Balkongbestigning i Zürich
Jo, jag har provat det där med att måla huset, det roligaste var alla som tittade upp och inte på lyktstolpar och mötande som var ivägen....det jobbigaste var att hålla reda på färgburken som alltid hängde på fel sida.
En tokig grej som jag och frugan gjorde i Zürich var när vi gjorde en av många "bestigningar" av Zürichs "husberg". Det är ca 400 höjdmeter och inget berg att klättra men motion får man, en öl att släcka törsten med och utsikten är ju fin mot de riktiga bergen!
Naturligtvis valde vi den brantaste stigen att ta oss upp för, det var bara det att vi gick fel och den, som vi tyckte, naturliga vägen slutade nedanför en balkong på vad vi trodde var en servering, det satt ju fölk runt ett bord och drack öl och tittade på oss i våra ansträngningar i den 45-grader branta, leriga sluttningen i slyskogen...
Det fanns ingen annan väg än först uppför ett träd och sedan vidare upp på den nämnda balkongen. Det var bara det att det var en privat hytta och sällskapet runt bordet var måttligt imponerade av oss och våra leriga fotspår kan jag lova.
Inte ville dom bjuda på öl heller, så vi lämnade grannskapet rätt kvickt...
Ciao!
Uffe
lilla_my; sa:Funderar på om inte sele, stat-rep och clog/jumar blir bättre än att hyra en ställning när huset ska målas om nästa gång. Ser fram emot att fira av från skorstenen!
Jo, jag har provat det där med att måla huset, det roligaste var alla som tittade upp och inte på lyktstolpar och mötande som var ivägen....det jobbigaste var att hålla reda på färgburken som alltid hängde på fel sida.
En tokig grej som jag och frugan gjorde i Zürich var när vi gjorde en av många "bestigningar" av Zürichs "husberg". Det är ca 400 höjdmeter och inget berg att klättra men motion får man, en öl att släcka törsten med och utsikten är ju fin mot de riktiga bergen!
Naturligtvis valde vi den brantaste stigen att ta oss upp för, det var bara det att vi gick fel och den, som vi tyckte, naturliga vägen slutade nedanför en balkong på vad vi trodde var en servering, det satt ju fölk runt ett bord och drack öl och tittade på oss i våra ansträngningar i den 45-grader branta, leriga sluttningen i slyskogen...
Det fanns ingen annan väg än först uppför ett träd och sedan vidare upp på den nämnda balkongen. Det var bara det att det var en privat hytta och sällskapet runt bordet var måttligt imponerade av oss och våra leriga fotspår kan jag lova.
Inte ville dom bjuda på öl heller, så vi lämnade grannskapet rätt kvickt...
Ciao!
Uffe