Trött på pessimistpiken från Pikmakarn

[Stadan]

Hej,

detta är min tredje säsong med Pikmakarpiken. Jag har hela tiden intalat mig att man så småningom kalibrerar in sig. Det har jag trots tennisarmbågepikande inte gjort.

Det är alldeles för lätt att pika genom bärig is med ett slag. Man får inte ta i så hårt, men mycket små skillnader i slagstyrka gör stora skillader. Dessutom är vinkeln på slaget viktigt, så det är svårt att både få rätt vinkel och rätt styrka, isynnerhet i farten.

Man kan slå igenom nästan 10 cm söt kärnis med ett slag. Däremot är pikarna bra för stakning, om man bara följer med turer utan ambition att lära sig iskunskap. Men jag leder ofta privatturer, och är mycket intresserad av isfenomenen. Jag pikar alltså mycket och ofta.

Följden är att jag känner mig lite "blind" på bärig is, därför att jag nu inte känner mig säker på marginalerna. Är det 7 eller 4 cm? Viktig info... Man hör ju på ljuden och sviktkänslan när man kommer nedåt 4, men man vill ju ha lite pikinfo häremellan. Jag vill inte behöva mäta istjockleken vid varje pikning...

Förut har jag haft en sk Blomgrenspik, som jag trivdes bra med. Den hade jag i ca 5 år. Jämfört med Pikmakarpiken hade jag mycket bättre koll på bärigheten. Tyvärr bröt jag av Blomgrenspiken vid ett plurr, och då köpte jag en Pikmakarpik.

Jag undrar nu om någon har ett tips på pik som även har bra känslighet i intervallet 3-7 cm? Annars skaffar jag mig nog en ny Blomgrenspik. Jag prioriterar pikfunktionen mycket högre än stakfunktionen... Det lär ska finnas något som heter Fälpik, som någon entusiast utvecklat själv. Har någon prövat? Hur skaffar man sig en sådan? Är det fler än jag som upplevt/upplever detta fenomen?

mvh Staffan

 

[thureb]

Pikar känsligt ämne

Pikmakarens stavar och många andra liknande konstruktioner går i mitt tycke alltför enkelt igenom isen varför bärighetsbedömningen blir svår speciellt på mjuka isar.
Man kan modifiera sådana pikar genom att limma på en rörbit med diameter ca 2 cm ca 5 cm från spetsen av piken så att man får ett steg i stil med det som hansapiken har, vilket i varje fall i mina händer väsentligt förbättrar bärighetsbedömningen.

Almgrens har nyligen kommit med ett koniskt trekantigt pikhuvud som verkar lovande på sin dubbelpik.
Man har vid utvecklingen av den piken sneglat på den gamla falupiken och på Lasse Lison Almkvists fälpik.

Lasses fälpik kan du köpa direkt från honom för några hundralappar. Lasse bor på Ekerö och har tfn 08 560 304 12.

Hälsningar Thure Björck

 

[mara-micke]

Nya Almgrenspiken

Jag kände på ett utställningsex av denna i samband med nummerlappsutdelningen inför Vikingarännet. Den verkade mycket bra, lagom tung och skön att hålla i - men den finns inte att köpa förrän nästa säsong!

Själv har jag haft en Blomgrenspik sedan 1996. Den är lite tröttsam att pika med p.g.a. sin trubbighet, så jag funderar också på att skaffa en ny pik.

 

[Brune]

Mutter

Någon eller några mina föreningskamrater har på bankat på en mutter av lämplig storlek piken från Pikmakarn, så att muttern fastnat ca 10-15 cm från spetsen. Muttern är förmodligen till för att bättre kunna avgöra isens styrka. Tanken är nog att, går även muttern igenom är nog isen svag. Ska fråga nästa gång vi träffas.

Per Brune / Västerås

 

[Stadan]

Tack för svar

Tack för svar, Thure, Micke och Per. Det som Mara-Micke upplevde med Blomgrenspiken var det jag uppskattade med den, däremot minns jag att man fick slipa spetsen då och då.

Det verkar inte vara någon Pikmakarpikägare själv som svarat, med tanke på hur många sådana pikar som ses ute på isarna så måste ju det vara fler här på utsidan som har Pikmakarpik. Vad tycker ni Pikmakarägare? Har någon lärt sig att slå lagom hårt och i rätt vinkel som kan känna skillnad på 5 och 7 cm? Jag kanske bara är gnällig?

mvh Staffan

 

[kr-val]

gnäll finns i arkivet

Om du kollar längre ner i detta forum kan du läsa
en tidigare diskussion om detta. Jag ratade mina
Pikmakarpikar efter c:a 10 turer, dels p.g.a. att jag,
precis som du, inte kunde bedömma isen tillräckligt
bra med dom, dels för att de böjde sig om jag slog
piken genom 5 cm tjock is. Nu åker jag med träpik
med egentillverkad trappstegsspets + extra-stav
och är jättenöjd med det.

Jag träffar dock många ute på isen som är nöjda
med sina Pikmakar-pikar. Det är framförallt personer
som mest åker som deltagare på turer och alltså
inte pikar för att bedömma isen så ofta. Men det
finns även ledare som är nöjda med Pikmakarns.
Jag tror att de mer petar i isen och slår inte igenom,
som jag gärna vill göra.

 

[pby]

Tung pik

Med en lite tyngre pik än standardpikarna, gärna kring 1 kg, är det lättare att bedöma isens bärighet. Man kan då låta tyngden jobba själv och det blir enklare att slå med samma kraft vid varje slag. Dessutom är det inte lika tröttsamt att pika frekvent med en lite tyngre pik. Kan tyckas lite paradoxalt, men med en för lätt pik kan man får tennisarmsliknande värk efter en hel dags pikande.

Som Thure nämner ökar en bredare spets eller ett ”steg” pikens känslighet. Detta märks speciellt vid bedömning av is av sämre kvalitet än kärnis, t.ex. stöpis eller rutten is.

En bra pik är en pik som med hög känslighet skiljer bärig is från ej bärig, vilket inte nödvändigtvis är detsamma som den pik som lättas slår igenom den tjockaste kärnisen.

 

[Stadan]

Ingen som tar piken i försvar

Tack för alla synpunkter. Intressantast är nog att INGEN försvarar pikmakarpikens pikfunktion. Med tanke på hur många som gått på Pikmakarns i många fall tydligen i övermåttan aggressiva reklam, så borde väl iallafall någon tycka att det är en bra pik?????

Själv tänker jag iallafall byta pik. Kanske blir det en träpik, som Krister V förordar.

mvh Staffan