Tips på vandringsstavar önskas.

[smux]

Även jag vill tacka för den info som getts i tråden om pensionärspinnar! I mitt fall blev det ett par Black Diamond Trail Pro på 20% rabatt från Outnorth. Komplett med spetsskyddsklumparna i gummi... Nu behöver jag inte känna mig som en skogsskövlare med min björkslana längre. (Som iofs varit med under många år - men jag får allt fler sneda blickar när den kommer på tal ute längs vandringar...)

Kolfiber går bort automatiskt, jag har sett sånt avbrutet/uppsplittrat - och vill inte riskera att hamna på vassa sidan av ett sånt brott. Så jag valde TrailPro, och inte TrailErgo Cork, på grund av att det raka handtaget möjliggör att kompaktera stavarna till korta 63cm (istället för 73 cm). 63cm är i samma storleksordning som mitt teleskopspö (57cm) och min PORTEX bågsåg (65cm) som dom ska samsas med i Alaskans spötunnel...

Även jag har kört Gandalf varianten under decennier, men stavarna är ett klart lyft. Förutom alla fördelar vid vandring och vad bidrar de även till en bättre hållning när jag vandrar (upplever att jag lättare faller framåt med sämre hållning när jag bär ryggsäck utan stavar vilket försämrar avlastningen mot höfterna).
Vanliga Trail Pro är mycket riktigt kortare vid transport än Trail Ergo Cork, men i mitt fall är det enbart vid transport på tåg och buss de sitter på ryggsäcken (aldrig på vandring). Jag har inte heller haft problem med att flyga med stavarna i handbagaget. Vi har lätta tursäckar (REI Flash 18) med på vandringen och använder dessa som handbagage på ev flygresa med stavarna istoppade med spetsarna nedåt. Gummipluppar till stavspetsarna har även jag, dock aldrig använt dem. Föredrar klart metallspetsarna så fort jag går i terrängen då de bidrar positivt till att känna underlaget (är det en sten, tuva eller rot som döljer sig i gyttjan innan jag tar klivet?)

 

[SOTO]

Många förordar kolfiber och det gör jag som tekniker också men inte till fiskespön eller vandringsstavar när man är ute på `ensamäventyr´ och vissa saker inte bara får hända.

Har lagt en mindre förmögenhet på plötsligt knäckta kastspön, cyklar med rambrott och havererade hoppstavar. Dock har jag aldrig investerat i ett par vandringsstavar i kolfiber baserat på dessa erfarenheter. Mina Exped 140 Alpine (DAC NSL TH72M Al.) som jag haft några år nu har jag kilat fast i skrevor och slagit frivolt över och de är inte ens böjda.

Skidåkarnas stavar blir ju bara lättare för vart år med allt fler brott som följd. Så jag undrar: Hur vanligt är det att kolfiberstavar (vandring) havererar, trots allt hör jag inte så mycket om detta irl.

 

[seobserver]

2002 när jag skulle lära mig gå igen efter ett större ingrepp köpte jag ett par Gåstavar i aluminium. Det visade sig att när som ryggsäcken kunde följa med igen fick stavarna stanna kvar.
De befrämjar inbromsningar, balans och avstamp. Dessutom precis som hos smux har jag märkt att gången blir mer upprätt.

Ovanpå en normal packning brukar jag släpa på en del stativ och kameror vilka tillsammans väger sina kilon.

Jag har även brukat mina vandringstavar till skidåkning, förvisso inte på höstsnö som kräver stora trugor. Men till vårturerna har de gjord eminent tjänst.

Fabrikatet är Komperdell, modellen är nothern lights och vikten med skydd och trugor är 534g för paret. Jag har inte haft besvär med glidningar i de tvådelade Z låsen. Men kortheten uppskattas vid resor.

go tur.

 

[Miss Yster]

Jag köpte stavar för något år sedan. Sedan dess flitigt använda och ser fortfarande nya ut. Jag köpte Helinox Passport. De väger väääldigt lite. Kanske kunde man hellre köpt några i Ridgelineserien som är något kraftigare.
Jag trodde att de kanske ofta skulle sitta på ryggsäcken, men jag använder dem mest hela tiden.

 

[Kavring]

Använder man staven som en stav så knäcker man den inte. Använder man den däremot som nån slags krycka och lägger hela sin kroppstyngd på så kan de säkert knäckas för ingen stav är avsedd för det.