Tre mil om dagen

[svartöra]

Såg i en annan tråd att någon tyckte att "är ni vältränade så går ni säkert 3 mil om dagen."

Vilket får mig att undra: finns det någon här som brukar gå såpass långt dagligen? Nu menar jag inte tre mil en enstaka dag, utan t ex 20 mil på en vecka?

 

[engstrom]

Det har hänt...

Jo faktiskt...det har hänt men för min del inte i fjällen. Jag har som värst avverkat 16 mil på 4 dagar....jobbigt men roligt. Vikten i säcken var dessutom runt 25. Vandringen sker verkligen hela dagen och man sover otroligt gott hur som helst. Kul men ingenting att rekommendera för den som inte vet hur man ska handskas med skavsår eller den som inte har en bra ryggsäck.
Bra övningar för liknande strapatser kan vara att gå långt över helger. T ex lägga in en march på 8 mil över en hel helf eller någonting iden stilen.
Roligt är det ju trots inte. Vandringen blir mer påfrestande och uppöevelserna blir; skavsår, ömma axlar, svullna fötter, tidsbrist, stress, irritationer brist på energi vid val av lägerplats etc. Men den som tycker att det verkar roligt kan ju prova.
Desto roligare blir det om man bara äter 1,5 mål om dagen. Hel fruktost ochhalv middag.

Ha så kul !

 

[Kristian24]

Varför?

Är bara lite nyfiken på varför?
Gå 16 mil på 4 dagar?
Skulle själv tänka mig att göra det,
men jag är galen så vad är din ursäkt
Blir det inte lite bättre om man äter
fulla mål, så man får mer energi?

Varför???

Mvh Kristian

 

[nidob49]

Knappast nyttigt.....

Instämmer i ovanstående undringarar. Varför?

Vad försöker man bevisa? Macho-tjafs, eller......

Och det går inte heller att försvara med att det på något sätt skulle vara nyttigt för kroppen. Möjligen då för att kortsiktigt bekräfta sig själv!

Det skulle vara intressant att höra vilket motiv man har.

Mvh Bert

PS! Sedan är det väl kanske inget man rekommenderar till förstagångsvandrare i fjällen. Det var ju från ett sådant inlägg, som hela den här frågan kommit upp.
[Ändrat av nidob49 2001-01-21 kl 11:39]

 

[Karhu]

Jag måste instämma i Bert Bodins kommentarer. Själv går jag fjällen för att njuta och inte för att rasera kroppen (även om man kan träna sig till att klara överlevnadsmarscher). Jag har gått ca 3 mil om dagen några gånger med turpackning, men det är inte ens roligt.
Det finns dagar då man inte klarar mer än 6 - 7 km också. Detta beroende på var man går. Om man är ovan så vete sjutton om man ska rekommendera mer än 10 - 15 km per dag om turen går längs en led.

Jag har väl varit med för länge för att imponeras av "machostuket".

Mvh Björn

 

[engstrom]

Självplågaren

Visst

Sådana vandringar som nämns ovan genomförs dock inte ofta (som tur är). Jag ser en sådan vandring som en ren utmaning, kommer jag att klara det ? Jag gillar helt enkelt att testa mina gränser lite grann men det är en åsikt jag och uppenbarligen du delar. Det är måpnga däremot som hatar den här formen av friluftsutövande. Och jag förstår dem till viss del. Om det råder några tveksamheter om utrustning, erfarenhet och kunskap så lär det snabbt visa sig hur det ligger till på en sådan här vandring. Då vet man till nästa gång man ska ut. Matbristen är bara en faktor som visar hur man reagerar utan mat.
Som sagt jag skulle aldrig få för mig att genomföra en sådan här vandring i fjällen. Fjällen suger mer.ö Och om jag nu skulle göra det så skulle jag ha med mig en full matranson och lite till !!

/oscar

 

[mafr]

min teori om detta

Hejsan !

Ja, i mina yngre dagar (hrmmm... jag är 27 nu) så gick jag en gång 28 km på cirka 7 timmar, en vandringsdag (den sista). Jag gick då ensam sträckan Saltoluokta-Kvikkjokk (midsommar-95) och det var enormt trist sista sträckan. Så jag sträckvandrade (nästan) från rastskyddet Rittak till Kvikkjokk.Ibland vill man liksom bara hem till mamma ;-)

Jag hade hemlängtan, därav sträckvandringen. Dessutom gick jag i stövlar och hade enormt med skavsår och ville göra pinan kort.Skrönan innehåller dessutom det faktum att jag hade rätt tung packning (vilket jag skriver enbart för att höja machofaktorn ;-)

Jag Hade ett Hilleberg Keron 3 (lånat) och sov kungligt. Dessutom hade jag släpat med mig en massa tung burkmat (vita bönor smakade gott efter bestigningen av Skierfe i midnattssol).

Min åsikt är att jag ser det där med långa dagsetapper som ett fenomen som tillhör de första trevande färderna i fjällen, när det är de fysiska prestationerna som styr och farten och de snabba upplevelserna. Med multisporten så kom ju också människans behov av att tävla i fjällen, vilket indirekt startar denna typ av diskussion.Jag uppskattar gärna själv dock tävlingsmomentet i sig, men jag anser att man måste välja: antingen njuter man i fjällen eller också tävlar man. Jag är ju själv träningsfreak och gillar fysiska prestationer, men oftast åker jag till fjällen för att koppla av.

Men iofs, tränar man för multisport så finns det ju definitivt en poäng med att vandra långt med packning.Men då tycker iallafall jag det är roligare att springa i fjällen med lätt packning.

Men iallafall, Efter några fjällfärder så är det inte längre den fysiska prestationen och de snabba upplevelserna som hägrar, utan man fokuserar mer på sinnenas upplevelse istället för hur många timmar det tar till nästa stuga eller hur lång dagsetapp man har gått.

Detta är väl också en slags skrytgrej vid middagsbordet i stugorna, men jag ser ingen poäng med detta. För mig vinner den som njuter mest i fjällen...

En rekommendation från min sida för att komma till rätta med denna dagsetapps-längds-fokusering är att göra fjällturer enligt baslägerprincipen, dvs vandra till ett intressant område och göra toppturer och andra dagsturer därifrån, på detta sätt vinner man mycket mer, njuter mer, får finare vyer och blir mer relaxad helt enkelt.På detta vis så kastar man klockan snabbare. Att hinna först för att få en sängplats i nästa stuga är inte min grej. Har man passerat nybörjarstadiet så ska man helst tälta.

Senast när jag gick i Kebnekaisefjällen (vilket jag gjort årligen sedan 1995) så hade jag inte alls nån färdplan spikad utan lät väder och vind avgöra rutten. Längsta dagsetappen var nog 12 km, och den kortaste cirka 7, det tycker jag var lagom.

PS. Bojkotta sträckan Abiskojaure-Alesjaure, den är för lång ;-) DS.

MVH Mats Frank, Umeå

 

[barre]

Jaa, jag antar att jag borde svara här, eftersom det var jag som försökte svara "gringosarna" på deras fråga för några dagar sedan.

Anade dock att jag kanske skulle få en del kommentarer, då jag vet att detta av någon anledning är ett rätt känsligt ämne.
Dessutom framstod jag kanske som lite kaxig, något som jag i så fall får be om ursäkt för. Skrev i all välmening!

Alltså, grabbarna undrade hur långt man kan gå om dagen realistiskt sett. När de dessutom skriver att de är i "mycket god fysisk form" så ser jag inga problem med att de skall kunna gå 3 mil om dagen. Nybörjare eller ej.

Sedan kommer ju diskussionen om man kan njuta när man gör så. Jag tror att det kan man - om man är ordentligt vältränad! (Därmed inte sagt att jag är det...). Det blir nog inte en speciellt rolig semester om man har dålig kondition, och tvingar sig till så långa sträckor.

Själv har jag ingen superkondition, men tycker ändå det är lagom att gå ungefär 2,5-3 mil om dagen.
Personligen har det nog lite med att jag vill visa för mig själv att jag kan gå så långt, som någon påpekat. Visst, litegrann är det så. Men hela fjällturen är en utmaning och ett äventyr för en stadsmänniska som mig. Känner ofta vibbar från mera rutinerade fjällrävar att det är fel att som jag tycka det är roligt att försöka gå långt. Jag respekterar och förstår de som åker till fjällen för att enbart koppla av. Men det är inte därför jag åker till fjällen!
Kan dock säga att mina fjällvandringar är de resor jag skulle avstå från sist, så visst njuter jag av mina semestrar. Längtar redan till sommaren!

Till slut vill jag chocka alla ytterligare en gång! De senaste åren har jag vandrat själv, och för att få lite sällskap under vandringen hade jag i somras med mig en s.k. freestyle!! Fick både många och långa blickar och huvudskakningar från mötande vandrare. Så får man ju inte bära sig åt i fjällen, liksom. Lite roligt, tycker jag.

Jag tycker att alla ska få göra som de vill. Jag går inte i fjällen för att imponera på någon annan, och gläds i stället med andra personer som tycker det är underbart i fjällen, oavsett om han eller hon går 2 eller 30 km om dagen. Och den saken tror jag nog att alla här egentligen håller med om. Fjällvandrare är ju som bekant trevliga människor!

Mvh, Johan

 

[tore47]

Ingen konst

Jag vill gärna citera Tore Abrahamsson från en av hans böcker: "Att gå 35 km på en dag är ingen konst, men att gå 5 är det"

Mitt personliga rekord i kort dagsmarsch ligger på cirka 2 km. Det var en varm sommar uppe på Louttolako. Direkt på morgonen går vi på en liten sjö (större vattenpöl) med sandstrand. Vi slog läger direkt, badade och gjorde en liten dagsutflykt upp på Nåite innan vi fortsatte nästa dag.

Vandra lugnt
/Tore

 

[Shockstone]

Visst går det...

Visst går det att vandra långt, se bara till :
* Alla i gruppen är med på samma ide om långettaper.
* Alla har välingågna skor
* Alla har provat ut sina ryggsäckar och alla andra prylar.
* Lite träning inför semestern skadar inte, själv så gick jag många helgturer som förberedelse. För varje gång så ökade jag vikten i ryggsäcken, och tog lite längre turer för varje gång.

Trots noggranna förberedelser så överbelastade jag mina fötter då jag i genomsnitt avverkade 32km om dagen (under 9 dagar) på delar av Padjelantaleden. Sista dagen så var varenda steg en plåga för fotsulorna...och överkänsligheten höll i sig i en vecka.
Direkt efter den vandringen så var jag inte så jättepositiv till långvandringar, men nu så börjar jag bli lite småsugen igen... Tydligen så är det lätt att glömma ömmande fotsulor och bara minnas allt det härliga som jag fick se under vandrigen!

Prova ut distansen på hemmaplan, det är lättare att åtgärda eventuella problem på hemmaplan.

Lycka till!
/
hasse