• Om "Fritt Forum"
    Det här forumet är för diskussioner som ligger helt utanför Utsidans intresseinriktning. Huvudsyftet är att moderatorer skall kunna flytta hit trådar som startats i andra forum, men som har bedömts inte passa in där men ändå har en intressant diskussion igång. Men det är också möjligt att starta nya diskussioner här, så länge de inte bryter mot forumets regler.

    OBS!
    Diskussioner och inlägg i det här forumet visas inte på Utsidans förstasida eller på Vad är nytt-sidan, så är du intresserad av diskussioner som ligger utanför Utsidans inriktning bör du själv bevaka forumet (mha Bevaka-knappen.

uteliggare - bostadslösa

hur mycket ska samhället engagera sig för hemlösa

  • a det är bra som det är nu

    Röster: 4 13.8%
  • b öka stödet & engagemanget

    Röster: 21 72.4%
  • c minska stödet & engagemanget

    Röster: 4 13.8%

  • Totala väljare
    29
vi hade en intressant diskussion på jobbet i dag, som delade upp oss i tre läger.

trots införandet av "tak-över-huvudet-garanti" och samhällets klart uttalade ambition att ingen ska tvingas sova ute i det fria ser och hör man hela tiden att människor faller mellan stolarna och tvingas sova i portar eller gamla bilvrak.

vad anser ni när det gäller samhällets insats;

A: Samhället engagerar sig med ganska lagom mycket resurser som det är idag.

B. Jag tycker nog samhället kunde vara lite generösare, sänka kraven och ge mer stöd.

C: Individen själv måste ta mer ansvar för sin situation, samhället bör snarare minska på sitt stöd och engagemang.

Eller finns det andra alternativ?
 
Problematiken är nog komplex. Men kort sagt så agerar inte samhället som det borde mot alla grupper, dvs närmst ditt alternativ B.
 
Det är ett komplext problem och dom insatser som görs är ofta felriktade och byrokratiska, det finns en mängd tragiska livsöden bland dom hemlösa.
En personlig kris i livet där man exempelvis skiljs från sin fru, hon får vårdnaden och huset, i samma veva går företaget man jobbar på omkull och allt är skit, var vänder man sig?
Det blir en ond cirkel, systemen som finns idag räcker inte till i skala.
Om man faktiskt vill hjälpa dom hemlösa?
Det är väl egentligen den frågan man ska ta ställning till före man bestämmer hur.

Kan rekommendera att läsa Hemlös - Med egna ord, utdrag ur Situation Stockholm i bokform, otroligt intressant om man är intresserad av.
http://www.situationsthlm.se/sv/Containers/Nyheter/Situation-Sthlm-forsaljarnas-texter-blir-bok/

Både värmande och hemska historier.. Om livsöden och människors attityd.
 
Eftersom det är "arbetslinjen" som gäller så är det kanon att denna grupp finns, många springer och självförverkligar sig och har utkomst av sitt engagemang, terapeuter, psykvården, drogvården,polisen, affärsinnehavare, vakter, parkstädare, burkinsamlare, (pant ska höjas till EN krona snart), socialen med alla sociologer, tänk om denna grupp inte fanns, vad arbetslöshet vi skulle få med ännu fler utslagna...hjälparbetare, ideellt arbete, "vänner" på håll som ser dem och tänker : ja där sitter min skolkamrat med en starköl i näven, sliten o skitig o trakasserar turisterna utanför systembolaget, vad skönt att jag inte är en sån"...

Samhället behöver denna grupp som exempel på hur det går när man inte har rätta kontakterna och den mentala styrkan att hjälpa sig själv...

Så är det ju så att många som är uteliggare vill INTE ha hjälp, men det fattar inte en del människor, de vill inte ha med myndigheterna att göra helt enkelt, de har bara dåliga erfarenheter av deras "hjälp" från sitt tidigare liv där ofta fylla och andra droger florerat i deras uppväxtmiljö, att då sitta och koncentrera sig på mattelektionerna samtidigt som man funderar på om morsan ska få stryk ikväll igen av sin fulla farsa är ingen höjdare...

Nu är det ju inte så att alla hemlösa o uteliggare har denna problematik i sin "ryggsäck" (?), utan de kan ha haft alla resurser i livet men ändå så går allt åt helvete o man skiter totalt i det mesta, men jag tror det är mera undantag än regel.

Ett hem och mat på bordet ett jobb är inte alltid det första de eftersträvar, utan respekt och värdighet. att vi "vanliga duktiga knegare" ska sluta se ner på dem, spotta efter dem, jag vet flera som det gått snett för som haft eget företag fru villa barn, men av rutiga skäl och randiga orsaker så har de hamnat bland stans fyllon på bänkarna vid strömmen...livet är hårt o tufft nuförtiden, att visa svaghet gör bara de som lyckats i livet, de har "råd" med det...

Alla ungdomar vill bli stjärna över en natt...pengarna ska strömma in, det de vill ha bekymmer med är vilken färg de ska ha på den helkaklade spa-anläggningen i 10 rumsvillan...

Vi ser upp till dem som lyckats i livet, avundsjukan är illa dold många gånger, många ler för att få några smulor från de rikas bord, sammanhållningen bland vanligt folk finns inte längre, mellanklassen är borta, antingen är man på väg att bli något stort o duktigt i samhället med mycket stora banklån och övertid kombinerat med passande svartjobb, eller så är man där redan, de som inte strävar stenhårt mot ett berömvärt liv, ses som konstiga, udda typer som inget vill göra, som sitter o tuggar på ett grässtrå o studerar molnformationer, såna idioter behöver väl inte samhället, sådana som tänker ?....


Hursomhelst, mera stöd o hjälp till de utslagna, inte vattenkanonbilar som varje morgon spolar bort uteliggarna med deras sov-kartonger från affärsgatorna med vattenkanoner varje morgon innan turisterna kommer som i huvudstäderna i sydamerika o andra ställen, det har vi råd med.
 
Ja det stora problemet är ju hur stödet ska se ut, eftersom det inte handlar om en homogen grupp.

Det som behövs för de allra flesta tror jag är hjälp till självhjälp så att säga, de behöver få en väg in i sin egen försörjning.

Om inte ens folk som faktiskt har en bostad och mat på bordet kan få jobb, hur ska nån som sover i T-banan kunna få jobb?

Situation Stockholm är ett bra exempel, men jag tror det behövs mer "lågkvalificerade" jobb som insteg (det hjälper ju även ungdomar).


Sen är det klart att de som är missbrukare eller har liknande problem behöver vård.


Men frågan är som sagt var vad man ska göra med de som inte VILL ha hjälp, som inte VILL jobba...
 
Problemet med många hemlösa är att de inte kan sköta sig så vem vill ha de som granne.

Ofta gör det ett val i att vara hemlösa.

För de som vekligen vill och kan anpassa sig lite finns det möjlighter att skaffa ett drägligt liv.

Eller man kanske skall tvinga in dem i någon institution?
 
Det finns många anledningar till att folk blir hemlösa men det är knappast ett aktivt val utan en konsekvens av en rad olyckliga omständigheter. Visst finns drogproblematik med i bilden ofta, men person med psykisk ohälsa är nog också överrepresenterade i gruppen. Sen förekommer det också att vanliga skötsamma personer blir hemlösa; när man väl hamnar i utanförskapet så är det lätt att det blir en ond cirkel; arbetslöshet - ekonomiska problem - utförsäkring etc och saknar man jobb och ordnad ekonomi så är det skitsvårt att hitta lägenhet, särskilt i storstadsområdena. Och saknar man bostad och fast adress så är det inget som underlättar för att få jobb heller.

Under min studietid jobbade jag lite ideellt på ett härbärge för hemlösa i Lund och något år senare vickade jag inom kriminalvården ett tag så jag fick en rätt bra inblick i den problematiken så jag lägger nog min "röst" på alternativ B.
 
Svårt att "rösta" så enkelt.

En sak måste man väl konstatera och det är att "hemlösa" knappast är en homogen grupp. Det funkar ju inte så att man kan säga "Ja men vi har femtusen hemlösa i stockholm. Då får soc bekosta fem stora härbärgen med tusen platser vardera så är problemet löst!".

En del behöver helt enkelt bara en ärlig chans för att ta sig tillbaka igen. Andra balanserar på institutionaliserandets rand. Andra vill bara lämnas i fred.

Vissa har bara haft otur, vissa har psykiska, fysiska eller sociala handikapp. Vissa är i olika grad fast i missbruk (av olika slag).

Kort sagt, det som räddar Kalle kan vara en katastrof för Berit.
 
Jag vet inte det var fler än jag som såg den brittiska "dokusåpan" Snuskigt rik och hemlös?

Det är två grejer från den serien jag kommer att tänka på.

Det ena är Ravi, som som driftig entrepenör trodde att det skulle vara enkelt att tjäna pengar och att hemlösa bara var lata. Han fick rätt snabbt lära sig att det faktiskt inte var så lätt.

Det andra är snubben (som jag inte minns namnet på) som faktiskt hade resväskor med grejer gömda, ett ordentligt tält och en portabel DVD-spelare (d.v.s. han var inte alls fattig eller så, han var bara hemlös).
 

avslutad210712

Gäst
Som sagt ingen homogen grupp och ingen lösning passar alla men personligen lägger jag min röst på B eftersom jag tror att de flesta hemlösa behöver och vill ha hjälp att ordna upp sin situation.