Trasig fingerled

[Mezzner]

Tjata på. Själv har jag haft lite olika problem under vintern i fot och knä, och det var helt sanslöst vilket pulver till läkare jag råkade ut för på VC. Eftersom jag inte valt nån särskild husläkare nån gångm, kom jag väl till en läkare som ingen annan vill välja. Jag trodde i min enfald att han var ortoped eftersom det var en av ganska många läkare och jag fick besked om att det var just till honom jag skulle efter viss väntetid.

Han hade inga som helst idéer om åtgärder eller hur han skulle gå vidare när han inte kunde ställa diagnos, utan jag fick också föreslå åtgärder successivt för att så småningom kvälificera mig till ortopedremiss och MR. När jag väl var hos ortopeden fick jag mig en avhyvling mer eller mindre. Hon hånade mig för att jag hade hållit på och harvat i flera månader innan jag kom till en ortoped och att jag slätröntgat istället för MR...
Jag försökte få henne att förstå att jag gärna hade gått till henne och hennes kamera redan första veckan, men att det faktiskt inte funkar så för oss dödliga i det system hon ingick i.

Med rätta fick jag skäll för att att jag vilat och aktat min ömma fotled, istället för att träna den. Jag fick remiss till sjukgymnast, och så småningom efter MR fick jag välja om jag ville operera eller träna eftersom flertalet ligament var skadade. Vilan hade försvagat musklerna och i princip hade det lätt till ett mycket sämre läge än ett par veckor efter skadan. Det tog mig ett halvår från VC till MR...
MR var dock inte det viktiga, utan det viktiga var en läkare (eller sjukgymnast!) som var inställd på att felet skulle rättas till.

Den första läkaren skötte sitt jobb genom att fråga folk ifall det tyckte att det behövde bli sjukskrivna. Läkningen fick gå av sig själv.

Detta inlägg var väl mest en avreaktion - men poängen är att vila enbart inte är lösningen nästan någonsin. Omedelbart efter en skada är det ofta det enda möjliga, men ju förr man kan börja träna desto bättre. Inte bara för att man har lust, utan för att det ska läka bättre och snabbare.

 

[Jonas P]

Känner igen det där Mezzner efter allför många skador av olika slag!

Idag fällde i alla fall hand spec. domen.

"Räkna med upp till ett år innan full funktion och rörlighet är tillbaka, och upp till 1,5 innan du klättrar fullt igen"

Under tiden, träning, träning å träning!

Hua, så länge klarar jag inte! Satsar på att klättra lite lugnt å fint igen vid jul tror jag.
Crimpsen får vänta lite till...

Men tack för alla råd och stöd!

 

[lilla_my]

Det var lång tid du har att vänta. Ta det lugnt nu, du har säkert massor av klätterår framför dig i alla fall och det vore ju synd att slita upp skadan, för då blir det som regel längre rehabilitering än vid första tillfället.

Jag tänker på Kajsa Bergkvist som inte bara är ett föredömme för sina goda sportresultat utan kanske ännu mer för sin målmedvetna väg tillbaka. Du får göra "en Kajsa" och komma igen starkare än någonsin när du är fullt frisk. Lägga upp en långsiktig och en kortsiktig plan för din rehab, och sen ska du se att tiden går ganska snabbt ändå.

Antar också att du kan styrketräna och springa och sånt, och när du börjar klättra så kommer din kropp och muskler att komma ihåg och anpassa sig ganska snabbt.

Lycka till!

 

[dangermouse]

Mental disciplin

Din situation är svår att bemästra. Jag har själv varit i en liknande situation och blev borta från klättring i 3 år pga att jag drog upp skadan flera gånger. Nu har jag börjat klättra igen men är (försöker) vara noggrann med uppvärmning och att inte klättra för svårt.
Har genom åren dragit på mig ett flertal idrottsskador oftast pga för ivrig upptrappning. Mina lärdomar är.
1. Börja alltid träna försiktigt, trappa upp träningsmängden väldigt sakta.
2. Värma upp ordentligt och vara varsam med träning när det är kallt.
3. Hitta alternativa träningsmetoder som syresätter den skadade delen utan att belasta. Att vara inaktiv på lång sikt tror jag är fel.

Idag klättrar jag mest för kul och för det sociala, några större ambitioner har jag inte.

/Daniel

 

[fling]

En av de vanligaste orsakerna till kronisk inflammation är sannolikt att man tränar för hårt när man inte är tillräckligt återställd. Jag har själv provat flera gånger.

Det finns flera alternativ efter en skada. Ett är att ignorera skadan och köra på. Brukar inte vara bra, fast används alltför ofta som metod av idrottare. Slutar ofta i en större, mer akut skada (din verkar vara ganska akut). T.ex. Pim-Pim Johansson är en tennisspelare som troligen borde vilat tidigare. Problemet brukar också vara att man har ont överallt av gamla skador när man kör denna taktik (se ovan). Den används ofta eftersom man känner sig i så bra form, så det är svårt att vila. Senare...

Ett till alternativ är att vila länge. För mig har det inte funkat. Därför har jag tyckt att det bästa är att vila tills den akuta fasen är över (varierar kraftigt beroende på skada), men sedan gäller aktiv vila. Det gäller också att försöka köra så hårt som möjligt utan att det gör mer ont dagen efter. Det är det svåra. För när man är varm känns det inte alltid att det man gör är skadligt. Tänk på att fingrarna ibland tar lika mkt belastning som knäna. Jämför sedan storleken på lederna så inser du varför klättring är potentiellt(?) skadligare för fingrarna än benen.
Tejp är vidare min lösning för skadade senor. Det råder rätt olika mening om tejpning. Jag försöker att ibland köra lätt utan tejp, men det brukar ofta göra ont då. Efter att ha haft problem med fingrarnas senor och senskidor i tre år, är jag mest glad att kunna träna ordentligt igen. Då är det värt att tejpa för min del. Åtminstone tills man är ordentligt varm.

Men kom ihåg, kör inte för hårt för tidigt, om du vill kunna fortsätta klättra någorlunda lång tid. Och känn efter dagen efter. Det ska inte göra mer ont i senor och senskidor då, för då har du troligen kört lite för hårt dagen innan. Bra uppvärming har heller aldrig skadat. Lycka till!

 

[lilla_my]

Då får jag väl hålla mitt lilla brandtal emot tejpning då, och så får du välja själv sedan, för det är ju trots allt ditt finger och upp till dig.

Varför jag är emot tejpning är helt enkelt för att då blir det tejpen och inte senan som tar belastningen. Och följden blir att du aldrig bygger upp din sena igen (eftersom tejpen gör jobbet). Jag tror alltså mer på att klättra otejpad och känna sig fram vad man för tillfället bör göra, eller avstå ifrån. Då får man en längre tid till smärtfrihet, ja. Men å andra sidan har man under den tiden byggt upp styrkan så att det är mindre risk för att få samma skada igen.

Förut hade jag tejp ibland när jag kände av något finger, mer i förebyggande syfte, för jag har aldrig haft någon stor fingerskada. Men jag har nu gått ifrån det och kör bara så att det känns helt ok. En av de riktigt duktiga klättrare som jag har tränat för säger att det tar sju år att få maxstyrka i senor och ligament i fingrarna. Låt detta vara en ledstjärna för hur snabbt man kan gå fram.

Det finns i mina ögon endast två gånger när tejpning är försvarbart:
1) om man är mitt i en viktig tävling och känner att det inte är 100 i något finger. Då ska man tejpa så att man inte förvärrar skadan, för man kommer att dra max i alla fall när adrenalinet sätter in. Men direkt efteråt ska man givetvis vidta rehabilitering.
2) om man tejpar riktigt löst för att på så sätt ersätta bortsliten hud och kunna köra en stund till trots att skinnet ramlat dän. Men då ska tejpningen vara så lös att man får göra om den hela tiden för att den glider av.

 

[fling]

Som jag sa, tejpning av fingrar är omdiskuterat.

Kolla in One move too many och t.ex. How to climb 5.12. Mycket bra böcker på olika sätt för övrigt, inte bara om fingerskador.

Det är absolut så att tejpen hjälper på kort sikt. Frågan är om senan inte får någon belastning. Det tror jag inte på. Alltså borde den byggas upp då också. Men på lång sikt är det klart att tejp ska undvikas om man vill bygga upp full styrka i senorna. Jag har dock många exempel på både klättrare som alltid tejpar fingrarna och fotbolls- och innebandyspelare som alltid tejpar fötterna (eller har fotledsskydd). M.a.o. det beror helt på vad man väljer att stå ut med.

Ytterligare ett förebyggande syfte är när man försöker sig på något som är på gränsen till det man gjort förut. Det är stor risk att dra något i fingrarna då, t.ex. om man floppar av ett grepp.

Jag var också helt mot tejpning för 10 år sedan, när jag spelade innebandy och fotboll. Använde endast tejp någon månad.

Men med klättringen är det annorlunda. Har t.o.m. träffat på klättrare som säger, ja, men utan tejp går det inte att klättra. Eller fingrarna är bara att tejpa. Och de har klättrat i över 10 år.

Frågan du måste ställa dig är snarare, vad vill jag få ut av klättringen? Så hög grad som möjligt? Vill du kunna klättra under lång tid?

Jag tejpar oftast, och vill gärna klättra så lång tid framöver som möjligt. Återkommer om 10 år med ett svar om det funkar med tejp

 

[Jonas P]

Jag tejpar oftast, och vill gärna klättra så lång tid framöver som möjligt. Återkommer om 10 år med ett svar om det funkar med tejp

Haha, då kanske jag också vet!

Nä, skämt åsido. Jag tänker inte klättra om jag MÅSTE tejpa för att kunna klättra, då är det något fel...

Diskussionen om tejpning över huvud taget ger jag mig inte in i. Jag är nybörjare vad gäller klättring och klätterspecifika skador och kan alltså inte uttala mig.

Men jag vet att om jag skulle komma på idén att spela tex innebandy igen, så skulle jag nog få tejpa lite knän. Eftersom mina knän är permanent trasiga.
Men så har jag inte spelat innebandy efter senaste knä-skadan heller! ;-)

 

[fling]

Jag förstår. Men jag har inte direkt ont när jag klättrar, och inte heller när jag inte klättrar.

Det viktigaste, oavsett om du tejpar eller inte, är att du känner efter dagen efter. Om du är stel i fingret är det en sak, men har du mer ont i den skadade delen (yttersta leden i ditt fall just nu) bör du troligen försöka att köra nästa pass lugnare eller med annorlunda upplägg.

Hur som helst, det kan ta lång tid att komma tillbaka. Problemet beror på att muskelskador läker snabbt, medan ligament o dyl tar mkt längre tid på sig att läka pga dålig blodtillförsel.

P.S. Glömde säga - undvik att träna på crimpar, börja med slopers istället. D.S.

 

[lilla_my]

Tja, jag harr "How to climb 5.12". Författaren ratar inte tejpning helt, men vill att man ska tejpa ytterst sparsamt, typ den dagen man ska pressa sitt personbästa, och verkar ju för övrigt säga precis vad jag sagt ovan, tejp gör att senorna inte blir starkare. Jag citerar:

"Such taping, however, is not something you should use every day and on every climb. Subjecting the finger tendons and annular pulleys to gradually increasing levels of stress is what will make them stronger and able to function under higher and higher loads in the future. Taping all the time could thus have a negative impact on the long-term strength of this system."