Tideraceuppdatering 2009-12-28
"Det luktar popcorn". Och Pelle har rätt, det ligger en svag men omisskännlig doft av popcorn toppat med ett stråk av härsket smör över vattnet där vi lägger i, Pelle i en xcite och jag i min xplore. Vi lägger mysteriet med popcornen åt sidan så länge och drar iväg söderut med sikte på sydspetsen av Yttre Gården i motvinden.
En blek sol bryter igenom och får ljuset att spela ute över Danziger Gatt och Mällsten. Yttre Gårdens sydspets och det smala sundet där bjuder som vanligt på en skumpig ritt när dyningen som byggts upp i den sydliga vinden pressas samman, reflekteras i klipporna på ömse sidor sundet. Vi håller ut en bra bit från land, handskar och pooigsar gör att den känsla man behöver för paddel och vatten om man ska ligga och balansera på vågorna där de slår upp mot klipporna går förlorad och någon vidare lust att utmana elementen i 0-gradigt vatten har ingen av oss trots att vi båda är iklädda torrdräkt.
Väl förbi udden så möter vi den obrutna, mjuka men för dagen rätt grova dyningen, det hissar såpass att vi försvinner ur sikte för varandra mellan vågorna och vi ser på avstånd hur den alltid lika häftiga stående vågen som bildas på Rödkläppen norrsida i dag ser ut att vara extra munter...
Väl där ser vi hur sjöarna där de möts i dag är på sitt bästa humör, när de större seten slår ihop skickar de upp sina stänk långt över huvudhöjd, intressant fenomen att kunna surfa från två håll... Aktern lyfts och med god fart förs jag framåt av vågen för att plötsligt, fortfarande påskjuten av vågen bakom möta en sjö från motsatt håll som sköljer över fördäck och möter vågen jag just liftat med i en frontalkrock mitt under sittbrunnen.
En kort fika i den lilla vik med en sandstrand inklämd mellan klipporna som sommartid kan föra tankarna till helt andra breddgrader än våra. I dag är dock gråskalan den dominerande både här och ute över havet. Färden går vidare söderut i och nästa mål är grundklacken Öster om Sandskär som en dag som i dag borde ge en riktigt bra surfsjö, ett antagande som visar sig stämma. När vi vänder om för att köra en gång till får vi plötsligt en nyttig lektion i att man aldrig ska ta saker för givet bara för att man varit där förut. Vattenståndet är i dag betydlig lägre än sist vi var här. Turen är definitivt på vår sida, vi befinner oss mitt i ett minfält av stenar som i vågdalarna precis kan anas och ingen av oss behövde betala för vår dumdristighet med minsta gelcoatskrap.
20 minuter senare drar vi upp våra kajaker bland isflaken som flyter runt i den lilla viken utanför Nynäs Badhotell för en avslutande fika. Vi möts av många förvånade blickar där spagästerna i tofflor och badrockar plötsligt får sällskap av två figurer i full vinterkajakmundering. Med en växande pöl saltvatten runt våra neoprenstövlar avslutar vi en suverän liten dagstur med en kopp kaffe och, där är den igen, doften av popcorn, härsket smör. Blickarna går mot bardisken och där ligger de de skyldiga. Pelles neoprenhandskar...
/Rickard
"Det luktar popcorn". Och Pelle har rätt, det ligger en svag men omisskännlig doft av popcorn toppat med ett stråk av härsket smör över vattnet där vi lägger i, Pelle i en xcite och jag i min xplore. Vi lägger mysteriet med popcornen åt sidan så länge och drar iväg söderut med sikte på sydspetsen av Yttre Gården i motvinden.
En blek sol bryter igenom och får ljuset att spela ute över Danziger Gatt och Mällsten. Yttre Gårdens sydspets och det smala sundet där bjuder som vanligt på en skumpig ritt när dyningen som byggts upp i den sydliga vinden pressas samman, reflekteras i klipporna på ömse sidor sundet. Vi håller ut en bra bit från land, handskar och pooigsar gör att den känsla man behöver för paddel och vatten om man ska ligga och balansera på vågorna där de slår upp mot klipporna går förlorad och någon vidare lust att utmana elementen i 0-gradigt vatten har ingen av oss trots att vi båda är iklädda torrdräkt.
Väl förbi udden så möter vi den obrutna, mjuka men för dagen rätt grova dyningen, det hissar såpass att vi försvinner ur sikte för varandra mellan vågorna och vi ser på avstånd hur den alltid lika häftiga stående vågen som bildas på Rödkläppen norrsida i dag ser ut att vara extra munter...
Väl där ser vi hur sjöarna där de möts i dag är på sitt bästa humör, när de större seten slår ihop skickar de upp sina stänk långt över huvudhöjd, intressant fenomen att kunna surfa från två håll... Aktern lyfts och med god fart förs jag framåt av vågen för att plötsligt, fortfarande påskjuten av vågen bakom möta en sjö från motsatt håll som sköljer över fördäck och möter vågen jag just liftat med i en frontalkrock mitt under sittbrunnen.
En kort fika i den lilla vik med en sandstrand inklämd mellan klipporna som sommartid kan föra tankarna till helt andra breddgrader än våra. I dag är dock gråskalan den dominerande både här och ute över havet. Färden går vidare söderut i och nästa mål är grundklacken Öster om Sandskär som en dag som i dag borde ge en riktigt bra surfsjö, ett antagande som visar sig stämma. När vi vänder om för att köra en gång till får vi plötsligt en nyttig lektion i att man aldrig ska ta saker för givet bara för att man varit där förut. Vattenståndet är i dag betydlig lägre än sist vi var här. Turen är definitivt på vår sida, vi befinner oss mitt i ett minfält av stenar som i vågdalarna precis kan anas och ingen av oss behövde betala för vår dumdristighet med minsta gelcoatskrap.
20 minuter senare drar vi upp våra kajaker bland isflaken som flyter runt i den lilla viken utanför Nynäs Badhotell för en avslutande fika. Vi möts av många förvånade blickar där spagästerna i tofflor och badrockar plötsligt får sällskap av två figurer i full vinterkajakmundering. Med en växande pöl saltvatten runt våra neoprenstövlar avslutar vi en suverän liten dagstur med en kopp kaffe och, där är den igen, doften av popcorn, härsket smör. Blickarna går mot bardisken och där ligger de de skyldiga. Pelles neoprenhandskar...
/Rickard
