Självklart är en bra förklaring från säljaren ingen garanti på att det är en ärlig deal, men om säljaren inte kan förklara varför denne säljer eller verkar ha kunskap om varan bör man vara tveksam. Om du säljer något på blocket får du nog finna dig i att köparen vill ha en vettig förklaring och att de ställer relevanta frågor. Om du säljer en kajak skulle jag fråga om varför du säljer den och hur den beter sig i vattnet. Skulle du då bara säga "privata skäl" och inte verkar ha kunskap om kajakens egenskaper skulle jag bli lite fundersam.
perfekt, för är det något jag i möjligaste mån försöker undvika all form av kontakt med så är det människor som tror sig, enbart via ett enkelt telefonsamtal, kunna sätta sig över och döma andra personer.
själv anser jag, tvärtom, att om man nu vid något tillfälle ska dra öronen åt sig när man köper något begagnat så är det när hela storyn på alla plan framstår som vattentät.
men min grundinställning är att säljarens påstådda motiv till försäljningen är ett väldigt magert underlag oavsett om det ska användas för att avgöra varans skick och kondition eller för att utröna om den har ett ärligt ursprung.
Visst men det var inte poängen.
Poängen var att man får tänka lite själv också, särskilt som vidden av vad man antas ha förstått själv har ökat markant.
vad är det som är din poäng, då? skrev du inte, i princip; lågt pris = stöldgods?
för ett par år sedan var jag på nåt nerlagt regemente, utanför göteborg, där privatpersoner hade hyrt platser och stod och sålde allt tänkbart.
mitt bland alla virkade dukar, stickade sockor, bullpåsar och annat bråte, hos en dam på 80+ sticker det fram en sladd vars ena ände slutar i en helt oanvänd dremmel.
vad kostar den här, frågade jag. "den där är kvar efter min man, som har gått bort nu, vet du vad det är och har användning för den kan jag ta 20 kronor för den... "
för en tid sedan hade jag nöjet att hamna bredvid en nämndeman, på en middag och då kom vi att prata om att man tagit bort den där delen som förut kallades "god-tro" och sen började vi prata om ur man avgör vad som är en ruskigt bra affär och vad som är ett uppenbart köp av stöldgods.
jag drog storyn om damen och dremmeln och fick medhåll i att priset i sig inte enbart kan bli avgörande. och vad man skulle gå på då var mycket svårt för honom att konkretisera.
personligen tror jag det är mycket svårt att fälla någon privatperson för häleri om det inte är uppenbart att han eller hon befattat sig med stöldgods. och jag hoppas verkligen att gränsen för vad som anses vara uppenbart är väl tilltagen.
jag hoppas för mitt liv att det som, på sina håll, skymtar fram i den här tråden inte får något utrymme i rättsapparaten.
det är redan helt skruvat som det är att tex välkammade claes, i sin saab, ecofuel, kan bränna runt med hela kofferten full med svärd, på alviksvägen, i godan ro medans en något skäggigare individ ska brottas ner och bojas bara för att hans betydligt kortare morakniv låg i en ford scorpio på en coop parkering i rotebro.
