Detta med ludden Manchester tyg lärde mig min mamma när jag var 12-13 år och skulle köpa ett par vinröda (det årets mode) Manchester byxor. Många av byxorna i ”min” storlek hade tyget på fel håll. Och det såg även för ett litet barn, att det var ett helt annat finare lyster på de byxor som hade tyget åt rätt håll. För de som inte är så insatta i Manchestertyg så räcker det att dra ett finger fram och tillbaka så känner man skillnaden.Spöket; sa:[Då jobbar du enligt "boken"!
Om man vill vara gräsligt petig har alla ylletyger har lugg/ledd i en bestämd riktning. På tyger som är "slätare" (oftast p g a hårdare tvinnad tråd) kan det vara knepigt att lista ut åt vilken håll den ligger ner men det finns en riktning på tyget.
Med vänliga hälsningar,
Aina
För övrigt så går jag (som ensam kille) på klädsömnadskurs, och kursledarn är utbildad kläddesigner på http://www.tillskararakademin.se/ . Så jag har snappat upp en del medan jag väntar på min tur att få hjälp, om hur man ser vad som är framsidan (rätan) och avigan på linne, siden och andra för mig ointressanta tyger genom att t.ex kolla hålen på stadkanten.
På andra luddiga tyger utöver Manchester kan känna, vända och vrida, och titta för att ta reda på vad som ska vara uppåt på kroppen och vad som ska vara neråt. Och framför allt så måste man vara konsekvent när man lägger ut mönstret på tyget och inte låta snålheten bedra visheten, genom att vända vissa bitar på fel håll för att ”spara tyg”. Det finns inget ångra knapp när man klipp tyget, som det gör när man klipper bilder i datorn.
Nu blev det inte mycket om paddling.
”Special edtion by Per Brune.” Tyg Fjällräven G1000. Foto: förmodligen “syfröken”
”Special edtion by Per Brune.” Tyg Fjällräven G1000. Foto: förmodligen “syfröken”
Fler bilder för den intresserade http://home.swipnet.se/brune/eget_t.html
Per Brune