Är det någon som har erfarenhet av riktigt tekniskt svåra tävlingsbanor i Sverige?
Mycket stock och sten, rötter och lera, klippor och bråte, elände och djävulskap, myrar och sumpmark utan en grusväg i sikte så långt ögat når...
Finnmarksturen är ju alldeles för mycket grusväg till exempel (kanske ett måste om man skall orka runt), men många andra långloppstävlingar har liknande sträckningar. Det är kanske mest klubbtävlingar och liknande som har 'riktiga' mountainbikebanor?
För att jag inte skall bli ihjälspammad direkt ger jag givetvis fullt existensberättigande till Turen och andra grusvägsbefläckade tävlingar. De måste finnas och stora tävlingar är nog svåra att genomföra över småstigar både av markägarskäl och köbildningsskäl.
Men nyfikenheten tar ändå överhanden; finns det några RIKTIGT djävliga banor därute??
Niklas
Mycket stock och sten, rötter och lera, klippor och bråte, elände och djävulskap, myrar och sumpmark utan en grusväg i sikte så långt ögat når...
Finnmarksturen är ju alldeles för mycket grusväg till exempel (kanske ett måste om man skall orka runt), men många andra långloppstävlingar har liknande sträckningar. Det är kanske mest klubbtävlingar och liknande som har 'riktiga' mountainbikebanor?
För att jag inte skall bli ihjälspammad direkt ger jag givetvis fullt existensberättigande till Turen och andra grusvägsbefläckade tävlingar. De måste finnas och stora tävlingar är nog svåra att genomföra över småstigar både av markägarskäl och köbildningsskäl.
Men nyfikenheten tar ändå överhanden; finns det några RIKTIGT djävliga banor därute??
Niklas