Toppbestigning av Sälka?!

[TB]

Vore tacksam om någon har möjlighet att besvara frågorna nedan för att underlätta vår nästa vandring.

Jag sitter och planerar en vandring norrut längs Kungsleden, för hela familjen.
Även barnen som är 11 och 13 skall med.
Jag hade tänkt vi skulle försöka oss på Sälka-toppen.
Men hur skall den bestigas lättast om man kommer söderifrån, från Singi.
Skall man ta österut i Cuhcavaggi, mot Hukejaurestugan?
Och slå upp tältet alldeles söder om toppen, för att nästa dag ta toppen, från syd-väst?
( Det är väl toppen på 1865 m. som har toppröset och "gästboken"? )
( Själva toppen Sälka ligger ju alldeles väster om Sälka-stugorna? Svårt att se på BD6. )
Lättast att bestiga syd-väst ifrån?
Eller finns det färdigtrampade stigar, på alternativa vägar?

Vill att barnen skall orka, och då får det bli lättaste vägen.

Finns någon som har erfarenhet av en toppbestigning av Sälka?
Länkar?

 

[svindel]

Låna Grundstens bok

Hejsan,

Låna Grundstens bok (vandra Kungsleden) från biblioteket. Han beskriver bestigning av Sälka, kanske inte svarar på alla dina frågor men lite hjälp får du nog.

Lycka till

Bengt

 

[TB]

Har den..,

men står inte så mycket ang. Sälkas topp.

Någon som vill dela med sig av erfarenheter?

 

[Peter Elmlund]

Sälka

Hej,

Jag var på Sälka för två år sedan och blev förvånad över hur sällan toppen verkar besökas, det fanns ett namn skrivet i toppboken (det finns en sån som placerats ut av Ola Skinnarmo för STFs räkning) före oss från det aktuella året (-02).

Vi gjorde det som en nattur, startade från Singi nån gång vid tiotiden på kvällen och var på toppen vid c:a halvsju på morgonen (tillbaka i Singi på eftermiddagen). Vi gick upp söder om jåkken Mielkeriehppi (som rinner i en mycket brant ravin - håll väl söder om denna), upp till sjön på 1320 m höjd. Där väntade vi nån timme på att dimman skulle lättna och "klättrade" sedan upp på kammen S om sjön och följde den så att vi angrep toppen från söder, sista biten var brant och stenigt och får väl betraktas som lätt klättring. Långa sträckor av den här vägen, såväl före som efter sjön gick på stora snöfält.
Själva toppen stupar brant på östra sidan där det också finns en glaciär, man bör således försäkra sig om att man inte kommer för långt ut mot kanten. Väl uppe har man vid klart väder en mycket fin utsikt som väl motiverar besväret att ta sig upp till toppen.

Nervägen ner gick vi åt väster (även här korta bitar över snöfält). Enligt Grundstens bok skulle det denna vägen vara "förvånansvärt enkelt att bestiga toppen", så var dock inte fallet när man kom uppifrån eftersom stora bitar av Sälkas västsida är mycket branta och det gäller att kryssa mellan dessa stup - det är inte så lätt att få den nödvändiga överblicken uppifrån. Jag bedömer dock att västsidan är ganska hanterlig att ta sig upp för eftersom man då kan planera sin väg så att man undviker de brantaste partierna.

Det finns de som angriper toppen mer norrifrån men det har jag ingen uppfattning eftersom det var helt fel håll för oss som kom från Singi. På kartan ser det något flackare ut men även denna väg bör man se upp så att man inte kommer för nära den stupande östsidan av berget.

Sammanfattning: någorlunda god sikt, försiktighet och god kondition. Dessutom inte ner västra sidan om man inte kom upp där och vet en bra väg.

Mvh
Peter

 

[eaglerock]

Re: Sälka

Hej,

Vi gick upp söder om jåkken Mielkeriehppi (som rinner i en mycket brant ravin - håll väl söder om denna), upp till sjön på 1320 m höjd.

Går man längs Mielkeriehppi tror jag det är lättare att hålla sig på nordsidan till att börja med och gå upp på bergskammen 1510 FÖRE sjön och följer den runt. Det går bra att vada jåkken i dalgrytan varifrån man har fin utsikt mot glaciärporten ovanför.

Själva toppen är det lättast att angripa från nordöst för att slippa klättringen. Med andra ord gör man en lite kringgående rörelse när den ovannämnda kammen kommer in mot berget.

Ännu lättare tror jag att det är att gå upp från ett läger i Tsutsuvagge. Då är det i princip bara uppförsbacken att forcera. Den är aldrig så brant att det är fråga om klättring. Någonstans vid 1500-metersnivån ungefär så gör man också här en lite rundgående tur för att komma upp den lätta vägen. Man märker när det rakt upp börjar stupa lite för brant för att fortsätta den vägen, vilket är en bit ovanför där den södra kammen (markerad 1510 på kartan) kommer in mot berget. Strax ovanför detta ställe är också det högsta ställe man kan räkna med att hitta vatten om man vill laga mat till lunchen eller så.

Sälkatoppen är den som är 1865. Namnet Sälka på kartan stor mitt i själva massivet.