Sulorna spricker på skor från Ecco

[CampDavid]

Påverkan

Naturgummi har i sig ingen jättepåverkan, problemet är skalan.

Kanske inte om man nöjer sig med latex.
Bildäck, gummisulor, gummidetaljer i allmänhet var oftast av svavlat (vulkaniserat) gummi med iblandning av bla annat kimrök.
Gummiindustrin var inte bara miljöfarlig, den var en fruktansvärd arbetsmiljöbov. Detta var huvudorsaken till att gummiindustrin dog ut i Sverige. Trotts bra produkter.

/John

 

[CampDavid]

Ja, det är inget konstigt. Vart vill du komma? Har jag sagt att syntetgummi är bra? Har jag förordat något annat än naturmaterial?

Jag vill inte komma någonstans. Jag påstår inte heller att du har fel i det du säger. Syntetgummi har både fördelar och nackdelar. Liksom naturgummi.
Jag är bara lite ledsen över namngivningen.
Av namnet att döma skulle nog många gissa att syntetgummi är en sorts gummi. Fel. FEL.
Inom biologin rättar man ofta till sådana felaktigheter.
Bisamråtta, ingen råtta, alltså nytt namn Bisam.
Laxöring inte lax, nytt namn Öring.

I Sverige tycks vi ha en hög tolerans för namn som är helt felaktiga.
Före 1950-talet var kaviar i Sverige rommen från fisken stör. (Kolla tex Nordisk Familjebok) Vilket det fortfarande är i resten av världen. Fiskrom var en restprodukt i fiskeindustrin. Konservföretaget ABBA kom på att torskrom blev ganska gott om man socker-saltade den samt rökte den. Man ville ha ett käckt och lite lyxigt namn på produkten. Man lanserade den under namnet Kalles Kaviar. (Efter filmen Anderssonskans Kalle och den superdyra stör-rommen). Svenskarna har nu en kaviar som mycket sällan är just kaviar.
I Finland, som är tvåspråkigt och har lag på svensk och finsk text på alla produkter stod det Kalles Romkräm på tuberna. I Finland gick det inte för sig att antyda att produkten hade något med kaviar att göra.
Jag tror att det numera står bara Kalles på tuben, både i Sverige och Finland. I svenskt vokabulär är tuben förstås en kaviartub.

Sill eller strömming avgörs av vart den landas inte av vart den fångas.
Göteborgsfiskaren kan således tråla strömming i Stockholms skärgård åka hem, och ta iland sill i Göteborg.
Om folk är rädda för miljögifter i strömming kanske den går lättare att sälja som sill?

Den som är intresserad av liknande konstigheter i vad vi svenskar anser vara ett rimligt namn på en produkt, kan googla lite på ansjovis, sardin, sardell, skarpsill och brissling.

/John

 

[fyad]

Jag vill inte komma någonstans. Jag påstår inte heller att du har fel i det du säger. Syntetgummi har både fördelar och nackdelar. Liksom naturgummi.
Jag är bara lite ledsen över namngivningen.
Av namnet att döma skulle nog många gissa att syntetgummi är en sorts gummi. Fel. FEL.
Inom biologin rättar man ofta till sådana felaktigheter.
Bisamråtta, ingen råtta, alltså nytt namn Bisam.
Laxöring inte lax, nytt namn Öring.

I Sverige tycks vi ha en hög tolerans för namn som är helt felaktiga.
Före 1950-talet var kaviar i Sverige rommen från fisken stör. (Kolla tex Nordisk Familjebok) Vilket det fortfarande är i resten av världen. Fiskrom var en restprodukt i fiskeindustrin. Konservföretaget ABBA kom på att torskrom blev ganska gott om man socker-saltade den samt rökte den. Man ville ha ett käckt och lite lyxigt namn på produkten. Man lanserade den under namnet Kalles Kaviar. (Efter filmen Anderssonskans Kalle och den superdyra stör-rommen). Svenskarna har nu en kaviar som mycket sällan är just kaviar.
I Finland, som är tvåspråkigt och har lag på svensk och finsk text på alla produkter stod det Kalles Romkräm på tuberna. I Finland gick det inte för sig att antyda att produkten hade något med kaviar att göra.
Jag tror att det numera står bara Kalles på tuben, både i Sverige och Finland. I svenskt vokabulär är tuben förstås en kaviartub.

Sill eller strömming avgörs av vart den landas inte av vart den fångas.
Göteborgsfiskaren kan således tråla strömming i Stockholms skärgård åka hem, och ta iland sill i Göteborg.
Om folk är rädda för miljögifter i strömming kanske den går lättare att sälja som sill?

Den som är intresserad av liknande konstigheter i vad vi svenskar anser vara ett rimligt namn på en produkt, kan googla lite på ansjovis, sardin, sardell, skarpsill och brissling.

/John

Fast inom biologin är ju rom alla fiskägg. I ryssland äts både stör- och laxrom. Men vad bra. Då är vi i alla fall överens om sakernas tillstånd. Fast det känns som om typ ejderns och de andra dyrare kaviarerna är äldre ä 1950-tal, det kanske bara är bra marknadsföring?

 

[DoktorGlas]

Sill eller strömming avgörs av vart den landas inte av vart den fångas.
Göteborgsfiskaren kan således tråla strömming i Stockholms skärgård åka hem, och ta iland sill i Göteborg.
Om folk är rädda för miljögifter i strömming kanske den går lättare att sälja som sill?

Nu blir jag ledsen - och arg.

OK om de kallar strömmingen sill, men kan man inte heller lita på var det står att den är fiskad? Om det t.ex. står Nordostatlanten, kan fiskan ändå komma från Östersjön?

 

[CampDavid]

Fast inom biologin är ju rom alla fiskägg. I ryssland äts både stör- och laxrom. Men vad bra. Då är vi i alla fall överens om sakernas tillstånd. Fast det känns som om typ ejderns och de andra dyrare kaviarerna är äldre ä 1950-tal, det kanske bara är bra marknadsföring?

Inte bara fiskägg, grodrom o kräftrom tex.
Har du sett vem som tillverkar Ejderns? Just det ABBA.
Hur som helst tror jag att genomlaget för torskrom som kaviar kom på 50-talet.

Här är en länk till registreringsdatum för olika varumärken.
https://www.allabolag.se/5560025990/varumarken/alla

I Sverige har vi traditionellt ätit fiskrom såsom Löjrom, Sikrom etc men det har inte kallats för kaviar.

Det finns många sorters kaviar. Den allra dyraste är persisk dvs från norra Iran. Men de kommer alla från fisken Stör.
Utom i Sverige, här är nog majoriteten av all kaviar från torskfiskar och får inte heta kaviar utanför Sverige.

/John

 

[CampDavid]

Nu blir jag ledsen - och arg.

OK om de kallar strömmingen sill, men kan man inte heller lita på var det står att den är fiskad? Om det t.ex. står Nordostatlanten, kan fiskan ändå komma från Östersjön?

Obs Att det inte begåtts något regelbrott i göteborgsfiskarexemplet.
Helt Lagligt.
Vad är man beredd att tänja på för att tjäna en hacka?

/John

 

[DoktorGlas]

Jag fattar det. Men kan det trixas även med fiskevattnet?

 

[CampDavid]

Det är nog olagligt. Men jag tycker mig se att storleken på filéerna och sillbitarna i burk krupit ner i strömmingstorlek.
/John

 

[DoktorGlas]

Det är väl för att de ska få rum med allt socker. Går ju inte att äta sill på burk längre, man känner inte sillsmaken för att lagen är så söt.

 

[CampDavid]

Lägg in själv. Lätt som en plätt. Och jättegott.
Själv gör jag ofta receptet på flaskan till Perstorps ättika 24%
Jag brukar följa receptet till punkt och pricka, men har ibland i mera röd lök.
Det blir en ganska söt inläggning. Jag är själv ganska känslig för sötma. Men denna ligger inom toleransen.

Du kan minska sockret, men minska då också på ättikan, den blir annars lätt väldigt sur. Den höga sockerhalten förr var för hållbarheten. Man hade inte alltid kylskåp, sillen stod i skafferiet.

Den höga sötman på sillar idag beror till en del på att man vill göra sillen barnvänligare, antingen genom att minska på ättikan eller genom att öka på sockret.

Kockar gör ibland en ny lag till sillen innan den serveras på restaurangen, för att sillen skall ha en fräschare smak.

/John

 

[CampDavid]

/John

 

[DoktorGlas]

Ett tips. Man kan minska sockret till hälften jämfört med klassisk 1-2-3-lag (utgående från 12-procentig ättikssprit) utan att någon reagerar och hållbarheten påverkas inte. Men då smaka det sill! Ättisksprit (runda flaskorna, Winborgs) har en godare och renare smak. Perstorps ättikssyra var åtminstone förr framställd på ett otrevligare sätt också.