Utrustning fjällvandring: utvärdering

[smux]

+1 på Mora classic, svårslaget arbetsredskap i all sin enkelhet

 

[Hattmakaren]

Man lever bara en gång. Varför ska man nöja sig med produkter som inte har en riktigt optimal funktion och design (sett ur en subjektiv synpunkt)?

En rejäl, funktionell kniv, med spår av gott hantverk, är aldrig fel i skogen eller på fjället, särskilt om man inte eldar med gas eller sprit. Den ska kunna gå att tälja, spänta och klyva med. Det är tveksamt om Morakniv classic kan klara det. Bladet är 2,5 mm och det är inte full tänge. Morakniv presenterar den som en "jaktkniv" - ytterligare ett användningsområde för en kniv, men inte det jag efterfrågar.

Att EKA med sin W12 gjort en kniv som man inte kan tälja med är i det närmaste så fel det kan bli. Vad var egentligen tanken? Varför inte en skandinavisk slipning? Obegripligt, tycket jag.

En kniv i skogen bör väl ha full funktionalitet?

Plastskaft är kanske funktionellt - det har ett "bruksvärde" - men det är kanske inte riktigt genuint som skaftmaterial. Det känns fel i vart fall för mig.

Det är måhända varans "fetischkaraktär", som Marx skrev om: "Såsom bruksvärde är det ingenting gåtfullt med [varan], om jag betraktar den antingen under synpunkten, att den genom sina egenskaper tillfredsställer mänskliga behov, eller att den erhåller dessa egenskaper först som produkt av mänskligt arbete. Det är solklart, att människan genom sin verksamhet förändrar naturmaterialets form i en för henne själv nyttig riktning. Så förändras ju t.ex. träets form, då man gör ett bord därav. Inte desto mindre förblir bordet trä, ett vanligt sinnligt ting. Men så snart det uppträder som vara, förvandlas det till ett ting med övernaturliga egenskaper. Det står inte bara med sina fötter på marken, utan det ställer sig på huvudet i förhållande till alla andra varor och utvecklar ur sitt trähuvud fantasier, som är mycket besynnerligare, än om det av sig själv skulle börja dansa" (Kaptalet, 1:4).

 

[friluftsrookie]

Man lever bara en gång. Varför ska man nöja sig med produkter som inte har en riktigt optimal funktion och design (sett ur en subjektiv synpunkt)?

En rejäl, funktionell kniv, med spår av gott hantverk, är aldrig fel i skogen eller på fjället, särskilt om man inte eldar med gas eller sprit. Den ska kunna gå att tälja, spänta och klyva med. Det är tveksamt om Morakniv classic kan klara det. Bladet är 2,5 mm och det är inte full tänge. Morakniv presenterar den som en "jaktkniv" - ytterligare ett användningsområde för en kniv, men inte det jag efterfrågar.

Att EKA med sin W12 gjort en kniv som man inte kan tälja med är i det närmaste så fel det kan bli. Vad var egentligen tanken? Varför inte en skandinavisk slipning? Obegripligt, tycket jag.

En kniv i skogen bör väl ha full funktionalitet?

Plastskaft är kanske funktionellt - det har ett "bruksvärde" - men det är kanske inte riktigt genuint som skaftmaterial. Det känns fel i vart fall för mig.

Det är måhända varans "fetischkaraktär", som Marx skrev om: "Såsom bruksvärde är det ingenting gåtfullt med [varan], om jag betraktar den antingen under synpunkten, att den genom sina egenskaper tillfredsställer mänskliga behov, eller att den erhåller dessa egenskaper först som produkt av mänskligt arbete. Det är solklart, att människan genom sin verksamhet förändrar naturmaterialets form i en för henne själv nyttig riktning. Så förändras ju t.ex. träets form, då man gör ett bord därav. Inte desto mindre förblir bordet trä, ett vanligt sinnligt ting. Men så snart det uppträder som vara, förvandlas det till ett ting med övernaturliga egenskaper. Det står inte bara med sina fötter på marken, utan det ställer sig på huvudet i förhållande till alla andra varor och utvecklar ur sitt trähuvud fantasier, som är mycket besynnerligare, än om det av sig själv skulle börja dansa" (Kaptalet, 1:4).

Jag tycker att du är på helt rätt spår då du söker en kniv med skandinavisk slipning. En sådan kniv är mycket enkel att bibehålla skärpan på.

En morakniv som jag verkligen kan rekommendera är en Mora robust, den har ett grovt blad och duger till allt. Det finns många som byter skaft på Moraknivar för att få den mer genuina känslan du beskriver.

 

[D300]

Jag tycker att du är på helt rätt spår då du söker en kniv med skandinavisk slipning. En sådan kniv är mycket enkel att bibehålla skärpan på.

En morakniv som jag verkligen kan rekommendera är en Mora robust, den har ett grovt blad och duger till allt. Det finns många som byter skaft på Moraknivar för att få den mer genuina känslan du beskriver.

Intressant tråd!!!!

Vad är "skandinavisk slipning" hur skiljer den sig från andra?

 

[Hattmakaren]

"Skandinavisk slipning" innebär (enligt min amatör-vinkel) att slipningen en tredjedel eller däromkring av knivbladet går i ca. 20 graders vinkel mot eggen. Vitsen med detta är bland annat att det är lätt att slipa kniven och att vinkeln på slipningen är perfekt för att tälja.

Kolla på närmsta Morakniv av klassisk typ. I Skandinavien har knivar slipats på detta sätt de senaste tusen åren, ungefär. Det finns andra sätt att slipa knivar.

Internationellt kallas slipningen ofta "scandi grind".

Jag fattade inte att EKA frångått detta i W12: den börjar som en skandinavisk slipning men vid eggen har den en brantare vinkel på slipningen. Detta gör, såvitt jag kan se, att det blir något enklare att hugga och klyva men svårare att tälja. Det går att tälja med den men det är inte kul utan frustrerande. Jag vet inte om jag kan förlika mig med det. I övrigt är W12 väldigt trevlig.

Man lär sig sina läxor försent ibland.

 

[dePaul]

Skandinavisk slipning kan nu för tiden se ut lite hur som helst. Allt från äkta till modifierad med en mer eller mindre framträdande mikro-/makroegg.

Faktum är att även fabrikslevererade knivar har allra oftast en liten mikroegg som brukar vara fullt synlig i släpljus.

Hur som helst. Min fråga är: "Hur mycket är du beredd att lägga på kniven?"

~Paul~

 

[scandiaca]

Jag fattade inte att EKA frångått detta i W12: den börjar som en skandinavisk slipning men vid eggen har den en brantare vinkel på slipningen. Detta gör, såvitt jag kan se, att det blir något enklare att hugga och klyva men svårare att tälja. Det går att tälja med den men det är inte kul utan frustrerande. Jag vet inte om jag kan förlika mig med det. I övrigt är W12 väldigt trevlig.

Man lär sig sina läxor försent ibland.

Det går bra att slipa om den så får du den skandinavisk. Snabbt gjort med en slipsten.

 

[Hattmakaren]

Det går bra att slipa om den så får du den skandinavisk. Snabbt gjort med en slipsten.

Jag har funderat på det men jag är novis på att slipa om knivar.
Har man fina köksknivar och andra knivar så kanske det är värt att investera i en slip som inte kräver expertis i hanterandet. Har någon testat "EdgePal Chef"?

Enligt instruktionsvideo ska den kunna åstadkomma en perfekt vinkel på slipningen.

Lite dyr men kanske värd pengarna - särskilt om man har många knivar?
Med denna slip kanske man skulle kunna slipa om EKA W12 till en perfekt skandinavisk slipning.

 

[Hattmakaren]

"Hur mycket är du beredd att lägga på kniven?"

~Paul~

EKA W12 kostar runt 800-900 kr.
Casström nr 10 ca. 1000 kr
Fällkniven S1 ca. 1200 kr.
TBS knives "Boar" ca. 1800 kr. inkl. porto från England.
Jag har sett handgjorda knivar för runt 2300 kr.

Smärtgränsen för mig är troligen i detta intervall. Men en bra kniv kan ju kosta hur mycket som helst.

Alternativet: man får ta med sig vikbar grensåg, liten yxa (typ Wetterlings), täljkniv (typ Mora). Men det blir ju en fråga om vikt.

 

[Hattmakaren]

"Knivslida" i läder EKA W12

EKA hade tydligen tills helt nyligen "knivslidor" (detta uttryck känns förlegat) - jag föredrar "fodral" - (som engelskans "sheath")) - i läder till tidigare W-modeller.

Men tydligen ville EKA öka "commandostuket" på W-serien genom att övergå till fodral i kydex, ett akrylbaserat material. (Eller så ville man spara i produktionskostnaden.)

I detta fodral saknar jag, som jag redan påpekat, kvalitetskänsla.

Jag såg att TBS har ersättningsfodral i läder, som enligt uppgift på sidan ska kunna passa W12. Fodralet har, om man så vill, hållare för Fällkniven-bryne och 9 mm eldstål, typ Primus. Pris ca. 500 kr med porto.

Kanske är det detta som krävs för att få ordning på min W12: nytt fodral i läder och omslipning med EgdePal. En ca. 4,7 tkr-investering. Hur långt ska man gå?

Sedan har jag ju mitt Kajka-problem...

 

[fridaeus]

Måste säga att jag är förvånad att du lyckats få hål på Kajkan bara genom att lägga den på backen ? Enligt min erfarenhet en mycket slitstark säck inkl. Yttertyget (bl.a. därav vikten ;-) )

Jag är också förvånad. Min kajka är fem år gammal, jag har ibland varit mycket ovarsam med den och bl a släppt den nedför branter på upp till 10 meter när jag inte vågat ta mig ner med den på mig. Det kanske avslöjar mitt bristande omdöme att ens hamna där, men det enda som har gått sönder på den är spännet till höftbältet. Ett nytt kostade 25 kr. Tråkigt att kvaliteten kan variera så mycket.

 

[Hattmakaren]

EKA W12- och Kajkabesvikelsen fortsätter. Ska jag slipa om W12 istället för att göra mig av med den? Och Kajka - det är inte trevligt med en så central vandringsprodukt som man inte riktigt kan lita på.

Ett alternativ till (den handgjorda!) EdgePal är väl bänkslipmaskiner som Tormek T4 eller samma företags T7. Pris ca. 3000-4500 kr. Även detta en svensk produkt - tack och lov även tillverkad i Sverige (jag har blivit less på all produktion i Kina och Vietnam - varför ska vi gynna dessa diktaturer med arbetstillfällen och insyn i innovationer?).

Fördelen med bänkslipmaskiner är ju att detta slags de kan slipa även stämjärn, yxor etc.

Fjällräven hävdar att det inte är fabrikationsfel på min trasiga Kajka. De har lagat revan och skickat Kajkan till mig, av allt att döma utan kostnad (vilket ju i och för sig är trevligt). Jag har ännu inte hämtat ut den.