Jo jag har också läst den där länken en gång. Den är ganska besynnerlig, med tanke på att det är en otroligt svår passage, men det där ungdomsgänget lyckades tydligen göra det.
Det finns en hel ‘undervegetation’ av sådana berättelser när ungdomar, eller skolpojkar som ger sig i kast med alla möjliga märkliga bestigningar av toppar eller vadningar av jokkar.
Man undrar ju vad deras föräldrar tycker, eller vad dom sagt till dom innan dom stack iväg.
En sådan där mer känd historia är ju den om några pojkar som skulle gått hela Piellorieppekammen någon gång på femtiotalet.
De flesta av dessa historier vet man ju inte så mycket om, i och med att ‘äventyren’ eller bestigningarna aldrig blir kända, eller rättare sagt. Ingen har brytt sig om berättelserna. Dom har aldrig räknats in i den konventionella bestigarhistorien.
Själv träffade jag två tolvåriga flickor en gång uppe vid Hambergobservatoriet. ‘Dom skulle gå tillbaka till sina föräldrar’ lovade dom..
Om det där snöfältet då. ..
På kartan är det utmärkt som en glaciär, men det är ett snöfält. Du behöver inga stegjärn för den lilla biten upp på Suliskongen, men brant är det kan jag lova.