Det kanske helt enkelt handlar om att du är sliten efter 3 dagars ganska hård träning?
Hur äter du innan du springer? Vätskebalans? Hur hårt pressar du dig själv under turerna? Är du väldigt smal?
Jag börjar uppifrån med vad jag anser vara det mest troliga....
-För mig så har löpning blivit en livsstil snarare än en hobby. Eftersom jag har problem med löparmage så måste jag tänka på vad jag äter under hela veckan, och brukar dricka mycket vatten under många timmar innan jag ger mig ut för att säkerställa en god vätskebalans.
-Förutom att kroppen behöver vätska och energi för att arbeta så är även kalium viktigt vid hårt muskelarbete då det konsumeras av musklerna. Nu tror jag inte att det är något problem, man brukar få alla näringsämnen som behövs via normal kost, men du förlorar ju inget på att ta en banan till frukost eller lunch...
-Går du på allsköns dieter samtidigt som du tränar så kan ju det ställa till det för dig, musklerna behöver kolhydrater för att arbeta och kommer börja bryta ner muskler om de inte får kolhydrater. Bantar du så förbränns fett som frisätter slaggprodukter under sin nedbrytning. Jag har själv upplevt att jag blir seg och dimmig när jag övergår till ketogen förbränning, men kan inte uttala mig om hur det upplevs av andra. Jag har främst upplevt detta vid långvarig och lågintensiv aktivitet (långa vandringar >1v med för lite mat) och mer sällan vid löpning, men jag brukar å andra sidan springa på kvällstid och lägga mig strax efteråt.
- Jag har upplevt att jag blivit en bättre löpare efter att ha gått upp lite i vikt. När jag var som smalast hade jag för liten energibuffert på kroppen, och blev svagare, långsammare och mindre uthållig. Allt detta har alltså förbättrats väsentligt av att jag gått upp 5-10kg. Det ska dock sägas att jag var väldigt smal och "utmärglad" efter några års hård träning och fokuserad viktnedgång, och således kanske inte är så representativ för normalbefolkningen.
