Nu är ju inte jag materialfysiker, så jag är medveten om att jag ger mig ut på tunn is. Men det jag kan bidra med (om det nu är ett bidrag) är min bild. Den säger så här: Det stämmer inte, som någon skrev tidigare i den här tråden, att mikrosprickor helt och hållet är en myt. Det som däremot stämmer är att tillverkningsprocesserna förändrats. Jag har några gamla karbiner från 70-talet av bl.a. märkena Pierre Alain och Salewa, och de har ett litet märke från en hårdhetsprovning av materialet (tror det heter Brinel-prov eller något åt det hållet) som gjordes då. Vad jag förstår är dessa karbiner gjorda av gjuten aluminiumlegering, en process som ger en kristallstruktur som medger att mikrosprickor bildas.
Under 80-talet började dock de flesta karbiner tillverkas med extrudering eller av dragen legering, vilket ger en annan materialstruktur som minskar risken för mikrosprickor. Idag är de flesta karbiner av kallsmidd legering, något som tydligen ska vara ännu bättre i det avseendet.
Detta gäller karbiner, som ju ska vara draghållfasta och hårda. Kilar och Friends tillverkas, tror jag, av en annan legering, eller i varje fall en legering som behandlas annorlunda i tillverkningen för att den ska bli mjukare och ge bättre "bett" i kontakten med klippan.
Bara av det skälet tror jag att det är rätt att betrakta tappade karbiner med större skepsis än tappade kilar. Själv skulle jag dock betrakta säkringsbromsar mer som karbiner än som kilar i detta avseende.
Fast det skulle vara riktigt intressant att höra en materialfysikers eller annan kunnig persons omdöme istället för, som nu, personliga åsikter, tro och spekulationer.