The Dark Art...

[Peter E]

Re: Re: Att tänka en eller två gånger

Vi verkar vara eniga i grundsynen, men eftersom du frågar svarar jag naturligtvis (och gärna).

Tycker du att vi ska acceptera att alla kör bil just som de vill, oavsett oavsett olycksrisk (om än de bara gällde de själva).

Ja, det gör jag faktiskt. (under den speciella förutsättningen.) Att beröva människor ansvar leder inte till annat än passivitet och i förlängningen fler olyckor.

Jag ville inte betala en krona till en sjukhusräkning för en person som självmant utsätter sig för risker i sådan omfattning, att ett misstag innebär en självklar död.

Nej, att betala för något som man inte har glädje av känns oftast lite avigt men om vi inte vill stagnera som art måste vi ta vara på, och kanske tillochmed uppmuntra våra "galningar". Du har ingen chans att ta VM-guld genom att äta sunt och träna regelbundet, du måste träna utav bara helvete och plåga dig hårdare än alla andra. Du har ingen chans att vinna nobelpriset genom att göra dina läxor i grundskolan och gå på föreläsningarna på universitetet, du måste läsa, arbeta och tänka mer, snabbare och bättre än alla andra. För att uppnå något nytt måste man kliva utanför de existerande normerna!

I dessa exempel är det lätt att beundra "galningarna" eftersom deras betydelse alldeles uppenbarligen är till gagn för mänskligheten, men i fallet Alain Robert eller andra notoriska soloklättrare är nyttan inte lika självklar. Jag har själv inspirerats av exempelvis Huber eller Kropp att, om än inte bli världsmästare så åtminstonde köra ett extra träningspass.


Nu blir jag långrandig men kontentan är att vi måste ta vara på våra "galningar", även om de är skrämmande och kostar pengar.

Detta är mina åsikter och får inte tolkas som någon generell evolutionsteori.

 

[brandmansmicke]

Re: Re: Re: Att tänka en eller två gånger

Vi verkar vara eniga i grundsynen, men eftersom du frågar svarar jag naturligtvis (och gärna).

Tycker du att vi ska acceptera att alla kör bil just som de vill, oavsett oavsett olycksrisk (om än de bara gällde de själva).

Ja, det gör jag faktiskt. (under den speciella förutsättningen.) Att beröva människor ansvar leder inte till annat än passivitet och i förlängningen fler olyckor.

Jag ville inte betala en krona till en sjukhusräkning för en person som självmant utsätter sig för risker i sådan omfattning, att ett misstag innebär en självklar död.

Nej, att betala för något som man inte har glädje av känns oftast lite avigt men om vi inte vill stagnera som art måste vi ta vara på, och kanske tillochmed uppmuntra våra "galningar". Du har ingen chans att ta VM-guld genom att äta sunt och träna regelbundet, du måste träna utav bara helvete och plåga dig hårdare än alla andra. Du har ingen chans att vinna nobelpriset genom att göra dina läxor i grundskolan och gå på föreläsningarna på universitetet, du måste läsa, arbeta och tänka mer, snabbare och bättre än alla andra. För att uppnå något nytt måste man kliva utanför de existerande normerna!

I dessa exempel är det lätt att beundra "galningarna" eftersom deras betydelse alldeles uppenbarligen är till gagn för mänskligheten, men i fallet Alain Robert eller andra notoriska soloklättrare är nyttan inte lika självklar. Jag har själv inspirerats av exempelvis Huber eller Kropp att, om än inte bli världsmästare så åtminstonde köra ett extra träningspass.


Nu blir jag långrandig men kontentan är att vi måste ta vara på våra "galningar", även om de är skrämmande och kostar pengar.

Detta är mina åsikter och får inte tolkas som någon generell evolutionsteori.

Vi skriver om olika saker här. Jag kan också beundra den som orkar sticka ut, hävda sig, pressa sig mm, gå utanför normerna, för att uppnå något speciellt. Men i samhället måste vi har regler för att det ska fungera. Att alla induviduellt ska bestämma vad som är farligt, rimligt, osv leder till ett egoistiskt samhälle.

Våra regler i samhället ska vi i demokratier komma överens om för allas bästa. Enskilda individer är välkomna att påverka men inte sätta sig över vår gemensamma överenskommelse. Kan vi inte göra detta så kommer snart vår solidariska samhällsidé att falla och det blir upp till var och en att klara sig bäst den vill/kan. Vi kanske är på väg dit, när även förespråkarna för vårt skattesystem utnyttjar det till fullo, jämför riksdagspolitikerna som inte är föräldralediga under riksdagens lediga perioder.

Jag vill fortsätta uppmana folk till stordåd, men teckna för guds skull en extra föräkring för det ni tänkt utsätta er för. Jag vill inte vara med och betala för någon som går långt över gränsen.

 

[-Patric-]

Visst skall alla få finns och att verka på sitt sätt och efter sin egen vilja så länge andra inte skadas..

Det som retar mig är den här lite "snobbiga" dödsromantiken som lätt innfinner sig hos de här extremsportarna, dom tror att dom är ensamma om adrenalin och nära dödenupplevelser..

Prova att brottas med en 130kg muskelbyggare på steroider och anfetamin så skall ni få se på nära dödenupplevelser, det räcker med rusningstraffik i Göteborg eller Stockholm för att man ska få nära dödenupplevelser..

Så det är skitsnacket om att hoppas att man skall dö ung köper jag inte och det irriterar mig speciellt när vuxna människor som rökt pipa för mycke kläcker ur sig sådant.

 

[climbrob]

Visst skall alla få finns och att verka på sitt sätt och efter sin egen vilja så länge andra inte skadas..

Det som retar mig är den här lite "snobbiga" dödsromantiken som lätt innfinner sig hos de här extremsportarna, dom tror att dom är ensamma om adrenalin och nära dödenupplevelser..

Prova att brottas med en 130kg muskelbyggare på steroider och anfetamin så skall ni få se på nära dödenupplevelser, det räcker med rusningstraffik i Göteborg eller Stockholm för att man ska få nära dödenupplevelser..

Så det är skitsnacket om att hoppas att man skall dö ung köper jag inte och det irriterar mig speciellt när vuxna människor som rökt pipa för mycke kläcker ur sig sådant.

Det som jag tycker präglat denna debatt allra mest är faktiskt avsaknaden av dödsromantiken, tack o lov. Och sen så är det sällan soloklättrarna som själva placerar sig själva i facket "extremsportare" (för övrigt världens sämsta benämning). Det är alla andra jävla nötter som inte har någon aning om vad de snackar om som gör det. Allt snack om "ett misstag så dör man...", "förr eller senare kommer han dö..." "yngre människor tänker inte lika mkt på konsekvenserna..." är så tröttsamt och jag tror att uttryck som dessa är ett tecken på oerhörd fördomsfullhet å brist på respekt.

 

[-Patric-]

Det som jag tycker präglat denna debatt allra mest är faktiskt avsaknaden av dödsromantiken, tack o lov. Och sen så är det sällan soloklättrarna som själva placerar sig själva i facket "extremsportare" (för övrigt världens sämsta benämning).

Jag lägger ingen värdering i uttrycket extremsportare så det skiter jag i.. Annars så tycker jag nog att denna tråden har innehållit en del hjärndött snack om dödsromantik.

 

[gahne]

Och jag som trodde att den här tråden skulle få vila i frid...

Jag ville inte betala en krona till en sjukhusräkning för en person som självmant utsätter sig för risker i sådan omfattning, att ett misstag innebär en självklar död.

Nej, men om ett misstag innebär en säker död, så slipper du ju bekosta sjukhusräkningarna också...

 

[climbrob]

Det som jag tycker präglat denna debatt allra mest är faktiskt avsaknaden av dödsromantiken, tack o lov. Och sen så är det sällan soloklättrarna som själva placerar sig själva i facket "extremsportare" (för övrigt världens sämsta benämning).

Jag lägger ingen värdering i uttrycket extremsportare så det skiter jag i.. Annars så tycker jag nog att denna tråden har innehållit en del hjärndött snack om dödsromantik.

Ok... du lägger ingen värdering i uttrycket "extremsportare", det kan jag förstå. Men jag anser att ordet i sig är väldigt värdeladdat och därför inte speciellt bra för att visa och förklara vad aktiviteten är för något. Den visar inte heller vilken TYP av aktivitet det rör sig om. Det enda uttrycket säger är att aktiviteten är "tagen till sin ytterlighet", ett påstående som är tämligen intetsägande och i många fall inte ens sann.

Jag vill med detta inte på något sätt hoppa på dig å starta fejd utan endast förklara hur jag tänker.

 

[Christobal]

Min inställning i denna fråga symboliseras med min gamla tumregel: Gör vad du vill så länge det inte skadar någon annan, Vilket i det här fallet skulle betyda: Är du beredd att ta risken att sola så gör det men inspirera inte någon annan som ej annars hade gjort det genom att glorifiera företeelsen och har man barn vars lycka du är ansvarig för så låter man enligt mitt sätt att se det bli att frisola.

 

[spacemonkey]

Ho! Ho! Ho! God Jul alla klättertomtar därute!!!

Så har den gamla tråden vaknat till liv igen...

Intressant att det fortfarande framförs åsikter i denna tråd. Det vrids och vänds på alla aspekter och jag kan inte annat än förundras över hur "laddat" och provocerande detta ämne är (för vissa personer...).

Vill ännu en gång förtydliga att det INTE är fråga om det som vissa här i forumet kallar för "dödsromantik" (vad Det nu är/betyder?) Jag säger det igen, Döden är inte på något vis romantisk utan kall, hård, slutgiltig och tragisk. Döden är dock något som angår oss alla, för ingen av oss i detta forum kommer förmodligen att vara vid livet om en sisådär 40 - 50 - 60 år...

INGEN har pratat om att VILJA dö ung, det som har sagts är (ordagrant) "nu börjar jag bli rädd för att inte dö ung". Vilket borde/ska tolkas som en KÄNSLA för att vara rädd för framtiden, vad meningen med livet är , varför vi lever överhuvudtaget osv, det är alltså FILOSOFI... .

Anledningen till att inte jag pratar om hur tokfarligt det är att kriga, slåss med knarkare, hoppa framför ett tåg, köra bil i rusningstrafik är helt enkelt för att det här är ett forum om KLÄTTRING...

Att tala i ett forum som detta är svårt. Jag är medveten om att jag blivit pressad att "försvara" en klätterstil som jag inte på något sätt förespråkar men ändå utövar och det är säkert svårt för många att se den skillnaden.

Okey, det var det!

Emma,
Jag förstår precis vad du menar. Det är känslan av kontroll man kan vara ute efter vid frisolo, eller känslan av att veta att man kan leda långt över sista säkringen utan att "balla ur".
För mig började det i princip på det sättet. Jag är egentligen ingen friklättrare (leder inte svårare än 5.11 trad) utan lever för stora, höga bergväggar och aidklättring. En gång så förberedde jag mig för en 10 dagars solobigwall och för mig var det viktigt att veta att jag kunde befinna mig i en dödsfalls-situation (under flera timmar utan avbrott) utan att brytaihop, frisolo var ett perfekt redskap för det. (Skulle jag brytaihop under en A4 repa på t.ex min femte dag så skulle det vara lika illa som att falla under en frisolotur...)
Frisolo har gjort mig till en bättre klättrare både när det gäller att uthärda hård aid i veckor och när jag leder rena frileder. Förhoppningsvis (tror jag iallafall) har det även gjort mig till en "bättre" och mer "närvarande" människa.
God tur Emma!

PEACE

 

[sfrge]

Dom flesta har soloklättrat...

Själv syslar jag inte med frisolo i dess egentliga mening, men var går gränsen. Treaklättring med säck på ryggen upp mot en topp, är det en annan sak?

Den här diskussionen får mig att fundera.

/Vräkbjörn

Att klättra grad tre med ryggsäck är utan tvekan frisolo. Ett löst grepp eller steg så är man borta från den här världen. Det är många som klagar på soloklättrare och tycker dom är dumdristiga men jag tror att en majoritet av alla som klättrat några år någon gång har soloklättrat. Skillnaden är bara vilken grad man "solat". Jag läste att Alain Robert alias:"Spindelmannen" har soloklättrat en 8b i Dolomiterna tror jag det var.
Jag tror inte folk egentligen fattar vilken prestation det handlar om. Grad 8b är för dom flesta klättrare helt omöjligt ens med topprep.
Hade Robert varit en "galning" hade han legat under jord för länge sen.
Det här är en smart människa som planerar sin klättring och skulle aldrig "solat" om han inte visste att han klarar av det.
Och visst är det farligt men det är även livsfarligt att köra bil utan bilbälte.

 

[Duracellkaninen]

Det var f-n vad långt det blev....

Jaha, nu riskerar jag väl att dra igång en rejäl diskussion, men den risken får jag väl ta.

Climbrob skrev ”Och sen så är det sällan soloklättrarna som själva placerar sig själva i facket "extremsportare" (för övrigt världens sämsta benämning). Det är alla andra jävla nötter som inte har någon aning om vad de snackar om som gör det. Allt snack om "ett misstag så dör man...", "förr eller senare kommer han dö..." "yngre människor tänker inte lika mkt på konsekvenserna..." är så tröttsamt och jag tror att uttryck som dessa är ett tecken på oerhörd fördomsfullhet å brist på respekt.”

Nu är det ju så att även alla andra jävla nötter faktiskt är fler, vilket innebär att det är deras åsikt om vad som är att betrakta som extremt som är korrekt. Alldeles oavsett huruvida de vet vad de talar om eller inte. Ibland får jag om mig själv höra att ”du inte är ju inte normal”, varvid jag lugnt konstaterar ”det har jag aldrig påstått heller”.

Även om man nu kan mer, så är det ju en varningssignal om (många) andra anser att man är på fel spår. De behöver inte ha rätt, men blundar man för att ens fundera om de har det, så är chansen överhängande stor att de har det. Om en frisolist skulle påstå att det de sysslar med är fullt normalt och fullkomligt riskfritt, så är det ju helt uppenbart att de antingen lyckats bedra sig själva, blivit avtrubbade eller inte har en aning om vad de håller på med.

En av orsakerna till att (vi) gamlingar just säger att "yngre människor tänker inte lika mkt på konsekvenserna..." är att de en gång var unga själva. I den här tråden finns det antal människor som varit igenom antingen frisolo eller något liknande, överlevt länge nog, lärt och sedan gått vidare.

De känner både fördelarna och nackdelarna med att ha gjort det.

Mod är att se faran och sedan kunna möta den. En form är att vända utan att bry sig om vad andra anser om det.

Att möta faran upprepade gånger, utan att behöva göra det, är ett drogberoende.

En form av feghet är att möta faran, utan att våga se den.

Pierre skrev ”Att tala i ett forum som detta är svårt. Jag är medveten om att jag blivit pressad att "försvara" en klätterstil som jag inte på något sätt förespråkar men ändå utövar och det är säkert svårt för många att se den skillnaden.” Amen!

”Emma,
Jag förstår precis vad du menar. .........Frisolo har gjort mig till en bättre klättrare både när det gäller att uthärda hård aid i veckor och när jag leder rena frileder. Förhoppningsvis (tror jag iallafall) har det även gjort mig till en "bättre" och mer "närvarande" människa.
God tur Emma!”

Det handlar om komfortzoner. Inte heller jag kan förneka att det finns stora fördelar med att utöka sin komfortzon. Att klättra på gränsen till sin komfortzon är nervöst – du kan klättra lugnt om din gräns går utanför vad som krävs.

Men det finns också nackdelar. Rädsla är kroppens sätt att tala om den behöver skärpa sig extra genom att tillföra adrenalin. Lite lagom av den varan kommer att hjälpa dig att (klättra) mer koncentrerat och kraftfullt. Överdoser kan istället förlama dig.

Rädsla är också det som förhindrar dig att göra något dumt (utan att behöva tänka efter). Saknar du rädsla måste du (för att klättra säkert) KONCENTRERA dig på att tillsätta rädsla eller att tänka på alla risker, vilket alltså stjäl koncentration och tid!

Sedan har du också de sociala konsekvenser som bla Pierre har beskrivit. Folk tycker du är knäpp, blir tröttsamma med alla sina frågor, förstår dig inte osv. Mindre känt är att även om du inte säger ett pip vad du varit med om, så märks det på dig. Du tänker så olika och framstår som (för) självsäker, varför många människor kommer att reagera. En del (oftast kvinnor) baserar sitt sätt att vara på vilka de känner att de ”förstår/känner”. Om de inte klarar att du är annorlunda så kan de försöka tvinga dig att vara som de vill och då det inte går gör de allt för att bli av med dig. Och då du är för stark att slåss mot (vad är en rabiat ragata mot frisolo??), så kommer de att tvingas till ränker och ryktesspridning vilket gör att andra mer överseende människor utsätts för ett bombardemang av ”sanningar” från normalt pålitliga personer. Har du sett årets Robinsson har du kanske lagt märka till hur Mia och Pål inte tålt Johan, utan att egentligen ha något konkret att klaga på?

Fredrik skrev ” Hade Robert varit en "galning" hade han legat under jord för länge sen.
Det här är en smart människa som planerar sin klättring och skulle aldrig "solat" om han inte visste att han klarar av det.” Jag har hittills aldrig träffat någon som aldrig begått ett misstag eller en felbedömning. Eller som kunnat behärska även det som varit utanför deras kontroll. Så sent som igår såg jag en film om någon som varit känd för att förstå hajar så väl att han kunde umgås med dem utan risk – tji fick han. Inte ens genom att ha rep (korrekt hanterat) är du helt säker, men risken är åtminstone rejält reducerad.

 

[Mezzner]

En liten detalj om Alain Robert; han har ramlat i backen två gånger om jag minns rätt. Båda gånger från ca 20 m höjd. Han gick ganska sönder båda gångerna. Det vittnar om att han inte gör (gjort?) allt med 100% koll, förstås.
Fast han har ju rimligen haft möjlighet att förstå att han inte är odödlig osv...