Sulitelma isgrotta
- Trådstartare K N
- Start datum
Isgrotten er der elven Lajrrojåhkå kommer ut av breen, ca en km inn på svensk område. Jeg har vært der en gang, men det var midt på vinteren i steinhard kulde. Da gikk vi langt inn i grotta som selvsagt var bunnfrosset.
Det frarådes på det sterkeste å gå inn i grotta på sommeren. Da vi var der var det enorme isklumper på flere tonn som lå fastfrosset på bakken. Disse hadde jo ramlet ned fra taket, og jeg har vært såpass mye i nærheten av isbreer at jeg vet at du får et forvarsel på ca 0,1 sekund. Det er tiden det tar fra det slipper til du er knust under isklumpen.
Adkomsten er jo enklest fra Sulitjelma, bare kjør opp på fjellet (du tar av ved kirka i Sulis og følger veien frem til Fagerlibukta. Der er det god plass å sette bilen, og så har du noen km til Muorki hytta. Fra denne hytta er det litt over 5 km til isgrotta i luftlinje, ca 7,5 i terrenget vil jeg anta, Det bruker du nok et par timer på max.
Jeg har vært to ganger på Suliskongen, men begge gangene på ski. Det er fellesturer dit i helgen rundt 1. mai, og da bruker man ikke noe ekstra utstyr. For all ferdsel på is om sommeren vil jeg sterkt anbefale å ha stegjern og tau. Jeg vet ikke om det er påkrevet her, men man skal ha respekt for breen. Unngå å gå på snefelter hvis dere kan, de kan skjule sprekker. Fast is er sikker, men selvsagt glatt og krever godt feste.
Bot.no har en undergruppe som heter BOBTOG (Bodø og Omegn Bre Tind Og Grotte) og hvis du er rask kan du delta på deres fellestur den 20.7 Du må ha med isøks og stegjern ser jeg, men har du det ikke kan du få låne /leie Hvis du ikke kan nå den turen kan du sikkert få info hos de som står som ledere for turen.
God tur.
Otto
Det frarådes på det sterkeste å gå inn i grotta på sommeren. Da vi var der var det enorme isklumper på flere tonn som lå fastfrosset på bakken. Disse hadde jo ramlet ned fra taket, og jeg har vært såpass mye i nærheten av isbreer at jeg vet at du får et forvarsel på ca 0,1 sekund. Det er tiden det tar fra det slipper til du er knust under isklumpen.
Adkomsten er jo enklest fra Sulitjelma, bare kjør opp på fjellet (du tar av ved kirka i Sulis og følger veien frem til Fagerlibukta. Der er det god plass å sette bilen, og så har du noen km til Muorki hytta. Fra denne hytta er det litt over 5 km til isgrotta i luftlinje, ca 7,5 i terrenget vil jeg anta, Det bruker du nok et par timer på max.
Jeg har vært to ganger på Suliskongen, men begge gangene på ski. Det er fellesturer dit i helgen rundt 1. mai, og da bruker man ikke noe ekstra utstyr. For all ferdsel på is om sommeren vil jeg sterkt anbefale å ha stegjern og tau. Jeg vet ikke om det er påkrevet her, men man skal ha respekt for breen. Unngå å gå på snefelter hvis dere kan, de kan skjule sprekker. Fast is er sikker, men selvsagt glatt og krever godt feste.
Bot.no har en undergruppe som heter BOBTOG (Bodø og Omegn Bre Tind Og Grotte) og hvis du er rask kan du delta på deres fellestur den 20.7 Du må ha med isøks og stegjern ser jeg, men har du det ikke kan du få låne /leie Hvis du ikke kan nå den turen kan du sikkert få info hos de som står som ledere for turen.
God tur.
Otto
Det är liksom två olika begrepp. Isgrotten och Suliskongen. Dom ligger inte vid varandra ens...
Först då om Isgrottan.
Isgrottan blev berömd på sextio och sjuttiotalet då det verkligen fanns en grotta där i isen (Salajekna). Den existerade som en slags myt redan tidigare kanske i och med Sulitelmas isvidder och jätteglaciärer var okända.
Kanske var denna grotta större då.
Hela Suli-fjället var omgett av mycket myter, och med att det var okänt. Det brukar vara så med sådana platser.. På den tiden fanns inga fotografier heller....
Det sades att en samegubbe hade åkt in i någon istunnel och att det fanns en hel undre värld under ismassorna. Tunneln skulle vara portalen till detta isrike. Detta var ju som början på en vacker saga eller hur? Bergakungen själv skulle kunna bo där.
Idag finns som sagt ingen isgrotta längre. Det finns dock ett svart ishål ur vilket det forsar en massa vatten (Lairojokken) i olika vattenpulser beroende på avsmältning och väderlek. Men någon isgrotta i bemärkelsen ‘sal med istappar snö’ är det tyvärr inte längre.
Ännu knepigare är att ta sig till denna, förr så berömda plats. Områdets geografi är omständlig, inte minst om du kommer ifrån Norge. Det går knappast att ta sig dit ifrån den sidan.
Vill du ändå ta dig till denna-glaciärport-, där Lairojokken kommer ut ur isen, måste du börja nere vid brofästena
Nere vid Pieskehaurehållet till och då gå på den högra sidan utav Lairojokken. Alltså vika av direkt efter denna bro. Endast så kan du nå denna plats.(såvida du inte kommer norrifrån vid Mietjerbakte/Labba-hållet)
Det går inte längre att vada vid ‘sumpmarken’-deltat vid Jeknavare, eftersom det numera är en djupare sjö med lös farlig sand.
Den märkliga nybildade issjön: 878 förser den andra armen av Lairojokken med vatten, och på sikt kommer denna gren att bli huvudfåran eftersom isen smälter och sjön ökar i västlig bredd. Norska kraftverk har även grävt två djupa kanaler ifrån denna sjö för att öka avrinningen ned mot Låmivattnet och de kanalerna är redan de knepiga att ta sig över. Att gå på norra sidan går ej, eftersom glaciären är uppsprucken.
Suliskongen
Bäst är att tälta nära toppen. Vid södra sidan av sjön Stadak, eller sjön 976 bredvid, är lämpligt. Sedan går man brant (väldigt, väldigt brant) upp mot den norra lilla glaciären som ligger norr om Suliskongen. Den är också väldigt brant men det finns grus på isen att gå på- Håll till väster.. Det är en hel del rörliga block. Att gå på isen är inte bra., den är nu jättesprickig. Vid övre delarna mot själva passet mot nordkammen är det mer snö, fast den snön är isig och väldigt hal .Det är ett blåshål dessutom (passet alltså) Det är här stegjärnen kommer in. Sedan är det väldigt brant, upp, upp igen. Toppen är väldigt brant åt alla sidor. Lite småläskigt, men det går.
Troligen är det mindre is nu än vad det var för några år sedan. Men det hela är mycket instabilt, rörliga stenar som glider hit och dit. Nedstigningen är som alltid värre. Suliskongen är väldigt påfrestande för knäna nedför eftersom det inte finns några snöfält att kana nedför.
Att gå runt hela Sulitelma är en väldigt givande tur. Med alla dagsturer och allt du kan se så behövs det ungefär tio, tolv dagar. Starta i Sulitjema i Norge och avsluta där.
Bättre fjälltur finns knappast!
Anders.
Först då om Isgrottan.
Isgrottan blev berömd på sextio och sjuttiotalet då det verkligen fanns en grotta där i isen (Salajekna). Den existerade som en slags myt redan tidigare kanske i och med Sulitelmas isvidder och jätteglaciärer var okända.
Kanske var denna grotta större då.
Hela Suli-fjället var omgett av mycket myter, och med att det var okänt. Det brukar vara så med sådana platser.. På den tiden fanns inga fotografier heller....
Det sades att en samegubbe hade åkt in i någon istunnel och att det fanns en hel undre värld under ismassorna. Tunneln skulle vara portalen till detta isrike. Detta var ju som början på en vacker saga eller hur? Bergakungen själv skulle kunna bo där.
Idag finns som sagt ingen isgrotta längre. Det finns dock ett svart ishål ur vilket det forsar en massa vatten (Lairojokken) i olika vattenpulser beroende på avsmältning och väderlek. Men någon isgrotta i bemärkelsen ‘sal med istappar snö’ är det tyvärr inte längre.
Ännu knepigare är att ta sig till denna, förr så berömda plats. Områdets geografi är omständlig, inte minst om du kommer ifrån Norge. Det går knappast att ta sig dit ifrån den sidan.
Vill du ändå ta dig till denna-glaciärport-, där Lairojokken kommer ut ur isen, måste du börja nere vid brofästena
Nere vid Pieskehaurehållet till och då gå på den högra sidan utav Lairojokken. Alltså vika av direkt efter denna bro. Endast så kan du nå denna plats.(såvida du inte kommer norrifrån vid Mietjerbakte/Labba-hållet)
Det går inte längre att vada vid ‘sumpmarken’-deltat vid Jeknavare, eftersom det numera är en djupare sjö med lös farlig sand.
Den märkliga nybildade issjön: 878 förser den andra armen av Lairojokken med vatten, och på sikt kommer denna gren att bli huvudfåran eftersom isen smälter och sjön ökar i västlig bredd. Norska kraftverk har även grävt två djupa kanaler ifrån denna sjö för att öka avrinningen ned mot Låmivattnet och de kanalerna är redan de knepiga att ta sig över. Att gå på norra sidan går ej, eftersom glaciären är uppsprucken.
Suliskongen
Bäst är att tälta nära toppen. Vid södra sidan av sjön Stadak, eller sjön 976 bredvid, är lämpligt. Sedan går man brant (väldigt, väldigt brant) upp mot den norra lilla glaciären som ligger norr om Suliskongen. Den är också väldigt brant men det finns grus på isen att gå på- Håll till väster.. Det är en hel del rörliga block. Att gå på isen är inte bra., den är nu jättesprickig. Vid övre delarna mot själva passet mot nordkammen är det mer snö, fast den snön är isig och väldigt hal .Det är ett blåshål dessutom (passet alltså) Det är här stegjärnen kommer in. Sedan är det väldigt brant, upp, upp igen. Toppen är väldigt brant åt alla sidor. Lite småläskigt, men det går.
Troligen är det mindre is nu än vad det var för några år sedan. Men det hela är mycket instabilt, rörliga stenar som glider hit och dit. Nedstigningen är som alltid värre. Suliskongen är väldigt påfrestande för knäna nedför eftersom det inte finns några snöfält att kana nedför.
Att gå runt hela Sulitelma är en väldigt givande tur. Med alla dagsturer och allt du kan se så behövs det ungefär tio, tolv dagar. Starta i Sulitjema i Norge och avsluta där.
Bättre fjälltur finns knappast!
Anders.
Tack Otto och Anders för information! Vad tråkigt att det inte finns någon isgrotta längre.
Drygt 5 km enligt lantmäteriet. (12:37 för Bekele).
Hej Kristina.
Kul med ditt intresse för Sulitelmas isvärldar. Man ska ha en positiv och energisk inställning till fjällvandring. Så sant så.
Dessa ‘fem’ kilometrar är fågelvägen, men riktigt sådan möjlighet har vi ju inte. Att flyga dit vi nu önskar. Kartan visar en sak. I verkligheten är det inte nära, i varje fall inte mentalt.
Mellan Suliskungen och utloppet för Lairojokken ligger ändå Salajekna..Naturen sätter liksom ibland käppar i hjulet för våra önskningar om direkt framfart. Kungen har liksom draperat sin vita tjocka mantel runt om sig kan man väl säga här..
Salajekna betyder ‘sprickisen’ inte för inte. Det är inte bara att det spricker vid kanten. Det finns dolda stora sprickor, djupa brunnar, småsprickor och allt möjligt längs och tvärs och överallt.
Alltså: Du kan knappast ta dig över isen till Fjälltoppen, i alla fall inte på sommaren. Jag tror heller inte om man går i nått replag att utflykten är vidare kul, eftersom man ju inte kommer upp på toppen den vägen heller.
Under åren (tre decennier) har ett antal olyckor ägt rum på isarna här. Ett par med dödlig utgång. Jag har letat upp tre stycken ur polisens arkiv, och det var ingen vidare kul läsning.
Att välja sin fjällvandring med omsorg, är att samtidigt ta ansvar för den, sig själv och dessutom andra. Ett omdömeslöst val kan få stora konsekvenser.
Tidigare var det nästan lite vanlig kutym att vandra till ‘isgrottan’ och se den. Då kunde man även klättra upp på isen bredvid och gå på den tvärs över mot isfallet. Därifrån kunde man sedan klättra ned och vada den andra grenen utav Lairojokken. Den möjligheten finns som sagt inte längre, då isen splittrats än mer och avsmältningen har förändrat hela miljön.
På vintern kvarstår isgrottan ändå som ett populärt utflyktsmål, i den mån den nu kan leva på sitt en gång ryktbarhet.. Då med skoter. Skotergränsen går precis nedanför isen. Det hänger ihop med att Pieskehaure är populärt för pimpelfiske.
Att åka skidor på vintern, en helt annan sak, då måste Sulitelma vara bland det bästa som finns.
Kul med ditt intresse för Sulitelmas isvärldar. Man ska ha en positiv och energisk inställning till fjällvandring. Så sant så.
Dessa ‘fem’ kilometrar är fågelvägen, men riktigt sådan möjlighet har vi ju inte. Att flyga dit vi nu önskar. Kartan visar en sak. I verkligheten är det inte nära, i varje fall inte mentalt.
Mellan Suliskungen och utloppet för Lairojokken ligger ändå Salajekna..Naturen sätter liksom ibland käppar i hjulet för våra önskningar om direkt framfart. Kungen har liksom draperat sin vita tjocka mantel runt om sig kan man väl säga här..
Salajekna betyder ‘sprickisen’ inte för inte. Det är inte bara att det spricker vid kanten. Det finns dolda stora sprickor, djupa brunnar, småsprickor och allt möjligt längs och tvärs och överallt.
Alltså: Du kan knappast ta dig över isen till Fjälltoppen, i alla fall inte på sommaren. Jag tror heller inte om man går i nått replag att utflykten är vidare kul, eftersom man ju inte kommer upp på toppen den vägen heller.
Under åren (tre decennier) har ett antal olyckor ägt rum på isarna här. Ett par med dödlig utgång. Jag har letat upp tre stycken ur polisens arkiv, och det var ingen vidare kul läsning.
Att välja sin fjällvandring med omsorg, är att samtidigt ta ansvar för den, sig själv och dessutom andra. Ett omdömeslöst val kan få stora konsekvenser.
Tidigare var det nästan lite vanlig kutym att vandra till ‘isgrottan’ och se den. Då kunde man även klättra upp på isen bredvid och gå på den tvärs över mot isfallet. Därifrån kunde man sedan klättra ned och vada den andra grenen utav Lairojokken. Den möjligheten finns som sagt inte längre, då isen splittrats än mer och avsmältningen har förändrat hela miljön.
På vintern kvarstår isgrottan ändå som ett populärt utflyktsmål, i den mån den nu kan leva på sitt en gång ryktbarhet.. Då med skoter. Skotergränsen går precis nedanför isen. Det hänger ihop med att Pieskehaure är populärt för pimpelfiske.
Att åka skidor på vintern, en helt annan sak, då måste Sulitelma vara bland det bästa som finns.
Hehe. Bekeles världsrekordtid-referens var en aning skämtsam. Men bara en aning.
Jag tänkte annars att det skulle vara ett alternativ att ta sig upp söderifrån mellan glaciärerna via Miehtjerbakte, och följa kammens rundning upp på toppen. (?)
Hade vägarna förbi men på grund av drittvaer får det bli någon annan gång.
Jag tänkte annars att det skulle vara ett alternativ att ta sig upp söderifrån mellan glaciärerna via Miehtjerbakte, och följa kammens rundning upp på toppen. (?)
Hade vägarna förbi men på grund av drittvaer får det bli någon annan gång.
Njutvandringar att längta till
Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg