Jag är säker på att precis den här frågan har varit uppe i forumet tidigare, men jag tar det ändå. (och ni får dessutom ursäkta att jag blandar och ger lite med stavningen av alla namn)
Vi är två personer som planerar en vandring i Sarek i mitten av augusti. Vi har inte gått i Sarek tidigare, men har erfarenhet av tältturer från andra fjällområden.
Planeringen har utgått från Fredrik Neregårds och Claes Grundstens böcker.
Vi tänkte följande färdplan:
Start Ritsem via Akkastugorna mot Routesvagge, antingen via treparksmötet eller vägen nedanför Akka, sedan till Skarja och därifrån Rapadalen via Snavvavagge. Därifrån Skierfe på det som i Neregårds bok kallas ”höga vägen” alltså runt 1000-meters nivån på bergsidan, alternativt att vi håller oss till den lägre vägen, det är en fråga om väder och förhållanden i övrigt. Efter Skierfe är planen att gå mot Kungsleden vidare till Saltoloukta. Vi har avsatt 9 dagar för den planen.
Vi har identifierat några svårigheter:
a) Smailajåhkå
b) Tjåggnårisjåhkå
c) Suottasjjåhkå (om det vägvalet blir aktuellt)
Några funderingar och frågor:
1) Vägvalet i början, för och nackdelarna med respektive vägval, längre väg kontra inte behöva vada Suottasjjåhkå är en del men finns det fler faktorer att räkna med?
2) Smailajåhkå, enligt litteraturen och vad jag har kunnat läsa mig till här på forumet så verkar problemnivån vara att man kan få vänta till nästa morgon, men inte så illa att man behöver vara orolig för att inte ta sig över alls i normala förhållanden. Hur är er upplevelse, stämmer det?
3) Tjåggnårisjåhkå. Att vi kommer över den i rimlig tid är ju en förutsättning för resten av planen. Om det tar för lång tid finns alternativet att gå ut via Bastavagge till Rinim och se om det går att få båtskjuts över till Sitojaurestugorna för att sedan ta oss till Saltoloukta. Men, finns det något bra alternativ om vi inte kommer över Tjåggnårisjåhkå alls? Förutom att traska tillbaka samma väg vi kom?
4) Vad har vi missat?
Vi är två personer som planerar en vandring i Sarek i mitten av augusti. Vi har inte gått i Sarek tidigare, men har erfarenhet av tältturer från andra fjällområden.
Planeringen har utgått från Fredrik Neregårds och Claes Grundstens böcker.
Vi tänkte följande färdplan:
Start Ritsem via Akkastugorna mot Routesvagge, antingen via treparksmötet eller vägen nedanför Akka, sedan till Skarja och därifrån Rapadalen via Snavvavagge. Därifrån Skierfe på det som i Neregårds bok kallas ”höga vägen” alltså runt 1000-meters nivån på bergsidan, alternativt att vi håller oss till den lägre vägen, det är en fråga om väder och förhållanden i övrigt. Efter Skierfe är planen att gå mot Kungsleden vidare till Saltoloukta. Vi har avsatt 9 dagar för den planen.
Vi har identifierat några svårigheter:
a) Smailajåhkå
b) Tjåggnårisjåhkå
c) Suottasjjåhkå (om det vägvalet blir aktuellt)
Några funderingar och frågor:
1) Vägvalet i början, för och nackdelarna med respektive vägval, längre väg kontra inte behöva vada Suottasjjåhkå är en del men finns det fler faktorer att räkna med?
2) Smailajåhkå, enligt litteraturen och vad jag har kunnat läsa mig till här på forumet så verkar problemnivån vara att man kan få vänta till nästa morgon, men inte så illa att man behöver vara orolig för att inte ta sig över alls i normala förhållanden. Hur är er upplevelse, stämmer det?
3) Tjåggnårisjåhkå. Att vi kommer över den i rimlig tid är ju en förutsättning för resten av planen. Om det tar för lång tid finns alternativet att gå ut via Bastavagge till Rinim och se om det går att få båtskjuts över till Sitojaurestugorna för att sedan ta oss till Saltoloukta. Men, finns det något bra alternativ om vi inte kommer över Tjåggnårisjåhkå alls? Förutom att traska tillbaka samma väg vi kom?
4) Vad har vi missat?
