träning efter olycka, tips och erfarenheter

[camoscio]

jag krockade för 11 dar sen på cykel med en bil på en ljusreglerad överfart. Av allt att döma är jag inte misstänkt för brott. Däremot skadades jag när jag föll i backen - brott på v. armbåge
(operation)
spricka i v. radius, stabil fraktur på bäckenbenet, också till vänster.
det är mycket som ska läkas, armen tar kanske 6 veckor, bäckenet i värsta fall tre månader. Då vill jag vara klar för att promenera med varierande bördor och inom en månad vara fit för vandring. jag har fått massor med övningar, av vilka bäckenövningarna säkert stärker benen också.

Bäckenfrakturen (ett stjärnformigt mönster av tre centimeterlånga sprickor) tål viss belastning -
den tjänar rentav på belastningen, nåt med ämnesomsättningen. jag har fått en hel del smärtstillande
för att öht komma ur sängen - i början gjorde det ont att lyfta foten -
men kan nu börja minska dosen. nu har jag upptäckt att jag kan sitta på min motionscykel, så jag har börjat trampa stadigt längre pass -belastningen ökar av sig själv
faktiskt. Nu ä'r jag uppe i 24 minuter. Mitt normalpass kalla vinterdagar är 45 minuter med växlande bromskraft - det är intensivare än en löprunda på 1 timme! Så jag hoppas vara uppe i den dosen inom en månad. Sjukgymnasten uppmuntrar detta påminner bara om att jag inte får må sämre på morgonen än dan innan. Jag är väl aningen stel
i vänster ben när jag går upp, det är allt.

vore skoj att jämföra med ngn som gar liknande erfarenheter.

 

[KebneKajsa]

Usch så hemskt! Vilken tur i oturen att du lever och inte blev ännu värre skadad!

De flesta av oss har nog förskonats från sådana olyckor och har inga erfarenheter att dela. Så även jag, men min äldste son krockade på cykel med en buss i en korsning för några år sedan. Det var inte heller han som gjorde fel. Han var då 17 år och gick idrottsgymnasium. Det hände ca tre veckor innan sommarlovet var slut.

Han bröt vänster armbågskula. Den gick i två delar och den nedre delen med fästen för ledband och muskler från överarmen trycktes iväg sex cm ner i armen. Han fick en stor hjärnskakning med minnesförlust och förvirring. Svullnaden i hjärnan var kvar drygt ett dygn. För övrigt var han blåslagen över hela kroppen. Båda fötterna och fotlederna och högra armbågen såg ut som blåa handbollar och han hade skrubbsår längs hela ryggen, men inga fler frakturer och inga inre skador.

På fjärde dagen fick han åka hem från sjukhuset. Sjukgymnasten uppmanade honom att ta värktabletter och träna. Absolut inte stelna till. Redan första dagen hemma tog han en stapplande promenad med kryckor, ena armen i gips och båda fötterna i stora sockar. Sedan sa han "Nytt rekord! 200 meter på 8 minuter!" Humorn hade inte skadats som tur var!

Han ville inte ta värktabletter i så många dagar, men tränade mycket. Kanske lite för mycket för efter ca 1 vecka kom det ett bakslag med hög feber och allmänt illamående. Det antogs bero på att han ansträngt sig för mycket, eftersom allt annat var som det skulle.

När skolan började fick han ett eget träningsprogram eftersom han inte kunde delta fullt ut i det de andra gjorde. Till vintern när tävlingssäsongen började var han fullt återställd och till och med starkare än innan olyckan, för att han tränat så målmedvetet.

När man är ung och dessutom en vältränad elitidrottare läker allt fortare än när man är lite äldre, som jag tror att du är. Men jag känner även en gammal människa som blev starkare än någonsin efter en olycka för att hon tränade så målmedvetet för att bli återställd.

De flesta gör inte så och blir aldrig riktigt bra igen, men med din inställning kommer du att lyckas, det är jag helt säker på! Och hur onödigt det än är med allvarliga olyckor, så för de ju med sig det positiva att man blir lite mer eftertänksam om livets verkliga värden.

 

[alven]

Har inga tips att komma med men vill i alla fall önska krya på dig...

 

[Karolina P]

Har inget erfarenhet av bäckenfrakturer men väl en kotkompression i nedre delen av ryggen (efter en "felnavigering" med ett terrängfordon nedför en brant). Jag grät när jag skulle ta mig ur sängen, grät när jag skulle ta på mig byxorna osv. Det bästa jag gjorde under den tiden var att simma och basta. Värmen hjälpte mig att slappna av i muskler som jag spände för att ryggen inte skulle röra sig på fel sätt = göra ont. Simningen gjorde att jag inte stelnade till. Plus att rent psykiskt så mådde jag bättre eftersom jag älskar vatten. Skulle ha varit sjukskriven i två månader, kände mig så pass bra att jag kunde gå tillbaka efter mindre än fyra veckor. Så...min rekommendation är att simma.

 

[metrotiger]

Själv är jag precis i återuppbyggnaden av muskulaturen runt mitt knä och i låret. Som efter 11 veckor utan belastning totalt har försvunnit.
Jag råkade ut för en lateral tibia kondylfraktur. dvs på svenska, ledytan(brosket) i knät krossades och trycktes ner i smalbenet av en hästspark.
Detta är nu 6 månader sedan och det är först nu jag kan gå någorlunda rakt och med lite belastning, utan större värk och stelhet som följd.

Därför har jag till sommaren satt upp målet att ta mig upp på kebb. Dels för att ha nått mål att träna för på sjukgymnastiken.
Erfarenheter, bara att kämpa. Det går framåt, man har sina motgångar emellanåt. Men det blir bättre.

 

[camoscio]

Själv är jag precis i återuppbyggnaden av muskulaturen runt mitt knä och i låret. Som efter 11 veckor utan belastning totalt har försvunnit.
Jag råkade ut för en lateral tibia kondylfraktur. dvs på svenska, ledytan(brosket) i knät krossades och trycktes ner i smalbenet av en hästspark.
Detta är nu 6 månader sedan och det är först nu jag kan gå någorlunda rakt och med lite belastning, utan större värk och stelhet som följd.

Därför har jag till sommaren satt upp målet att ta mig upp på kebb. Dels för att ha nått mål att träna för på sjukgymnastiken.
Erfarenheter, bara att kämpa. Det går framåt, man har sina motgångar emellanåt. Men det blir bättre.

lycka till med det! jag är nog gynnad här. alla rörelser i mitt bäckenpogram engagerar benmusklerna, jag kan dessutom genomföra ett fullständigt bukmuskelprogram varje morgon.
sen har jag ju cykeln som ju bör konservera både benstyrka och kondis - tillräckligt, iaf. -
tills jag kan börja gå längre sträckor.
och underbart stöd av sjukgymnasten.

det värsta, ur träningssynpunkt, är armen. armbågsfrakturen motverkar full vridrörelse i handleden - jag klarar det nästan, kanske 170 grader av 180, kanske mer.
handledsfrakturen ojar sig när jag föröker sträcka och böja vänster arm. vinkelutslaget ska väl vara 30 till 180 grader. jag tror jag har 70 till 140.
tyvärr behöver även armar och händer funka under vandring. sen kan jag inte heller spela mina instrument - gitarr och mandolin.

jag bor en km eller så från vårdcentralen, sjukgymnasten sa att hon inte blir förvånad om jag kommer gående - ej taxi - nästa gång. jag frågade - retoriskt - om hon uttalade sig medicinskt eller om min karaktär.

 

[camoscio]

Har inget erfarenhet av bäckenfrakturer men väl en kotkompression i nedre delen av ryggen (efter en "felnavigering" med ett terrängfordon nedför en brant). Jag grät när jag skulle ta mig ur sängen, grät när jag skulle ta på mig byxorna osv. Det bästa jag gjorde under den tiden var att simma och basta. Värmen hjälpte mig att slappna av i muskler som jag spände för att ryggen inte skulle röra sig på fel sätt = göra ont. Simningen gjorde att jag inte stelnade till. Plus att rent psykiskt så mådde jag bättre eftersom jag älskar vatten. Skulle ha varit sjukskriven i två månader, kände mig så pass bra att jag kunde gå tillbaka efter mindre än fyra veckor. Så...min rekommendation är att simma.

lyckligtvis har jag inte dina smärtor och jag har gått ned på tablettdosen - hälften mot på sjukhuset. simma är säkert bra, men tidsödande. ett pass på cykeln går fortare än taxi till och från simhallen. sen tror jag mina armfrakturer stökar till det. jag får se vad som läker fortast.

 

[seobserver]

Tur du hade i oturen, bilar och gator är mycket hårda.
Träna med måtta, hade en fd kollega som efter knä och bäckenfraktur övertränade för tidigt...helt obra, tog 6mdr till. Så kämpa på i lagom takt för kropp och sinne. Krya på dig!
//J

 

[camoscio]

Tur du hade i oturen, bilar och gator är mycket hårda.
Träna med måtta, hade en fd kollega som efter knä och bäckenfraktur övertränade för tidigt...helt obra, tog 6mdr till. Så kämpa på i lagom takt för kropp och sinne. Krya på dig!
//J

tack. det är en svår balansgång. idag gick jag till ryds centrum, kanske 1 km hemifrån, för att tanka busskortet, så det kan bli en vilodag från cykeln. när jag opererade ett hälsenefäste 1998 använde jag också cykeln, men eftersom cykling anstränger även hälsenan fick jag tipset att börja med ett ben. det var segt! jag tror jag lyckades bra med avvägningen den gången.

träningsdosen idag är fstås klart under min normala. kanske är jag uppe i 30 min nästa helg.

detta är som sagt en stabil fraktur. jag är långt från frisk, men jag känner redan klara framsteg jfrt med när jag låg på sjukhuset.

 

[camoscio]

Usch så hemskt! Vilken tur i oturen att du lever och inte blev ännu värre skadad!


När man är ung och dessutom en vältränad elitidrottare läker allt fortare än när man är lite äldre, som jag tror att du är. Men jag känner även en gammal människa som blev starkare än någonsin efter en olycka för att hon tränade så målmedvetet för att bli återställd.

De flesta gör inte så och blir aldrig riktigt bra igen, men med din inställning kommer du att lyckas, det är jag helt säker på! Och hur onödigt det än är med allvarliga olyckor, så för de ju med sig det positiva att man blir lite mer eftertänksam om livets verkliga värden.

tack - jag har också förstått att jag hade tur. nån sekund tidigare och jag hade kommit under bilen.
jag skadade inte huvet, inte nacken, inte ryggraden.

tack för besväret att berätta din sons lärorika historia - jag har klarat mig mkt bättre än så länge. men jag är 63 år så vissa processer är nog långsammare. alla verkar inställda på att jag ska utnyttja mina goda grundförutsättningar - när jag låg på akuten tittade flera på min puls som pendlade mellan 46 och 55 och konstaterade att jag nog rör på mig en del. inför operationen steg den till 71, men sköterskorna påstod att det berodde på dem.

humor, ja. när jag går igenom alla papper och kvitton suckar jag ibland att hade jag vetat att det var sådant strul att vara trafikskadad hade jag aldrig gett mig in i den branschen. det skrattar iaf andra åt.

 

[KebneKajsa]

humor, ja. när jag går igenom alla papper och kvitton suckar jag ibland att hade jag vetat att det var sådant strul att vara trafikskadad hade jag aldrig gett mig in i den branschen. det skrattar iaf andra åt.

Fast nog är det lätt att hålla sig för skratt när man har med försäkringsbolag att göra. Inte för att pengar kan ersätta lidandet men lite plåster på såren innebär de ju.

I sonens fall gick det snabbt att besluta att han hade rätt till ersättning från bussbolagets trafikförsäkring, men när det väl kom till vad han skulle få för och hur mycket, försökte de hela tiden ge honom så lite som möjligt för så lite som möjligt. Så fort jag begärde omprövning av beslut ändrade de till att han hade rätt till ersättning och till högre belopp - men det verkade verkligen som de hela tiden chansade på att vi skulle acceptera mindre än han hade rätt till. Så stå på dig!

 

[camoscio]

tack. det är en svår balansgång. idag gick jag till ryds centrum, kanske 1 km hemifrån, för att tanka busskortet, så det kan bli en vilodag från cykeln. när jag opererade ett hälsenefäste 1998 använde jag också cykeln, men eftersom cykling anstränger även hälsenan fick jag tipset att börja med ett ben. det var segt! jag tror jag lyckades bra med avvägningen den gången.

träningsdosen idag är fstås klart under min normala. kanske är jag uppe i 30 min nästa helg.

detta är som sagt en stabil fraktur. jag är långt från frisk, men jag känner redan klara framsteg jfrt med när jag låg på sjukhuset.

Kombinationen av promenader, tex för att köpa frimärken o.d., och träning, har lett till viss träningsvärk (jag hoppas det inte är ngt annat) i insidan av låret. Det verkar också som att kryckan genom att lägga bort tyngd från bäckenet lägger ökad tyngd och spänning där. Idag var jag på vårdcentralen för att lägga om ett bandage och jag träffade som hastigast min sjukgymnast. Hon tog sig tid i en rast och
föreslog helt enkelt en lägre belastning - jag har bara tänkt på längd
(från 15 till 27) och intensitet, alltså km/tim. Min nuvarande är 10 på en skala till 14 - hon tyckte 7, men jag tror 8 eftersom fötterna går runt tämligen fort redan på 9:an. Det visar sig
om 7:an är för låg.

Den lägre belastninngen innebär antagligen ökad koncentration på kondition, mindre på styrka.