Jag kommer inte ihåg vad som blev den sista gången jag träffade Magnus. Möjligen nere i Bohuslän, eller vad det kanske den där gången vi delade en öl på uteserveringen på Teatercafeet i Umeås? Jag är dock helt säker på att Magnus underhöll mig med dråpliga kommentarer och fantastiska historier.
Däremot kom jag ihåg första gången jag träffade Magnus. Jag och Joakim klättrade i kapp Magnus och Andreas på de avslutande rännorna på Korståget på Presten i Lofoten. De var inte alldeles snabba: Andreas som gick andreman hade just brutit nacken i en skidolycka och kunde inte titta uppåt. Magnus hade för övrigt fallit 600 höjdmeter i ett fall ungefär vid samma tidpunkt som Andreas bröt nacken, men Magnus hade mest blivit snömulad av fallet (i alla fall som han berättade saken).
Många vet att berätta att de sista reporna på Korståget är ohyggligt lösa, men Magnus låg först och de grepp han valde satt fast. Resten av oss följde tryggt efter hans vita spår uppåt.
Nu har Magnus återigen lämnat oss bakom sig. Bara ett vitt spår att följa genom osäker terräng. Jag tänker framförallt på Andreas som återigen var i lag med honom.
Vila i frid Magnus.