Hej! Annonser är vår inkomstkälla för att kunna driva Utsidan.
Om du inte vill slå av annonsblockering kan du istället stödja oss genom att
teckna ett Plusmedlemskap -
då kan du dölja alla annonser och slipper denna text!
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt. Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Den är tydligt att ingen på Utsidan någonsin t.ex. gått vilse, gått genom isen, tagit en väl optimistisk genväg, överraskats av dåligt väder eller mörker eller bara överskattat sin förmåga.
Den är tydligt att ingen på Utsidan någonsin t.ex. gått vilse, gått genom isen, tagit en väl optimistisk genväg, överraskats av dåligt väder eller mörker eller bara överskattat sin förmåga.
O, ja ofta. Jag har köpt en gps för så fort jag kliver av vägen så tappar jag bort mig. Jag har gått genom isen, med skridskor i 10-årsåldern och fått åka ambulans till sjukhus medvetslös av nedkylning. jag har fått övernatta på öar när dimman har överraskat på havet. Jag har fått gräva ut ett igensnöat dass efter en snöstorm när "någon" glömde regla dörren. Mycket tokigt har det blivit genom åren..................
Men ingenting skulle få mig att gå ut på ett gungande kärr, ingenting.
Den är tydligt att ingen på Utsidan någonsin t.ex. gått vilse, gått genom isen, tagit en väl optimistisk genväg, överraskats av dåligt väder eller mörker eller bara överskattat sin förmåga.
Ojojoj, jodå, många gånger har det blivit väldigt fel, och livsfarligt flera gånger, särskilt när man var ung o odödlig...det var farligare då att leva frilutsliv, då fanns inte mobilen att ringa till morsan på när man i meterhög snö, minus 20 grader huggit sig i benet ensammen kilometervis från milvis från närmsta bebodda hus...
Den är tydligt att ingen på Utsidan någonsin t.ex. gått vilse, gått genom isen, tagit en väl optimistisk genväg, överraskats av dåligt väder eller mörker eller bara överskattat sin förmåga.
Äsch din fegis, det är ju då det börjar bli spännande och jag brukar bara knalla på, brister det är det ju bara att först åla och sen simma tills man kan åla igen, för att slutligen gå.
Äsch din fegis, det är ju då det börjar bli spännande och jag brukar bara knalla på, brister det är det ju bara att först åla och sen simma tills man kan åla igen, för att slutligen gå.
Den är tydligt att ingen på Utsidan någonsin t.ex. gått vilse, gått genom isen, tagit en väl optimistisk genväg, överraskats av dåligt väder eller mörker eller bara överskattat sin förmåga.
Håller jag med om att tonen har varit lite väl negativ mot dessa stackars vilsna frilufsare. Alla gör vi missbedömningar och just träskvandring är ju en av de traditionellt mest utmanande och underhållande former av vandring som finns! Jag ser ingen anledning att sluta med denna ädla sport pga en isolerad incident.
Så en uppmaning till alla inbitna träskvandrare: -Låt er inte nedslås av denna tråkiga historia. Var istället stolta över ert intresse och sträck lite extra på er... så ni får näsan över ytan.
Jag vet att vi hade lina mellan oss på en större mosse, man åkte ner till midjan, eller djupare, fort som attan fast det såg tuvigt ut,och lämpligt att stå o gå på, men mossen under är en sjö som växt igen.
man kan ha varsin lång slana att ta sig upp med, så har jag gjort när jag inte haft med mig isdubbar på vintern ibland.
Men det där mossvandrandet har jag lagt ner, besvärligt att torka kläder...