Börjas det nu igen?
Jaha, jag vet inte riktigt om du anser att det är jag eller min GPS som är lobotomerad, men oavsett vilket får en sådan kommentar mig att undra hur det står till med dig själv, egentligen?
Angående det här med att följa vägen: Det är alltså så, att det finns en toleransnivå på både positioneringen, som mottagaren gör, och på kartan, som finns i mottagaren (i förekommande fall, alltså).
Detta innebär därmed att även om GPS:n har råkat beräkna positionen helt rätt (när man står på en väg), så noga man kan se på dess display, är det inte säkert att vägen är angiven till att vara just där.
Eller omvänt, så kan vägen ligga precis rätt, men positioneringen bli lite fel. Då stämmer det inte heller överens.
Vanligast är naturligtvis att varken vägen eller positionen är helt rätt. För att det då inte ska se konstigt ut när man är ute och kör med sin GPS, så kan den "luras" och visa din position, som om du var på vägen.
Detta är givetvis av noll och intet intresse om man använder en GPS som inte har en detaljerad kartbild inladdad. Saknar man karta i mottagaren, utan bara håller en vanlig papperskarta i handen, kan man ju själv inbilla sig att man är på vägen. Det är bara till att titta ner och se hur det ser ut vid fötterna.
Slutligen är det även så, att vägar på vektoriserade kartor har ingen utsträckning i sidled, utan bara på längden. Alltså måste vägen anges som en oändligt tunn linje någonstans. Beroende på skalan har den naturligtvis en viss bredd på kartbilden i displayen, men om man zoomar kraftigt är linjen mycket smalare än vägens skalenliga bredd. Detta medför då att man mycket väl kan ha beräknat en position som är på vägen, och vägen kan vara ritad där den verkligen är, men positionen visas lik förbaskat inte på strecket, eftersom man står lite vid sidan om just den plats där strecket är draget på kartan. Även detta fenomen korrigeras, eller kanske rättare kompenseras, av "Lås på väg".
Att man knappast kör bil, eller något annat fordon heller för den delen, där marken lutar 45º, bör väl vara höggradigt intressant i detta sammanhang. Det råder, har jag förstått av diverse inlägg i olika forum, en allmänt spridd tro på att markens lutning kraftigt bidrager till en felvisning av den mätta sträckan, när densamma projiceras i ett plan.
Om man sitter och tänker sig lutningar som 45º är det naturligtvis lätt att få något sådant för sig. Sträckan ökar ju i ett sådant fall med en faktor 1,41, jämfört med vad det skulle varit på plan mark. Poängen är dock, att lutningar av den kalibern är mycket sällsynta i naturen. Speciellt där det finns vägar, något man väl kan anta att större delen av befolkningen väljer att cykla, åka inlines eller köra bil på. Ja, ja, jag vet att det finns MTB och sånt, men även där tvivlar jag på att man ofta kör någon längre sträcka i lutningar på 45º, varken uppåt eller neråt. Annars finns det snart inga utövare kvar i livet.
Något av det brantaste jag har kört på, på en väg, var en lutning på 30%, enligt varningsskylten. I England, av alla ställen. Det motsvarar då 16,7º, vilket i sin tur ger en förlängning av vägsträckan med futtiga 4,4%, trots att det upplevdes som att köra ner för en vägg. När jag stod ovanför backen kunde jag inte se marken framför mig, eftersom den skymdes av motorhuven. Då var det ändå ingen Lincoln Continental Coupé Mark IV, eller något annat med en motorhuv som ett hangarfartygsdäck, utan en högst ordinär VW Golf.
Kontentan av detta blir, att i alla sluttningar som inte upplevs som extrema, kan man alltså i praktiken bortse från det fel som uppstår på grund av markens lutning.
Tämligen intressant när vi diskuterar trippmätningens noggrannhet, eller hur, Lennart?
Anders