Håller man sig till vissa grupper klarar man sig fint på lösa boliner, som soppar och kremlor och i viss mån riskor. Precis som Jaederfeldt skriver. Har t.ex. aldrig brytt mig om att lära mig skilja olika strävsoppar säkert. Jag vet att det är en strävsopp och alla är ätliga. Och jag lägger inte alltför lång tid på att bestämma om det är en karljohan eller en finluden stensopp om jag bara är ute efter att äta upp den.
Men för att kunna göra så måste man vara så pass kunnig att man åtminstone kan skilja soppar, skivlingar, kantareller, taggsvampar o.s.v. åt. Många kan inte det och då ska man inte leka med elden. Ser folk fråga om en gulaktig skivling är en kanterell. Då blir man lite skraj. Ännu skrajare blir man när de frågar om en liten brunaktig skivling är en trattkantarell. Sveriges giftigaste svamp är en sådan och växer gärna ihop med trattisar.
http://svampguiden.com/art/visa/cortinarius_rubellus
När man rafsar åt sig trattisar slinker det rätt lätt med någon ligen brun skivling också. Då gäller det att man kan spotta den när man rensar svampen hemma. Själv har jag aldrig fått med mig den toppiga, men väl andra små bruna spindelskivlingar. Kanske giftiga, kanske inte.
Som vanligt är det rätt bra att börja med att lära sig det grundläggande. D.v.s. kunna skilja olika svampgrupper åt. Sen kan man gå lös!