Turåkningen på väg att dö ut?

[jonaslundmark]

Läste senaste utemaggan och funderade runt artikeln om turåkningens vara eller icke.
Vad tror ni, är den formen av fjällsemester på väg bort ("dalkrypandet" alltså)?
Enligt branschfolk verkar det råda delade meningar, bland de som säljer prylar för turåkning säger vissa att det ökar avsevärt medan de som arbetar på fjällanläggningar menar att turåkarna minskar i antal (och blir äldre).
Kommer trenden med alpina toppturer över långhelger att vinna över veckoturer i dalgångarna? Kan dessa två mötas och dra nytta av varandra?
Måste turåkning "haussas" upp med häftig reklam o tuffa prylar för att få en uppgång igen?
Många frågor...
Vad tycker ni kära utsidan-vänner?

 

[bash]

Telemarkslösning

Personligen så gillar jag allt som har med snö att göra så det är inte lätt att välja aktivitet på semestern..

Men jag har ju då snöat in på ( hahahahhaha kul) telemark. Här finns ju båda elementen, dels så kan jag färdas på platten med stighudar långa sträckor, inte samma glid och hastighet som vid t.ex. skating på vanliga turskidor men jag tar mig obehindrat (nåja, personligen lyckas jag alltid ha sönder någon vital sak som stav och skida men ändå).

Har jag lust kan jag nöja mig med att bara gå på tur, vill jag så kan jag ju alltid bege mig upp på ett fjäll för att njuta av ett härligt offpist åk...

Så personligen gillar jag att kombinera

Jan the avelange Zachrison
[Ändrat av bash 2003-01-29 kl 15:48]

 

[utomjording]

Utveckling

Utvecklingen med stabilare pjäxor-bindningar-skidor och gör såklart att utförsåkningen blir roligare. Om utförsåkningen blir roligare så går man oftare uppåt. Om man går uppåt kommer man till högsta punkten. Högsta punkten är alltid roligast.

Hurra! för dalkrypande in till bra basläger/stugor men sen så blir det absolut 10 toppturer som belöning för allt slit och släp. Turåkande behöver inte haussas upp utan den nya generationens turåkare kommer först söka nära annläggningarna efter häftigare utmaningar än anläggningarna kan erbjuda och sen sprida längre ifån och så kommer snart alla gamla dalkrypar-stigar vara fyllda med färglada bumms med splitboards, fat-skis och dom brantaste rännorna i sikte.

Däremot kommer tyvärr fler och fler att dö i laviner. Så. Utbilda er. Träna. Och sen, skynda!, kom och lek med oss!

 

[glimmen]

inte vi!!!

som nybörjare har jag funnit ett stimulus utan like i turskidåkning/dalkrypande.

ja, jag må vara skåning och naiv i frågan men efter min första tur har jag lyckats ragga ett tiotal personer som är intresserade av att hänga på. att man aldrig upptäckt denna njutning innan? ingen hysteri vad gäller plats, utrustning, kläder, och framför allt kostnader av olika slag. du skaffar din utrustning alternativt hyr den och sedan väntar utelivet, utan liftkort t ex.

så jag kan inget annat än slå ett slag för turåkningen och vad den medför i form av tystnad, vyer, motion och ren njutning.

tack för mig.

 

[klippen]

Endast en elit kommer att återstå?

För många så har turåkningen ändrat karaktär och är anmarsch till basläger för toppturer, bas lägret kan vara fjällstugor, -stationer eller tält.
För en hel del så lever den traditionella turåkningen kvar men de blir färre.
På mina hemtrakter, som är Jämtland, och i övriga delar av Sverige som har snösäsong nog för skidåkning som regelbunden vintermotion såväl ospårat som spårat har konsten att åka skidor dessvärre dött ut under min egen generation. Jag är 45 år.
Skidorna har ersatts av snöskoter och därmed har en stor bas av skidkunniga upphört att existera vilket jag tror totalt sett dränerar skidkulturen.
Detta är bara en del av den allmänna fysiska förslöningen, bil på löjligt korta sträckor i tället för att gå, bil på medeldistans istället för cykel, utombordare på båtar i jönsigt små sjöar etc.
Så spörsmålet är snarare "De som ännu envisas med att färdas med muskelkraft, är de på väg att på sitt sätt bli en exklusiv elit?" och är det endast den eliten som kommer att känna till konsten att njuta av långsamheten, tystnaden och kontemplationen i naturen?

 

[Rodluvan]

Jag vet inte...

..hur det såg ut för 10-20-30 år sedan? Hur utbredd turåkningen var då, så att säga.
Men jag kan konstatera att det inte är många av mina jämnåriga som åker på tur. De flesta åker inte ens längdskidor, utan bara i pist. De som är lite mer utemänniskor, är oftast ute efter ett bra off-piståk, och inte en långtur på platten.

MEn det finns ju de som uppskattar turåkning också, även om det inte kryllar av dem. Jag själv har åkt mer på tur än offpist, mycket eftersom jag hittills nästan enbart har åkt med familjen. I framtiden kommer det nog bli mer offpist, tror jag. Det känns ganska naturligt att leta efter svårare åkning, ju mer man lär sig.

Förhoppningsvis kan man kombinera, det ena behöver inte utesluta det andra! that's my opinion...

 

[jonaslundmark]

Turåkning - ett billigt alternativ

Jag är inte helt säker på hur det såg ut på turåkningsfronten förr, men min egen erfarenhet sträcker sig 10 år och den säger att det fler turåkare i fjällen förr. Men det är klart att med ny utrustning som är gjord för att fräsa på nedför vaknar nya intressen. Jag började mde toppturer för en sådär 5-6 år sen så nog vet jag det. Men turåkningen borde ju kunna hävda sig, det är ju ett hyfsat billigt sätt att vara i vinterfjäll. Åker man efter leder så krävs det inte dyr utrustning och en vecka i stugor längs kungsleden borde väl vara billigare än en veckas vistelse i Riksgränsen/Björkliden exempelvis?
Dessutom är det nog så att turåkning fått en oförtjänt image som en långsam pensionärssport. Men i själva verket kan det ju vara hur spännande som helst!