Svält och svält... En fullvuxen karl som bär 15 kg packning i obanad terräng en hel dag bränner sannolikt i trakterna av 5 000 kkal. Det är en f ö r s k r ä c k l i g massa mat att få med sig om man vill vara i energibalans kan jag tycka. Själv bär jag med ca 0,6 kg/3 000 kkal per dag i energitäta livsmedel och tar ut energiunderskottet på bukfettet - som naturen avsett.
Jag bär aldrig så mycket (i själva verket hälften, all inclusive, för en veckas tur). Det är kanske därför en normal svensk sommarfjällvandring inte verkar ge någon mätbar effekt på min vikt (jag äter ca 50% mer än vanligt och i mitt fall innebär det ca 400 g proviant/dag). Märker jag någon förändring, är den väl snarast lik Karolinas: samma vikt men lösare byxor
.
Men visst, det finns brantare berg och jobbigare sätt att ta sig fram i dem - 1500 höjdmeter upp och lika mycket ner varje dag är inte samma sak som traskandet på fjället, men i de fallen orkar jag helt enkelt inte äta så mycket som det kanske skulle behövas, och tänker precis som du: den extra matsäcken har ju naturen sett till att de flesta av oss har med sig
. Kommer hem ett par kilo lättare, men med i detta fall tydligt större benmuskler
. Återgår rätt snabbt till normalläget efter hemkomsten.
Detta ämne har ju väckt några omgångar het debatt, både vad gäller hur mycket man "måste" äta och vad denna mat "skall" bestå av. En del (fr a killar) har haft svårt att tro på andras (fr a tjejers) redogörelser.
En del (fr a killar) har oroat sig för förlorad muskelmassa. I ljuset av detta är det intressant att läsa Crimpers inlägg - 70 kcal frigjord näring per kg kroppsfett låter lite, men räknar man på det, så inser man att det räcker väldigt långt. Fr a för tjejer, som ju har högre andel fett och mindre muskler.
En del (fr a killar) har varnat för hur dåligt man riskerar att må, fysisk och psykiskt, vid större/längre underskott i näringsintaget. Detta känner jag heller inte igen, inte ens vid minnet av (medicinskt påtvingade) veckolånga perioder av rätt extrem fasta. Jag blev tvärtom piggare och skärptare i skallen, fick mer gjort på jobbet etc. Kanske fixar kroppen ett litet påslag av stresshormoner som anpassning till ett förmodat krisläge, eller så ställde jag bara utan problem om till att ta av min egen "matsäck".
Kan det vara så, att det faktiskt finns (statistiska) skillnader mellan könen vad gäller förmågan att snabbt och smärtfritt ställa om till fettförbränning? Evolutionshistoriskt skulle det ju vara logiskt: en kvinna måste klara att inte bara hålla sig själv utan även sitt foster vid liv under en svältperiod.
Är det någon som vet något om detta?
