V A R F Ö R?

Maschosism

Att somna innan huvudet har lagt sig tillrätta mot kudden och känna att man både i kropp och själv har blivit stimulerad. Är inte det otroligt härligt?
Upplever man då denna känsla i den dagliga socialt anpassade livsrutinen man traskar omkring i?

Knappast!

Konstigt är att desto fler motgångarna är desto större är njutningen.

Är inte det vad man kallar Maschosism (osäker på stavningen) ?
 
Ja ehh, man kan ju också vända på frågan, varför vi som är så intresserade av uteliv och strapatser, kan ägna en sån massa tid framför datorn, i detta forum?
För min egen del, är svaret: det är ju så förbaskat trevligt det också.
 
Livskvalitet...

... är nog vad det handlar om. Välbehövliga andhämtningspauser i livet.

En tillvaro, lite på naturens villkor.
Ingen TV, ingen radio. Långt bort från telefoner ,tidningar, internet, ja bort från hela mediabruset.

Tänk, en vecka i fjällen. De är du och naturen. Lite regn och blåst kanske ibland, men vad gör det.
Du är lyckligt ovetande om kursras på börsen, kronans fria fall gentemot dollarn, våldet i Mellanöstern och på Balkan, alla varsel hit och partiledarutspel dit och allt annat som tynger vardagsmedvetandet.
Världen kan i princip gå under och du är lyckligt ovetande...

Okej, sedan när du kommer tillbaka är allt nog som vanligt. Men utelivet gör det lättare att stå ut med den grå vardagen.

/Göran
 
Oberoende välfärd

Det som lockar med friluftsupplevelser är för min del mötet med naturen. Att på (gärna långa) färder bära med sig allt det som krävs för att inte bara kunna överleva utan också må riktigt bra. Allt materiellt som vi omger av i det dagliga livet, och som vi lätt tror är oundgängligt, kan vi faktiskt klara oss utan. Där allt onödigt kan skalas bort till förmån för de primära behoven av mat, skydd och värme. I denna avskalade värld finns möjligheten att slippa civilisationens brus och vi har chansen till ett möte med fri natur. Ett möte som om det fördjupas också innebär ett möte med oss själva, en väg till insikt om en själv, vilka värderingar som är viktiga för oss.

Turer där vi färdas i okänd terräng och bär med oss det vi behöver innebär en frihet vi sällan eller aldrig får uppleva annars. Vi är fria att gå vart vi önskar, att bestiga toppar i fjällen eller paddla in i den där lilla intressanta ån som knappt syns på kartan. Att uppleva välfärd i sin djupaste mening.

Mats
 
kul

jag vet inte riktigt. bryta rutiner, och för nångon gångs skull använda hjärnan, även kroppen. jag tränar alldrig annars, så det är kul att vara ute med dom som tränar mycket mer än en själv och ändå klara samma saker. sen är det också himla kul med prylar!!!!!
 
Min åsikt

Det kanske beror på att vi från början är skapta för att vistas i naturen.Vårt moderna samhälle har kanske gjort att vi lätt glömmer bort våra mest naturliga behov som vi ändå har haft under tusentals år.Vi är jägare från början och har en stark överlevnads instinkt.Vårt moderna samhälle gör livet lätt att leva med alla dessa bekvämligheter.Jag tycker därmed inte att det e fel med ett modernt samhälle utan att man kanske vill få lite utlopp och komma bort från vardags-stressen.
 
Kul att se

...så många insiktsfulla och fina svar!

Trevlig läsning, fortsätt att skriva. Håller på med en lite uppsats i ämnet så jag kanske kan få intervjua några av er senare? Vi får se på det.

Förtsätt gärna att fylla på med egna erfarenhter och upplevelser om V A R F Ö R just DU håller på med det du gör. Alltid lika roligt att se andras uppfattning!

Tack igen!

/ac
 
Är det inte så att när man är ute i skog och mark så är livet, för att travestera på nakne kocken, "stripped down to its bare essentials". Man har det som är en givet från början: sin själ och sin kropp och världen som den var tänkt att vara. Inget som drar i en och stör en, ingen reklam, inget motorbuller, inget behov av pengar etc. Man är bara just där och då, och det "hinner" man ju aldrig vara i sin vanliga vardag. Då har man fullt upp med att planera in massa pseudoviktigheter som man egentligen skulle klara sig utan.

Sen tror jag att tystnade, eller i alla fall avsaknaden av moderna ljud är jätteviktigt för att få den riktiga "naturkänslan". En timmas hundpromenad tex längs kusten en höstdag ger mycket mer än en dito i Lunds utkant när man hela tiden hör motorvägen och annan trafik. Vi har väl ingen acceptans för motorljus i generna, eller vad det kan bero på.

Dag att sluta tror jag, innan jag helt glider iväg på nåt new age spår in i flumdimman.

Ingrid
 
Ljudbilden..........bl a

Ljud med rätt rytm fångar och kopplar av...Suset i tallskogen, bruset från havet och sanden som rinner. Vindens vinande i ljungen och riset i skärgården och på fjället. När korpen och ejdern överröstar trafikbullret. Och sen när det försvinner.....sanden som rinner i dynerna, grässtrånas mjuka sång, stilheten om aftonen.
Kulingens mullrande, stormens rytande, bäckens porling...
Spraket från elden och dofterna........
Vi har under årmiljonerna lärd oss den ljudbilden som rätt....givetvis vill vi då återuppleva den...njuta i den....om än bara för en kvällspromenad. Fyller vi sen på med alla dofterna och behagigt sällskap, då vill inte jag sluta förrän jag måste.......
 
Jag läste någonstans att de som söker spänningen eller utsätter sig självmant för långa påfrestningar eller risker söker på något samma sak som de som har "sett ljuset" upplevt. Har man någon gång gjort något strapatsrikt eller utsatt sig för något som är på gränsen till vad man klarar av så har den vanliga vardagen fått en helt ny innebörd och någonstans inne i kroppen så har man fått ro.
Den som är ute och levt spartanskt är jag övertygad om att han/hon uppskattar den vanliga vardagen och ser den som något större än vad en person som inte sett det vi ser.
 
Prylfanatiker och machotyper

Tyvärr finns det ju en hel del folk som går ut med en hård attityd i naturen och gör alla tuffa vandringar, klättringar och kanotturer nästan bara för att ha något att impa med på nästa firmafest.
Och naturligtvis ska man ju således ha de allra bästa, nyaste och coolaste prylarna också. För att uppnå den skyhöga statusen de längtar efter.
Huvva.
Önskar att de kunde komma ihåg att se lite till naturens storhet och Moder Jords skönhet.

Visst är det bra med funktionella prylar och visst är det härligt med adrenalinkickar men gör det för din egen skull, inte för någon annans.

//Anna
 
Prylar - upplevelser

Det värsta eller det funktionella? Impa eller bruka?
Har själv varit ute, oftast, sen förskoleåldern.
Tillverkat massvis med prylar, en del bra, mycket kass!
Men det har roat mig och lärt mig en massa.
Har haft förmånen att pröva på flera olika kontinenter och årstider, länge!
Vågar därför påstå att Sverige är fantastiskt! Men med rätt attityd så är varje plats och nästan allt väder det!
Prylar blir det givetvis en del av under ett långt liv, renoverad segeljolle, dito faltboot, cykel, skidor, även hemslöjdade! mm mm.
Åsikter om prylar blir det än fler, somlikt fungerar väl, annat mindre bra!
Men i centrum för mig står upplevelsen, vare sig det är en tidig morgon i öknen, bland bergen, vid havet, i skogen eller på kullen.
Är attityden rätt är varje dag en början på resten av ett fantastiskt fint liv. Och idag en fin tur!

Johan K Persson
 

Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg