Snöflärpar fanns förr på de flesta tält åtminstone som tillägg, fast då hette det jordkappa.
Iden är att man inte skall få golvdrag.
Tält kan grovt indelas i eldtält och oeldade tält. I eldtält blir det torrt och du kan torka fuktiga persedlar.
Oeldade tält måste vara ventilerade då jordfukten under tältgolvet kan ställa till det.
De flesta tälten har en eller två dukar. En regn och vindtät ytterduk och en luftande innerduk. Tält för torrare och varmare klimat kan ha innertält av nätmaterial. De senare är olämpliga för vinterkampning.
Lättast blir givetvis endukstält gjorda i lätt väv.
Formen på tältet, pyramidtält har oftast en pinne i mitten.
Ryggåstält kan vara det på längden eller bredden.
Tunneltält som bör sättas upp med kortändan mot vinden, den senare vrider sig oftast.
Kupoltält som i princip är självstagande och rymliga.
Kåtor som antingen har en mittstolpe, eller som indianernas tippi och lapparnas kåtor ett antal slanor som perifiellt bär upp duken.
Vi äldre började med bomulls ryggåstält, som fick ett extratak a la tarp och i och med 60-talets tältutveckling blev till tvådukstält.
Man brukar säga att ca 1,2-1,4 kg per liggande var normalvikten på lätta tält men numera finns det konstruktioner på mindre än 0,5 kg.
Bra tält kostar en slant och mest tält för pengarna får man begagnat om man vet vad man köper.
go tur