I) När man har diverse skador, svagheter och handikap, blir man medveten om hur mycket en övning kan hänga på annat än det egentliga målet. Det sämsta hos mig är armarna (starkast är troligen magen). Dels därför att jag använder dem så lite, dels därför att höger arm är svagare än svag, rentut piss-svag. Detta efter en fallolycka för 10 år sen.
Uteslutet: dips och chins som väl egentligen inte är armövningar alls. Småstruligt t ex: Plankan med raka armar (höger arm tröttnar innan magen hinner göra det). Benböj, att ens få stången över huvet: 17,5 kg går alltid, 20 bara ibland. Själva böjen kan jag givetvis göra med tyngre vikt om det finns en stångställning tillgänglig — men jag tränar ju hemma.
Till det som går hör bench dips (prövat med viktskivor i famnen, verkar gå bra) och axelpress med en stock på ett utegym hemmavid. Ligger det ett bildäck på försöker jag
efter att ha skjutit fram det en bit. Jag kan också, till min stora förvåning, göra korrekta armhävningar (som jag inte gjort sen olyckan, förrän nu). Men inte så många. 17+11+12 är senaste exemplet, en platå, kanske. Vänster arm (och bröstmusklerna?) gör mesta jobbet, höger arm blir trött.
II) Jag tränar idogt, bl a med en PT (som även arbetar som fysioterapeut), för att få tillbaka den ben-. och rumpstyrka som jag förlorat de senaste åren, delvis genom slarv och försumlighet. Hela tiden märker jag skillnad mellan höger och vänster ben. T ex har jag gjort utfallspromenader med inställningen att gå nästan ända ned så att knäet snuddar vid underlaget. Det är påtagligt svårare på höger sida, speciellt med vikter. T ex hantlar, 2 ggr 3 kg.
Jag gör också uppresningsövningar (på ett ben) som både övning och test. Reser jag mig ledigt på vänster, och sätter mig lugnt och snyggt, på en viss höjd, kan jag få höja med 1-2 cm för att klara höger.
(jag reglerar höjden genom att växla mellan olika parkbänkar eller lägga centimeterjocka skumplastskivor på en stol — tidigare var det böcker.)
En övning som fungerat bra tidigare är Stjärnan, sidoplanka med ben- och armlyft. Med vänster ben som stöd går det rätt bra, med höger är det omständligare om det ens går, och det knakar oroväckande. Den får vila. Men PT:n har gett mig en mer dynamisk musslevariant på sidoplanka (fötterna ihop, isär, ihop osv.)
Det är också klasskillnad i balansen mellan de båda benen. Jag klarar mer med vänster på den svårare av mina båda plattor.
Jag har grubblat en del vad det här kan bero på. Visserligen spräckte jag höger knä den 14 september, och har inte kunnat träna den sidan förrän efter den 9 november. Men det har nu gått tre månader, och mycket av den här klasskillnaden fanns även före olyckan. Det enda jag kan komma på är vad som verkar vara en artros på insidan av höger knä (som dock inte hindrar mig från att springa). Nån som har bra förklaringar eller användbara erfarenheter?
Uteslutet: dips och chins som väl egentligen inte är armövningar alls. Småstruligt t ex: Plankan med raka armar (höger arm tröttnar innan magen hinner göra det). Benböj, att ens få stången över huvet: 17,5 kg går alltid, 20 bara ibland. Själva böjen kan jag givetvis göra med tyngre vikt om det finns en stångställning tillgänglig — men jag tränar ju hemma.
Till det som går hör bench dips (prövat med viktskivor i famnen, verkar gå bra) och axelpress med en stock på ett utegym hemmavid. Ligger det ett bildäck på försöker jag
efter att ha skjutit fram det en bit. Jag kan också, till min stora förvåning, göra korrekta armhävningar (som jag inte gjort sen olyckan, förrän nu). Men inte så många. 17+11+12 är senaste exemplet, en platå, kanske. Vänster arm (och bröstmusklerna?) gör mesta jobbet, höger arm blir trött.
II) Jag tränar idogt, bl a med en PT (som även arbetar som fysioterapeut), för att få tillbaka den ben-. och rumpstyrka som jag förlorat de senaste åren, delvis genom slarv och försumlighet. Hela tiden märker jag skillnad mellan höger och vänster ben. T ex har jag gjort utfallspromenader med inställningen att gå nästan ända ned så att knäet snuddar vid underlaget. Det är påtagligt svårare på höger sida, speciellt med vikter. T ex hantlar, 2 ggr 3 kg.
Jag gör också uppresningsövningar (på ett ben) som både övning och test. Reser jag mig ledigt på vänster, och sätter mig lugnt och snyggt, på en viss höjd, kan jag få höja med 1-2 cm för att klara höger.
(jag reglerar höjden genom att växla mellan olika parkbänkar eller lägga centimeterjocka skumplastskivor på en stol — tidigare var det böcker.)
En övning som fungerat bra tidigare är Stjärnan, sidoplanka med ben- och armlyft. Med vänster ben som stöd går det rätt bra, med höger är det omständligare om det ens går, och det knakar oroväckande. Den får vila. Men PT:n har gett mig en mer dynamisk musslevariant på sidoplanka (fötterna ihop, isär, ihop osv.)
Det är också klasskillnad i balansen mellan de båda benen. Jag klarar mer med vänster på den svårare av mina båda plattor.
Jag har grubblat en del vad det här kan bero på. Visserligen spräckte jag höger knä den 14 september, och har inte kunnat träna den sidan förrän efter den 9 november. Men det har nu gått tre månader, och mycket av den här klasskillnaden fanns även före olyckan. Det enda jag kan komma på är vad som verkar vara en artros på insidan av höger knä (som dock inte hindrar mig från att springa). Nån som har bra förklaringar eller användbara erfarenheter?