Tält - Vindskydd - Övrigt..................................

[niklaz]

Och här är bilden på en MSR Dromlite, kunde inte redigera mitt tidigare inlägg.

Förresten så hörde jag ett konstigt grymtande i somras i Sarek. Började fundera vad fan det var och gick ut för att slå en båge. Då stod en ren 15 meter bort och på behörigt avstånd en feg/smart renkalv som gjorde ljud och inte vågade komma närmare.

 

[Vättlefjäll]

Finns det vindskydd så sover jag helst där, myggsituationen tillåtandes. Jag tältar oftast själv så det blir samtal med Gud. Han lyssnar bäst i naturen har jag funnit. Inför natten ser jag till att ha frukostvatten(läs kaffevatten) i kastrullen. Den ställer jag tillgängligt, utanför tältdörren om jag tältar, lite varsomhelst om jag sover i vindskydd.
Eld vill jag ha om det går. Då brukar jag dricka kopiösa mängder roibooste, något som jag generellt sett ångrar halv fem på morgonen när jag måste slå en sjua. Finns ingen eld blir det rejäl middag o tidigt i sovsäcken.

 

[Karolina P]

När jag kommer fram så slår jag upp tältet först. (Mygg och väder, det är lömska saker.) Det tar en stund att hitta den där perfekta tältplatsen men jag har sovit tillräckligt många nätter på en sten eller rot för att ta mig den tiden. Så måste det ju luta rätt, så att man inte rullar mot tältduken på någon sida. Vatten i närheten är ett måste fast inte så nära att man inbillar sig att man fått tinnitus.

När det här praktiska är avklarat så blir det bad. Fötter, händer, nacke och ansikte är minimum. Helst hela kroppen men ibland är det svårt att motivera mage, lår och rygg till att hoppa i. Då står man där och fegar i vattenkanten medan tårna långsamt domnar bort i isvattnet. Myggen biter en på axlarna och rumpa men man fegar fortfarande. Så suckar jag över fegheten och hälften av gångerna kommer jag faktiskt i till slut (den andra hälften så kommer jag på att jag nog inte är så smutig i alla fall).

Med en kropp som värms upp av kvällskläderna fixar jag maten. Är det myggfria kvällar så sätter jag mig på en sten en bit ifrån tältet. Förundras över att jag är så liten, mig som världen ibland kretsar kring. Inte f-n bryr sig fågeln som hoppar runt och piper där borta om mig. Tittar på bergen omkring och önskar att jag hade en tidsmaskin som jag kunde ställa in så att den tog mig med till den tidpunkt när någon annan tältade på samma plats sist. Tänk så många frågor man skulle kunna ställa! Vart ska du? Vart har du varit? Vad tänker du på så här när dagens vandring är slut?

Tar en sista kopp te till boken jag släpat med mig. Kan inte vandra utan en bok. Ett år tog den slut dag fyra (av 15), hade ingen aning om vad jag skulle göra istället och blev otroligt rastlös.

En kopp te = kissutflykt innan dragkedjorna stängs. Har lärt mig att förtränga tanken "men jag är ju inte kissnödig nu, det går säkert bra tills imorgon bitti". Inte har väl det någonsin funkat?!

På med mössan och god natt...

 

[Karolina P]

Just det! Glömde ju historien om "den fruktansvärda natten!.

Tältade med en kompis i skogen där jag växte upp. Vi var väl 14-15år och det var en av de första nätterna i tält. Vid tvåtiden på natten vaknade jag av ett rosslande och snörvlande. Jag tittade på kompisen om han börjat snarkat men han var klarvaken. Det här var nog strax efter tältmorden har jag för mig. Vi låg och lyssnade på flämtandet som kom allt närmare. Det knakade ganska så kraftigt. Det här måste vara något stort som låter så. Jag kunde höra min egen puls och vågade inte röra mig. Frustandet och harklandet fortsatte, tillslut var jag tvungen att röra mig för att inte få kramp eller något. Det prasslade till i sovsäcken och det blev dödstyst utanför. Det var ännu mera skrämmande! Så kom bestämda steg närmare mot tältet, det skramlade till i de diskade köksdelarna på tork strax utanför ingången. Så börjar något stryka sig mot tältduken vid dragkedjan. Det klirrade och rasslade. Så blir rörelserna mera bestämda, tältet skakar. Ritsch säger det när tältduken går sönder. Då skriker min kamrat rakt ut och jag hoppar till och reflexskriker jag med. Snabba steg försvinner bort från där vi är. Det här skedde före mobiltelefonernas tid och vi var helt ensamma i en hemsk värld. Vi flyttade oss närmare och efter en kort diskussion bestämde vi oss för att sätta oss rygg mot rygg vända mot varsinn ingång. Jag hade min ena känga i handen, det var det kraftigaste tillhygget jag hade i tältet. Om det kom tillbaka var vi beredda att kämpa för våra liv! Dagen grydde, det blev långsamt ljusare i tältet. När det var ljust nog tog vi mod till oss och kröp ut. Utanför var marken helt förstörd, stora tussar av gräs låg kringkastade. I den upprörda jorden kunde vi se spår av...ja, har ni gissat det? Klövar tillhörande det nyfikna vildsvinet vars nattliga matletarrunda vi saboterat. Så kan det vara...

 

[gro]

När jag bodde på svalbard fick jag uppleva ex antal 'nära-björnen'-upplevelser. Alltså då vi bestämt hörde isbjörnar (som oftast visat sig vara renar). Om jag hade en krona för varje gång jag rusat ut i kylan/snödriften/regnet iförd kalsonger, balaclava och en skjutklar .30-06 skulle jag säkert kunnat köpt en enkel espresso. Vid majoriteten av dessa incidenter rev man ju upp trådarna till larmminorna var på det hela blev än mer ett spektakel. Det sjuka är att man eggar varandra därinne i tältet också; Tjej 1:"Hörde ni?", Tjej 2: "Ja, det lät som något tungt", Jag: "Låt mig sova! Jag blir hellre uppäten i sömnen än att höra er gnälla!" osv. Har också bevittnat någon skjuta ett bloss från en nödpenna mot vad de trodde var en björn, har aldrig sett en ren springa så fort.

Men om vi betraktar sverige, och det som är mest aktuellt för undertecknad de kommande månader så är det skog. Och då sover jag uteslutande under presenning eller i vindskydd. Jag tycker inte om att skärma mig från elementen och min omgivning som ett tält gör. Dessutom så tycker jag det förstör miljön lite med ett tält. Jag brukar spendera skymningen med att samla ved och att förbereda ett gömsle på något taktiskt ställe, vid ett lite större fält eller vid en stor myr. Lägret blir nästan alltid i närheten av en sjö eller å. När det blivit lite mörkare lagar jag mat. Är jag själv brukar jag ta med mig en lampa och gå ner till vattnet och kolla på fisk och grodor, eller smyga runt i omgivningarna och lyssna efter djur; grävlingar har jag sett/hört nån gång, och nån räv. Är vi flera brukar middagen, efterrätten och vinet ta väldig tid.

Jag brukar gå upp okristligt tidigt och gå till mitt lilla gömsle som jag beskrev tidigare, ofta är det svårt att hitta i halvdunklet, där ligger jag med en liten fältkikare, liggunderlag och komarock och hoppas få skymta lite sjyssta djur. Ofta dyker det upp någon moloken älg på morgonkvisten, sömndrucken klafsar han omkring utan något tydligt mål, stöter emot nåt ätbart och försvinner ut i skogsperiferin. Vid fält och närmare skogsodlingar kan man ofta se rådjur. Dessa verkar mer medvetna om sin omgivning. Älgen har en skön laid back stil, medan rådjuret verkar vara av det mer nervösa slaget.

Efter den tidiga morgonens djurspaning brukar jag äta en tung frukost och sova nån timme till, innan andra frukosten.