Vad är ett misslyckande?

Det dyker ju upp många sidospår i den långa Shispagmatråden och antingen kan man diskutera OT i den eller öppna en ny tråd.

I Shispagmatråden så diskuteras bl.a vad som är ett misslyckande när det gäller en klättertur.
Att inte toppen nås behöver inte vara ett misslyckande, men det är inte heller rimligt att i efterhand anpassa målet till vad som egentligen uppnås.

För mig, och för många vanliga nöjesalpinister, så handlar det om vad jag uppnår i förhållande till det mål jag satt upp i förväg. Har jag föresatt mig att komma upp på en topp och sedan inte gör det så är det ett misslyckande, även om jag säkert kan hitta många orsaker än egen imkompetens att skylla på. Om jag däremot bestämt mig för att ha en skön dag i berget och se hur högt jag kommer, ja då är inte den uteblivna toppen ett misslyckande.

Även om man misslyckats i att nå ett på förhand uppställt toppmål, så kan positiva intryck från bestigningsförsöket överväga besvikelsen att inte nå toppen.

För ett antal år sedan försökte min fru och jag bestiga en av Alpernas lättare 4000-meterstoppar, Dome de Neige des Ecrins i Frankrike, en enklare förtopp till Barre des Ecrins men ändå en "riktig " topp. Av diverse skäl så vände vi efter någon timme från hyttan så det är klart att vi misslyckades eftersom ambitionen var att komma upp. Men å andra sidan så fick vi uppleva soluppgången över Ecrinflanken i fantastiskt väder och det hade vi inte fått göra ifall vi inte gått upp i svinottan med toppen för ögonen, så vi var rätt nöjda ändå.
 
Vaddå, får man inte misslyckas, eller?

Ser det som ett självklart misslyckande att inte uppnå de på förhand satta målen. Ställer man upp i ett maraton eller vasalopp vill man väl gå i mål åtminstånde, finns inte ens förutsättningarna så ställer man väl inte upp (om man inte har en poäng att visa, vill säga). Man äter upp det man har på tallriken.


valdemar
 
Håller med dig jag. I det aktuella fallet som är ursprunget så ligger en del i ansvaret hos media bl a. De gör ALLTID en vinkling av ett reportage. Vinklingen kan vara att man nådde en viss topp eller att man drog en massa lärdom av att inte nå toppen. Eller till att vara ett fiasko. Det är en vinkling som redaktören tillsammans med journalisten bestämmer, i dagstidningsvärlden bestäms det dessutom ofta på förhand vilket i sig är lite absurt.

Tittar vi på media i stort så går trenden mot diverse livsstilsorienterat innehåll. Även bland det som vi traditionellt skulle kalla nyhetsmedia. Går man in på denna livsstilsorienterade journalistik så kan man se att det handlar mycket om prylar, som alltid behövs för just din livsstil. Det funkar ju inte att sitta på golvet utan man ska ha en speciell yogamatta. Jag är prylnörd själv så jag säger väl inte så mycket om det, men det finns ju gränser även för mig.

Fortsätter titta på dessa media är det en överväldigande del av innehållet som jag själv brukar referera till som "HappyNews". Dvs det går i en positiv anda, alltid. Om du så skriver om depressioner så kan du vara rätt säker på att vinkeln är hur du tar dig ur, hur du upptäcker dem hos dina vänner osv. Intervjuar de någon så är det något som tagit sig ur och ska framgå som ett gott exempel.

Skador samma sak, "Kom tillbaka efter skadan". Nu tycker jag kanske inte att varje enskild artikel i den här riktningen är fel. Det är den totala ensidigheten som gör att det blir fel.

Sätter man detta i relation till expeditionen som är ursprunget till denna diskurs så ser man att den passar rätt bra in i mönstret. Då ser man varför vinkeln inte kan vara ett "misslyckande" i form att vi nådde inte ända fram. Eller varför det inte räckte med en vinkel som "Vi lärde oss massor - men nådde inte ända vägen fram". Utan varför det blev "Vi nådde Central Summit" eller toppen eller hur det nu var.

Som konsument går vi inte helt fria heller, för vi efterlyser faktiskt denna typ av artiklar. Antagligen för att vi vill se folk som lyckas så att vi själva har nått att drömma om. Och i vår okunskap om alpinism så tror vi att det måste handla om en allt igenom lyckad expedition, att toppen är det enda som räknas. Sedan finns det ett mindre antal insatta läsare som inser att okej, det är faktiskt en rätt duktig prestation även om de inte nådde hela vägen fram. Den gruppen läsare är ofta för få till antalet för att bidra med köp för att finansiera tidningen. Alltså tvingas tidningen att skriva för det större antalet mindre kunniga läsare, som jag. Som tror att det enda som räknas är toppen, och som dessutom inte kan skillnaden mellan Central Summit och Main Summit.

Så det är lite moment 22 över det hela kan jag tycka. Men samtidigt tycker att det är upp till varje media att dels faktiskt utbilda oss mindre kunniga läsare om att det faktiskt inte är fiasko bara för att man inte når toppen och dels inte alltid ge oss det vi tror oss vilja ha i läsväg.

Kanske skulle de leta rätt på svenssonäventyrare snarare än elitäventyrare hela tiden. Mångfald brukar berika och så är det nog i det här fallet också.

Nu har jag totalt misslyckats med att avhålla mig från diverse forum idag iaf...

/F
 
Ser det som ett självklart misslyckande att inte uppnå de på förhand satta målen. Ställer man upp i ett maraton eller vasalopp vill man väl gå i mål åtminstånde, finns inte ens förutsättningarna så ställer man väl inte upp (om man inte har en poäng att visa, vill säga). Man äter upp det man har på tallriken.


valdemar

Nja, tycker nog inte jämförelsen är riktigt rättvis. Dels för att jag innan ett maraton kan träna hemma och förvissa mig om att jag springa fyra mil, eller åtta mil bara för att vara säker.

Däremot är det rätt svårt att klättra 9000m som träning för att vara säker på att klara 8000m "skarpt".

Lägger man därtill skillnader i miljö och påverkan/beroende av väder och vind så blir det än mer orättvist.

Jag har full förståelse för att man avbryter en toppbestigning eller en mara för den delen utan att det i sig lyser misslyckande hos mig.

/F
 
Nja, tycker nog inte jämförelsen är riktigt rättvis. Dels för att jag innan ett maraton kan träna hemma och förvissa mig om att jag springa fyra mil, eller åtta mil bara för att vara säker.

Däremot är det rätt svårt att klättra 9000m som träning för att vara säker på att klara 8000m "skarpt".

Lägger man därtill skillnader i miljö och påverkan/beroende av väder och vind så blir det än mer orättvist.

Jag har full förståelse för att man avbryter en toppbestigning eller en mara för den delen utan att det i sig lyser misslyckande hos mig.

/F

Mja, nu klättrar man ju inte 8000 m ö h, nånstans. Utan man acclimatiserar sig gradvis, vilket är själva uppvärmningen, sen börjar matchen. Och visst händer det att evenemang ställs in/avbryts p g a väder eller snöbrist.


valdemar
 
Jag hajar inte...
Om man har som mål att komma till toppen, och inte lyckas med det, inte kan man påstå att man inte misslyckats nå toppen? "Kom ni upp?" "Nej... men vi misslyckades inte"
Jag menar, toppförsöket misslyckades, men turen för övrigt kan ha varit hur lyckad som helst, även fast man misslyckats nå toppen?
Vad är problemet med att säga att man misslyckats nå toppen? Det behöver inte betyda att hela turen har varit katastrof och fullständig missär?

Det här med att göra en pompe är nått helt annat... Mediabevakning och bloggar, den typen av turer är så långt borta från vad jag är intresserad av så jag kan inga kommentera vad ett misslyckande är i de sammanhangen.
 
Mja, nu klättrar man ju inte 8000 m ö h, nånstans. Utan man acclimatiserar sig gradvis, vilket är själva uppvärmningen, sen börjar matchen. Och visst händer det att evenemang ställs in/avbryts p g a väder eller snöbrist.


valdemar

Poängen var väl ändå att det inte direkt går att träna sig till att bestiga en 8000m topp förrän man är på plats, till skillnad från att springa en mara.

/F
 
Jag hajar inte...
Om man har som mål att komma till toppen, och inte lyckas med det, inte kan man påstå att man inte misslyckats nå toppen? "Kom ni upp?" "Nej... men vi misslyckades inte"
Jag menar, toppförsöket misslyckades, men turen för övrigt kan ha varit hur lyckad som helst, även fast man misslyckats nå toppen?
Vad är problemet med att säga att man misslyckats nå toppen? Det behöver inte betyda att hela turen har varit katastrof och fullständig missär?

Det här med att göra en pompe är nått helt annat... Mediabevakning och bloggar, den typen av turer är så långt borta från vad jag är intresserad av så jag kan inga kommentera vad ett misslyckande är i de sammanhangen.

Jo, men det finns ju nyanser av brunt också.

Var misslyckande en följd av dåliga förberedelser, dålig kunskap, otur med vädret, sjukdom, tvungen att hjälpa till med nån räddningsaktion och så vidare. Vid flera av de här orsakerna så skulle inte jag kalla det misslyckande, i synnerhet inte i media.

Andréexpeditionen är lite mer av ett misslyckande tycker jag.

I pompe-fallet så tycks det råda en del oklarheter både vad det beträffar inställda mål och uppnådda resultat.

Det är som idrott, målet kan självklart vara guldmedalj. Men man betraktar inte silver som ett misslyckande direkt i normalfallet.

/F
 
Om man inte har en lagom andel misslyckanden i vad man företar sig beror det sannolikt på att man försöker för lätta saker.

Precis om Mike och flera påpekar är det väl ingen katastrof att misslyckas. Inte heller behöver en "misslyckad" klättring vara en misslyckad upplevelse om man nu vill uttrycka det så.

Jag har fiskat många gånger utan att få fisk med mig hem. Det är ju ett misslyckande på sitt sätt, samtidigt som det vore ett större misslyckande om jag inte lyckas starta bilen och ta mig hemifrån. Ifall jag tar mig till älven, fiskar, kokar kaffe och tar mig hem igen så är jag glad men måste väl säga att fiskelyckan inte var nåt vidare...

De flesta som klättrar långturer som man inte tar för givet att man kan avsluta formellt framgångsrikt har också som regel en plan B. Om det innebär att man bara vänder som vid bestigningar snarare än klättringar, eller om man väljer en annan andra halva av en lång klättertur, eller rent av firar av så är det ju olika typer av misslyckanden. Som regel finns ytterligare sätt att misslyckas delvis, det beror ju bara på hur snävt man formulerat målen. Många gånger är ett (delvis) misslyckande en utmärkt klättertur ändå.
Just faktorn att man inte kan utgå från att lyckas på ett enda sätt är ju en stor del av äventyret som trådstartaren undrat över tidigare. Sen finns det förstås de som uppskattar den faktorn väldigt olika.
 
Poängen var väl ändå att det inte direkt går att träna sig till att bestiga en 8000m topp förrän man är på plats, till skillnad från att springa en mara.

/F

Men man klättrar inte 8000m, utan som lägst från en base camp. Höjden/sträckan därifrån kan man träna på utan att vara på plats. Acclimatiseringen är ju en färskvara -som vätskebalans eller nåt- och går inte att träna sig till. Höghöjdsträning och jet-plan ner?


valdemar
 
Visst, har man satt upp ett specifikt mål och inte når det kan det tyckas som ett misslyckande. Det är ett misslyckande om man hårddrar det, men man måste också väga in andra faktorer som kan vara oändligt mycket viktigare än grundprojektet och huvudmålet för stunden.

Extremexempel.
För ungefär två år sedan befann jag mig på ett oklättrat berg. Det var ett av mina huvudmål för hösten. Då jag efter mycket trixande och risktagande befann mig ca 120 vert./m under toppen insåg jag vansinnet i att fortsätta. För farligt. För svårt. Jag vände. Självklart var det ett misslyckande.
Ett misslyckande med att nå mitt klart specificerade mål. Jag lyckades dock ta ett klokt beslut. Synnerligen vackra vyer och massor med nya erfarenheter fick jag på köpet.

Även om man inte når toppen kan de många positiva upplevelserna göra att den samlade summan känns som om man lyckats på så många andra plan.

Mätbara resultat vs. helhetsupplevelse.
För mig är det solklart vilket som är viktigast.
 
Kan bara hålla med Janne i det han skriver.

Och dessutom så är ju troligen inte målet bara att nå toppen utan troligen att komma ner igen, att ha skoj, att få mer erfarenhet etc, etc. Om jag nu lyckas med alla dessa förutom att nå toppen, är det då ett misslyckande?

Själv som väldigt glad amatör kan jag dessutom kosta på mig lyxan att anpassa målen under resans gång och ändå vara nöjd efteråt.

Tar ett exempel. Mitt första riktiga försök till en bestigning var Mt Blanc 2004. Målet från början var att nå toppen (och att komma ner igen). Jag hade en helt fantasktisk upplevelse och toppdan är än idag en av de bästa dagar jag nånsin haft. Dock vände jag vid 4500 meter pga dåligt väder. När jag kom ner var det enda jag kände ett stort lyckorus efter att ha upptäckt en sån underbar ny sport, kände att jag tagit ett väldigt moget beslut och jag hade haft en helt underbar dag. Inte för ett ögonblick kändes det som ett misslyckande!

Mina fem öre.
/Johan
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg