Fina grejor - halva nöjet
Bland friluftsentusiaster odlas ofta en motsägelsefull inställning till prylar. Å ena sidan vill vi alla likna den där gamla fjällräven som år ut och år in använder en gammal beprövad och lagom insliten pryl, vare sig det är tält, kängor, ryggsäck eller sovsäck. Å andra sidan vill vi gärna ha nya fina prylar med alla de senaste funktionerna. Hur många är det inte som när de köpt förra årets kanonjacka helt plötsligt känner att det nu blivit oumbärligt med årets modell eftersom den har något annorlunda funktioner och 3 % bättre kondensbalans eller något annat lika viktigt. Något som är viktigt är förmodligen att tänka på att fjällräven må ha gamla mysigt inslitna grejor nu, men när han eller hon köpte dem var de förmodligen det senaste som fannas att tillgå då. Hade räven köpt sina grejor på Statoil (eller snarare Esso för 30 år sedan) hade de inte funnits kvar nu. Antingen hade räven haft sönder dem och slängt dem, eller så hade han eller hon aldrig blivit en räv. För att ha en gammal insliten grej med rätta mysigheten krävs nog att det är en kvalitetsgrej från början. Skall man bli en räv gäller alltså att köpa kvalitet, vilket oftast kostar, men inte falla för att ständigt uppdatera sin redan bra utrustning annat än när det verkligen behövs.
Jag misstänker att strävan efter att skaffa så billiga saker som möjligt bottnar i viljan av att inte vara i kommersens käftar. Detta är väl i linje med de allmänt förhärskande idealen i friluftssammanhang. Jag själv känner mig oerhört nöjd i just den aspekten när jag liksom lurar butikerna och gör en egen grej eller skaffar något billigt som fungerar lika bra på Konsum istället för i en dyr märkesvarubutik. Men, ofta inser jag att en del av glädjen med friluftslivet (och nu reser väl alla puritaner samfällt ragg) ligger i att ha fina prylar. Jag skulle förmodligen klara mig aldeles utmärkt på mina friluftsäventyr med betydligt billigare och enklare utrustning än den jag har, men varför? Jag gillar känslan av en ryggsäck som ser ut och dessutom klarar av att tåla det mesta. Likaväl som många av oss satsar stora pengar på att skaffa oss en viss känsla när vi handlar våra kläder att ha på jobbet eller i stan gör vi det i naturen. Skillnaden ligger nog i att naturen bland många anses vara en frizon där sådana känslor inte skall finnas. Att vara offer för kommersiella påtryckningar och reklam är något man skall kasta av sig när man klampar ut i skogen. Jag gillar tanken och inbillar mig nog själv att det fungerar lite så, men skall jag vara ärlig är det långt ifrån fullständigt.
Jag köpte just ett Hillebergtält. Visserligen till ett bra pris eftersom det var en liten reva idet, men ändå dyrt - 4 100 kr. Dyrt i jämförelse med ett tält på Statoil för 399 i alla fall. Jämför jag med min hyra hemma i stan är det inte dyrt, tvärtom blir det ett extremt billigt boende. Om man tar i beaktande att de flesta i Sverige idag ändå har i vart fall mellan 120 000 och 160 000 kr efter skatt att disponera varje år är 4 100 kr inte så mycket. Skippa åtta dyra krogkvällar med taxi hem, en halv semsterresa i Europa eller bilen en månad så har du ett Hillebergtält. Visst, jag vet att det går att gå billigt på krogen och resa billigare också, men som jämförelse med vad de flesta svenskar ändå är beredda att lägga pengar på är det intressant.
När jag skall köpa en ny pryl brukar jag försöka utröna dels om jag kan bygga den själv, dels om det finns en billig variant att köpa någonstans. Kan jag göra en själv brukar det bli väldigt tillfredställande, medan att köpa en billig halvdan variant inte brukar kännas så bra, varken i köpögonblicket eller i skogen. Jag har därför accepterat min dekadenta attityd och gör ibland själv men köper oftare fint och då ofta dyrt. Jag har råd med det och det ger mig stor tillfredställelse. Därmed inte sagt att jag alltid köper det allra värsta och saker jag inte har nytta av.
Kalle