V A R F Ö R?

[Buda]

Tänkte bara starta en diskussion om V A R F Ö R alla vi som besöker Utsidan är intresserade av uteliv, prylar, strapatser, blöta tält, leriga stigar, frytorkat, vacker natur och gore-texkalsonger etc. etc.

Vill alltså få igång en livlig debatt om varför vi EGENTLIGEN gör allt det vi gör. Inte för att man nödvändigtvis måste förklara för alla varför man gör som man gör, men erkänn: hur många har på sistone satt sig ned och riktigt FUNDERAT igenom och kommit fram till svaret på frågan, varför är jag ute?

Alltså en lite mer djuplodande debatt som man kan gå tillbaka till den där dagen när allt känns trist och det mest är bökigt att ta sig ut, den där dagen när man hamnar framför burken med en påse chips och dåligt samvete istället för att vara på väg mot nya upplevelser... Skjut!

 

[Mal]

Kan inte motstå att...

På det kan jag ju itne motstå att svara. En lysande fråga. Mina vänner frågar ofta varför jag håller på med mina små expeditoner, resor och tävlingar. Jag kommer hem från en vadring och säger att det var jobbigt så in i h-te, det var kallt, blåsigt och jag var trött och hungrig, men ändå så tindrar mina ögon av fullständig lycka och jag skulle inte tveka att ge mig ut igen. VARFÖR???

Jag gillar att testa mina gränser och utmaningar. Mångas vardagsliv är väldigt trygga, och det gör att man på sin fritid söker sig mot äventyr stället för lugn. För min del är det dessutom en kärlek för naturen som lockar. Och det där med att diskutera utrustning här på utsidan.....outdoor sports är väl det mest prylgalna området som finns. Utsidan är en substitut för att verkligen vara ute. Kan man inte vara ute på äventyr så kan man diskutera det........

Ha de
malin

http://www.angelfire.com/trek/mountains

 

[kent Ask]

Varför inte?

Att många saknar kontakt med naturen (och en del av sig själv?) vet vi, väl? Och allt som kan
underlätta vår vistelse i naturen ger mer tid att se, delta och uppleva krafterna som finns där. Är själv ofta ute med ungar i åldrarna 10-13 år i
skogarna. De (...eller deras föräldrar) som har
lite hum vad för utrustning som kan vara lämplig för olika aktiviteter har helt enkelt roligare och upplevelsen blir mer värd. I helgen stötte jag på en liten grabb vars axelremmar på ryggsäcken gått av, hur kul är det att ha 10 kg packning i ryggan under 7 km gång, utan axelremmar?? Alla små tips och råd som inte kostar skjortan är guld värd för de som drar igång från början, och förresten vem blir någonsin fullärd??

 

[x-treme]

Alla är inte mullar från början!!!

Jo, så här är det:
- jag har bott 13 år av mitt liv i Nord Norge med dess underbara natur. Under dessa år har jag inte brytt mig tillräckligt om naturen och dess omgivning förutom havet förståss, min far var en fiskare.
- När jag blev 14 flyttade min familj till södra Sverige, ett platt land. Då tappade jag allt intresse för natur över huvudtaget. Det är inte för på senaste år som jag börjar längta till Nord Norges möjligheter att leva ett lungt fridfullt liv, utan stress och jobb som 1:a prioritering. Jag vill tillbaka till naturen men jag vill inte bo där utan bara besöka den. Jag har börjat leva efter mina drömmar och försöker att nå dem kosta vad det kosta vill i tid eller pengar...
Jag är idag en mycket aktiv person med många intressen inom actionsport och friluftsliv. Det nu som jag sätter ett värde på naturen och sänker värdet på de dagliga rutinerna. Jag har börjat leva ett sundare liv och inte minst mindre stressig jämfört med tidigare.
- Så min slutsats är att jag tror att alla kommer att växa inn i det här med naturen och kanske så småningom börjar visa sig där själva.
Tack för ett fint forum. Dan

 

[kent Ask]

Mulle.. jag??

Dan,

Min inlaga gällde mig lika mycket som "Mullarna". Min önskan är att jag och "Mullarnas" föräldrar kan ta mer nytta av detta forumets erfarenhetsflöde, även om en hel del kanske skall sållas!

 

[Anders.Appelqvist]

???

Vad skulle man annars göra???
Folk tycker inte att det är konstigt att man sitter framför en dataskärm hela dagarna. Det, däremot, tycker jag är konstigt!!!
Att man är ute och får fästingar och fryser och blir trött osv osv är väl inte ett dugg konstigt...

 

[x-treme]

Kent du fattade inte:-

jag var inte naturintresserad i mina 13 första år utan blev "mulle" på senare år. Jag bryr mig inte om du är eller inte är mulle..

 

[Avslutatmedlemskapx]

Varför?

Tystnade som njutning.....
Mornarna som börjar i gryningen, när den nu inträffar...
De blå timmarna man upplerver intensivt...
Doften av maten, elden och kaffet.........
Den glädje upplevelserna skänker....
Att få vara en del i naturen...
Att ibland få förmånen att visa andra vad det är...
Kontrasten mot två hål i väggen och tätt tak över huvudet....

 

[JohanC]

Because its there.....

MVH

JohanC

 

[Börje H]

Avkoppling

Jag är född på landet, mitt i naturen. Då (för 54 års sen) brydde jag mej nog inte så mycket. Ungefär: det fanns småfåglar, kråkor och hönshök!

Blev sen med studier och yrke instängd i ett kontor dagarna i ände. Vid ca 30 års ålder började jag om med att orientera. Var mera ute igen. Skaffade kanot och fann stillhet och tysnad och massor av upplevelser på nära håll. I små älvar och långsmala sjöar hemma i Värmland.

Upptäckte att man fick samma upplevelser i skogen. Tyst, stilla och enormt avkopplande. Fick en vandringskompis i min yngre bror. Viktigt. Nån att dela upplevelsen med!

Dagsturer, helgturer och sen lite längre. 50 år och fortfarande nyfiken blev jag vid min första vandring i Sarek helt bergtagen. Klarar inte längre ett helt år utan att komma dit!

Tystnad, strapatser, trötthet, sol och vackra vyer, möte med järv på 30 stegs avstånd i hällregn. Belöning med ett tort tält, middag och en liten Kaptenslöjtnant. Så långt man komma från ett stressigt arbete som skrivbordförare.

Jag skulle nästan vilja vända på frågan. Varför skulle man inte!

Prylar? Tja mera för att slippa besvär. Således bra ryggsäck, bekväma kängor, regnkläder osv. Dock ingen GPS eller vindmätare eller ....

Hoppas orka i nånga år än även om jag sannolikt är äldre än flertalet av er på froumet!

 

[Kroppe]

Därför....

Ja ni,

För att svara på denna fråga tänkte jag börja med att skriva en liten skräckhistoria. Jag vill varna känsliga läsare (rek från 18 år):

"Äta, jobba, sova. Äta, jobba, sova. 9-17. Trängas i tunnelbanan. Förseningar. Äta, jobba, sova. Varje dag. Hela veckan. Hela långa, livet, uuut."

Huuu. Jag ryser när jag tänker på det. Egentligen är det helt sjukt hur samhället är uppbyggt. Näää! Jag vill hellre sitta och frysa på en dimmig top i Sarek. Eller få värmeslag i Grand Canyon. Gör 80 km/t på mountainbike i Alperna. Listan kan göras lång.

Hur som helst. Vi, i alla fall jag, gör allt detta för att känna att jag lever.

Det är en sak att hålla sig levande. Att leva är en helt annan sak. (Ooops! Där blev jag ju riktigt djup).

Tack för ordet,
Kristian

 

[bulten46]

destruktivitet och naturligt behov.

Jag vet varför jag tränar så hårt som jag gör och varför jag kan finna njutning i att gå alldeles för lång för länge, det är på så sätt jag får utlopp för min destruktivitet, vist finns prestationen och glädjerus m.m. med i bilden men i första rum ligger trotts allt destruktiviteten.

Ute är jag för att det ger avslappning, frihetskänsla och framförallt för att det är ett mycket djupt grundat behov(mer vet jag inte).

Tack.