Det som är lurigt på vintern när man kommer från Tjäktjahållet är att den väg som känns mest naturlig att följa också är den som är farligast, både ur lavinsynpunkt och i ren svårighetsgrad. Rent allmänt kan man säga att den prickade sommarvägen är det absolut
sämsta valet vintertid, då den dels leder en ut i den mycket branta och extremt lavinfarliga branten under 1750, som brukar släppa spontant flera gånger per säsong, och dels hamnar man till slut på
Nállus branta och svårskidade sydsida efter sjön, eller rentav mitt i ravinen som utgör sjöns utlopp.
Faktiskt så är den bästa vägen precis den som du har ritat in, d.v.s. hålla sig i mitten av jokksänkan ner till sjön 1081 (korta slag) och därefter skida över den flacka utlöparen för att slutligen ankomma stugan från sydväst. Man behöver dock inte åka fullt så långt söderut, då det finns en till ravin där; bara man har kommit förbi krönet på utlöparen kan man börja titta österut och välja lite fritt hur pass mycket lutning man vill ha (det blir flackare ju längre söderut man kommer, innan ravinen tar vid).
En annan kommentar är att det trots allt kan vara bättre att följa prickarna från passpunkten till krönet av den branta utförslöpan ner till sjön, då jokken grävt ut ytterligare en ravin högre upp. Den vägen är okomplicerad, men man får i alla händelser se upp för svallis precis på krönet sedan.
Så, en lite utmanande färdväg, men fantastiskt vacker och häftig med oslagbar vildhetskänsla när vädret är med på noterna!