Tjenare, återigen!
Tänkte återge lite grand av våran vandring. Som ni vet så blev det inte Kebnekaise och inte heller Sylarna som planerat, enligt utsago (av "någon" påläst däruppe) så låg snödjupet på ungefär 80 cm. Då vi varken hade tillgång till snöskor eller skidor så ansåg vi det höra till en idè av det förgågna.
Istället så inhandlade vi en karta och begav oss upp mot Sälenfjällen och parkerade bilen i anslutning till Hundfjället.
Vi började gå ganska sent på torsdagen och gick därför bara någon timme innan vi slog läger (2 tältlag, 4 personer). Nattemperaturen låg någonstanns mellan -5 och -10 grader, rätt kyligt!
Nästa dag (fredag) kom vi iväg senare än planerat och började därför knata uppmot en topp där (ca 1000 m.ö.h) och efter ungefär 3h så hade vi tagit oss upp och dessutom ner lite på andra sidan berget. Snödjupet låg mellan 20 - 50 cm, det blåste ganska kraftigt och sikten var ungefär 100m.
När vi började gå nedför toppen så sprack molnen upp och solen tittade fram, riktigt fint!
Efter "toppbestigningen" så hade vi lagt vår rutt mot Närfjällsstugan och när vi kom till överraskades vi glatt av att stugan var öppen!
Natten ifråga tillbringades i stugan och tur var väl det då temperaturen låg vid -17 grader innan vi kröp till kojs.
Lördagen börjades med att vandra hemåt mot bilen (jobb hemma väntade), vandringen gick större delen i en dal med underbart fina vyer.
Dagen förgylldes av solsken och ingen vind och dessutom ett överkomligt snödjup (se föregående).
Efter ungefär 4½ timme började vi närma oss bilen när två av oss (inkl. jag) gick ner oss i en myrmark/ ett kärr och satt bokstavligen fast med hela benen där. Följden blev ett par genomblöta fötter, socker etc.. så sista halvtimmen gick vandringen dels i högt tempo dels språngmarsch hemåt(bilen).
Frusna, tröttna och oerhört nöjda efter helgen så satte vi oss i bilen och satte in en bra cd och förberedde oss för den 2½ långa bilfärden hem.
Summan av kardemumman var att vandringen var väldigt bra och rogivande. Det är första gången jag iöverhuvudtaget övernattar i tält i minusgrader och snö, och dessutom vandrar i något slags fjäll. Jag var väldigt nöjd med denna förstagångsförteelse och kommer säkerligen att vandra igen! Gärna en längre sträcka då... De nyinköpta kängorna fungerade utmärkt och vi hade inga större problem med utrustningen.
På återseende! MVH // Erik
Tänkte återge lite grand av våran vandring. Som ni vet så blev det inte Kebnekaise och inte heller Sylarna som planerat, enligt utsago (av "någon" påläst däruppe) så låg snödjupet på ungefär 80 cm. Då vi varken hade tillgång till snöskor eller skidor så ansåg vi det höra till en idè av det förgågna.
Istället så inhandlade vi en karta och begav oss upp mot Sälenfjällen och parkerade bilen i anslutning till Hundfjället.
Vi började gå ganska sent på torsdagen och gick därför bara någon timme innan vi slog läger (2 tältlag, 4 personer). Nattemperaturen låg någonstanns mellan -5 och -10 grader, rätt kyligt!
Nästa dag (fredag) kom vi iväg senare än planerat och började därför knata uppmot en topp där (ca 1000 m.ö.h) och efter ungefär 3h så hade vi tagit oss upp och dessutom ner lite på andra sidan berget. Snödjupet låg mellan 20 - 50 cm, det blåste ganska kraftigt och sikten var ungefär 100m.
När vi började gå nedför toppen så sprack molnen upp och solen tittade fram, riktigt fint!
Efter "toppbestigningen" så hade vi lagt vår rutt mot Närfjällsstugan och när vi kom till överraskades vi glatt av att stugan var öppen!
Natten ifråga tillbringades i stugan och tur var väl det då temperaturen låg vid -17 grader innan vi kröp till kojs.
Lördagen börjades med att vandra hemåt mot bilen (jobb hemma väntade), vandringen gick större delen i en dal med underbart fina vyer.
Dagen förgylldes av solsken och ingen vind och dessutom ett överkomligt snödjup (se föregående).
Efter ungefär 4½ timme började vi närma oss bilen när två av oss (inkl. jag) gick ner oss i en myrmark/ ett kärr och satt bokstavligen fast med hela benen där. Följden blev ett par genomblöta fötter, socker etc.. så sista halvtimmen gick vandringen dels i högt tempo dels språngmarsch hemåt(bilen).
Frusna, tröttna och oerhört nöjda efter helgen så satte vi oss i bilen och satte in en bra cd och förberedde oss för den 2½ långa bilfärden hem.
Summan av kardemumman var att vandringen var väldigt bra och rogivande. Det är första gången jag iöverhuvudtaget övernattar i tält i minusgrader och snö, och dessutom vandrar i något slags fjäll. Jag var väldigt nöjd med denna förstagångsförteelse och kommer säkerligen att vandra igen! Gärna en längre sträcka då... De nyinköpta kängorna fungerade utmärkt och vi hade inga större problem med utrustningen.
På återseende! MVH // Erik