Topprep i huvudet?

Håller helt med dig.

climbrob; sa:
"Men denna etik känns ganska förlegad. Varför ska topprepsklättrare lämna företräde åt någon som ska leda bara för att det är farligare!?
Alla som är ute bland klipporna har väl samma rätt att klättra oavsett stil!?"

"Men om situationen är sådan att topprepsklättrarna ska ockupera en led under en längre tid så känns det självklart att man låter någon gå emellan. Då är det snarare en fråga om vad som tar längst tid, inte vad som är farligast."

Jag håller helt med dig! Och ärligt talat tror jag att det även förr var tidsaspekten som var avgörande: en soloklättrare är snabbare än en försteman som är snabbare än många topprepsgäng.
Fast riskaspekten finns med ibland ändå. Jag mötte en gång Beat Kammerlander som kom soloklättrandes nedför den led som jag höll på att leda. Och han var barfota dessutom. Tacka sjutton för att jag, som hade viss säkerhet av ett rep, klev åt sidan och lämnade plats för honom. Sedan tog det ju som sagt inte så lång tid för honom att klättra förbi.
 
Saken är biff

Ser situationen ut som denna så är ju saken biff.
Jag utgick i denna fråga från att två replag stod på marken bredvid varandra och att det handlade om vem som skulle ha förtur på leden.

Jag har förresten varit med om en liknande sak i Yosemite. Hade precis lett upp en 5.9 handjamspricka då en snubbe glider upp, staplandes det ena handjamet efter det andra som om det vore standplatser. Själv sitter jag svettig på en hylla i en indisk skjorta. Snubben, som för övrigt var en 45-årig räv som bodde i en folkabuss på parkeringen och levde på att måla tavlor, solar upp samma spricka, sätter sig bredvid mig och säger: "Hey man, that's a wild shirt you got!" varpå han sedan solar samma led ner igen.

Jag kanske ska ta tillbaka det negativa jag sade om medelålders karlar...????
......Näe! ;)
 
Medelålders

Nej, ta inte tillbaka något. Vi medelålders karlar kan vara nog så irriterande, bakåtsträvande och oflexibla i vårt tänkande. Jag vet, för jag har själv stött på dem. Förr, alltså. Nu är jag en, och upptäcker att jag får jobba jävligt hårt för att inte stelna till i både kropp och huvud. Likstelheten verkar sätta in långt innan man dör om man inte aktivt motarbetar den. ;-)
Var det förresten Tucker Tech du mötte? Det låter så på din beskrivning.
 
??

Urskta en nybörjare(?), men jag förstår inte riktigt det här att topprepsklättrare ska lämna företräde pga tidsaspekten. Jag klättrar oftast fortare på topprep än om jag ska hålla på och lägga kilar på samma led. Visst, om båda replagen står på marken och det tar en halvtimme för topprepsgänget att gå runt och sätta upp ankaret så kan ju de andra leda under tiden, men annars?
 
Re: ??

gahne; sa:
Urskta en nybörjare(?), men jag förstår inte riktigt det här att topprepsklättrare ska lämna företräde pga tidsaspekten. Jag klättrar oftast fortare på topprep än om jag ska hålla på och lägga kilar på samma led. Visst, om båda replagen står på marken och det tar en halvtimme för topprepsgänget att gå runt och sätta upp ankaret så kan ju de andra leda under tiden, men annars?

För det första ska du aldrig ursäkta för att du är nybörjare!
För det andra tycker jag inte heller att topprepsklättrare ska behöva lämna företräde i större utsträckning än någon annan. Men om ett replag klättrar en tur i flera timmar så känns det skäligt att låta nån annan testa oxå. Det är väl det som det handlar om.
 
Hej Robin och tack för ditt svar, men min synpunkt gällde inte "lämna-företräde-debatten". Utan det jag ifrågasatte var snabbheten vid olika klättersätt. När man läser inläggen ovan så verkar ni ta det så självklart att det går fortare att leda än att toppa?
 
Tidsåtgången...

... beror nog på flera saker. Jag har inte mätt några tider, så det får bli lite känslomässigt svar.

Själv klättrar jag också snabbare på topprep än om jag leder (inbillar jag mig i alla fall). Lite mer att pyssla med, lite mer att tänka på (säkerhetsfrågor) och ofta lite slitsammare då musklerna tröttas av den extratid det tar att lägga säkringen. Å andra sidan så tar det nog ofta längre total tid att topprepa om jag räknar in tiden att springa upp till toppen på klippan.

En faktor som jag kan tänka mig spelar roll i frågan är erfarenheten. De som leder är (ofta) erfarnare än de som topprepar - och klättrar därför snabbare och tar också mindre tid på sig att få grejorna på plats.
 
Tiden

Fast det som det handlar om i diskussionen är knappast hur lång tid det tar för en enskild klättrare. Som någon sa, man klättrar ju oftast fortare med topprep än om man ska pyssla med säkringar.
Vad det handlar om här är snarare hur länge man ockuperar leden. Ett tvåmannareplag som leder en tur avverkar den på kanske en halvtimme, eller nåt. Ett topprepsgäng består ofta av mer än två personer och de kan sedan turas om att nöta på leden ifråga en hel förmiddag, eller nåt.
En gång när jag kom ut till Grönbrinksberget var cirka ett halvdussin leder ockuperade av topprepsklättrare. Uppenbarligen kände de alla varandra i någon utsträckning, för sedan bytte de topprep - och därmed led - med varandra så att vi som kommit ut för att leda inte hade en chans att komma åt de här turerna på hela dagen.
Det är sådant som kan skapa irritation och få en att grymta om att det var bättre förr. Det fanns topprepsklättrare förr också, men beteendet hos dem var annorlunda. Mindre av "vi var här först" och mer av "det är klart att ni får smita emellan och leda. Vi kan ta en paus eller flytta på oss en stund. Vi måste försöka dela på de leder som finns."
Klart att de som ville leda turen frågade först, och om topprepsgänget ändå snart skulle vara klara var det istället de som ville leda som tog en paus. Det finns ett uttryck för det här: hänsyn och ömsesidig respekt. Finns det sådan borde det inte behöva bli så mycket varken irritation eller förakt för den ena eller den andra sortens klättrare.
 
Fråga!

Jag tror inte jag kan säga nåt mer angående detta som varken Christer eller Per redan sagt.

Då situationen ser ut som Per beskriver den så upplever jag den ganska irriterande och olycklig. Jag tycker personligen att man inte ska bete sig så (lämna över topprep till fjorton polare fram å tillbaka).

Men frågan är hur ofta man blir nekad om man frågar snällt om man får klämma sig in emellan en liten stund. Jag tror att många blir sura av åsynen av topprep och låter det stanna där. Varför inte gå fram och fråga!?
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg