Strang pa Makalu med Syrgas...

Nej, men den som skapar inlägg på Utsidan bör uppvisa social kompetens... tycker att många Davids inlägg är både plumpa, onödigt aggressiva och verkar vara skrivna av en allmänt bitter och otrevlig person. (Har inte träffat honom personligen så jag tolkar bara det han skriver)

OM vi nu har en svensk klättrare som kan få respekt för sina prestationer så är det väl synd om denne förstör sitt rykte med att vara ett allmänt arsle... Jag är väl knappast den ende som väljer klätterpartners jag även står ut att umgås med...

/M

@ all

Jag har mailat tva ggr med Strang sedan jag kom hem fran G4 och jag kommer inte att samtala mer med honom. De var vanliga mails fran bada parter och jag konstaterar att jag inte ar intresserad av att skicka mitt CV till honom for att "se om jag platsar i hans team" for framtida expeditioner. Att intervjuva honom saknar helt poang.

Jag kan for tydlighetens skulle ocksa sag att jag mailade PR staben och Fredrik for att saga till att de maste ta bort alla claims om att gora Lothse i alpin stil fran siten eller bevisa att de gjort turen i alpin stil. Jag papekade aven detta for Fredrik nar vi mailade och han holl med om att de inte pa langa vagar klattrat i alpin stil. Dock andraade de inte informationen pa hemsidan.


Vidare vill jag saga att jag delvis tagit at mig av all kritik om att jag ar for otrevlig och dryg. Visst kan jag villigt erkanna att jag kanner frustration over att dessa aventyrare forsoker framstalla extremt mediokra prestationer pa ett satt som ar direkt vilseledande. Jag tycker dock att det ar synd och det devalverar vardet pa andras inkl mina forsok att gora saker som faktiskt skulle ha potential att vara intressanta. Men bitter ar jag verkligen inte. Tvart om. Jag har nog mer klattergladje an manga andra som likt mig haller pa med detta pa heltid.

Sedan sa kommer jag aldrig att sta pa laktaren och heja pa folk som klattrar berg i expeditionsstil. Ni pa utsidan ar inte ensamma om att tycka jag ar dryg och har en ortodox installning till alpinism, aven EXWEB tycker att jag ar ganska elitistisk och oresonlig i min syn pa stil. Det ar ett val jag gjort och jag ar langt fran ensam. Pa min blog skrev jag en grej om Stil i Himalaya och den ar kommer att re-publiceras i Montagnes ett franskt magazine om alpinism. Utan att pa nagot satt likstalla mig med Steve House, Vince Andersson, Mark Twight och manga andra sa kan jag upplysa er om de far exakt samma kritik som jag, dvs att de ar oresonliga och eletistiska.

Jag skulle kunna sluta skriva har. Men jag gor det trotts att manga tycker jag ar en idiot (de som inte tycker det skickar PM med glada tillrop for de ar for fega for att halla med publikt) for att jag tycker det ar viktigt att det fins nagon som reppresenterar den andra sidan av alpinismen. Ni kan som seon skriver debattera mig och mina inlagg hur mycket ni vill men saken ar enkel Strang, Pompe och manga andra overdriver vad de gor for medial uppmarksammhet och jag tycker det ar fel.
 
@ all

De var vanliga mails fran bada parter och jag konstaterar att jag inte ar intresserad av att skicka mitt CV till honom for att "se om jag platsar i hans team" for framtida expeditioner.

Ska Fredrik Sträng starta en helt egen expedition? Det är väl en nyhet i sig, annars brukar han väl köpa sig en plats hos miljondollaradventureextremeconsultants för pappas pengar?
 
Visst, David går ur hårt många gånger. Men han är öppen och skriver utan alias. Finns många andra som skriver hårda saker på olika forum men som inte vågar stå för det publikt och han är uppenbart medveten om sin lite dryga och arroganta stil så det är fine för mig. Många personer i samhället som verkligen vill något och har driv är ofta lite speciella personer. Zlatan, Kamprad, von Holstein, Petter Stordalen för att nämna några.

Så keep up the good work David och fortsätt med dina inlägg. Tycker det vore tråkigt om du slutade. För om inte David eller Corax gör det dem gör så tror jag bara den väg svensk alpinism tagit bara fortsätter. Det är glorifierade storys som gäller och 99,8% av svenskarna sväljer det med hull och hår.

Nu med den debatt som varit kan det ha skett ett trendbrott i synen på hur alpinism bör gå till. Det är mycket David & Coraxs förtjänst. Jag och många andra skrivbordsäventyrare har kanske kännt att det varit något som varit snett med Sträng & Pompes rapporteringar men ändå inte kunnat argumentarat emot på ett vettigt sätt. Corax och David har kunnat ifrågasätta prestationer som många inte har kunnat för att man helt enkelt inte är tillräckligt insatt.
 
Ska Fredrik Sträng starta en helt egen expedition? Det är väl en nyhet i sig, annars brukar han väl köpa sig en plats hos miljondollaradventureextremeconsultants för pappas pengar?

Sträng ska t.o.m. guida nästa år. På föredraget om K2 gjorde han PR för att man kan boka resa med honom upp på Everest... Stämmer ganska illa med hans kommentarer om "personer som inte hade på berget att göra"...

/M
 
@ David

Jag klagar inte på att du kritiserar de som du anser "fuskar" eller beter sig omoraliskt, det tycker jag är positivt men du har en del att lära av exempelvis Corax om hur du ska framföra din kritik.

Du kommer med många påståenden som kanske är kända i dina kretsar (Vem som haft hjälp av vem, påstått vad och som någon annan sagt si eller så om) men när du bara kommer med påståendet till oss som inte har samma helhetsbild så blir det bara lösryckta (och sura) kommentarer och det blir svårare att bilda sig en uppfattning om man håller med eller ej.

Titta på Corax kritik mot Pompe och din kritik mot Sträng... vem fick bäst effekt...
/M
 
Jag såg Fredrik Sträng i Göteborg i onsdags och han levde dessbättre inte upp till mina skräckvisioner om en självförhärligande psykopat :) Men han blandade ändå ödmjukhet med sanningsrelativism på ett lite kusligt sätt.
--klipp klipp--
Jag har mindre emot Sträng nu än innan föredraget (ja, han har duperat mig), men en del får en ju att fundera lite. :)

Var också där, och har lyssnat 2 ggr tidigare.
Det känns som stor skillnad på om det är ett föredrag som är mer av typen "berättelse", än om det är en "motivations-föreläsning". ("Må toppen - på toppen"-stuket.)
Inte lätt att stå framför en stor publik på ett sätt som tilltalar alla, helt klart!
Och är man offentlig blir man ofrånkomligen bedömd, det skulle kanske inte alla av oss andra klara av.

Men det kändes definitivt som han var en annan kille när han intervjuades i filmen "A cry from the top of the world", med reflektioner från katastrofen i relativ närtid efteråt. Går inte riktigt att sätta sig in i att vara nära en sån katastrof, hur man känner och tänker efteråt.
 
Men det kändes definitivt som han var en annan kille när han intervjuades i filmen "A cry from the top of the world", med reflektioner från katastrofen i relativ närtid efteråt. Går inte riktigt att sätta sig in i att vara nära en sån katastrof, hur man känner och tänker efteråt.

Jag håller med. K2-filmen var intressant.

Det går väl heller inte riktigt att sätta sig in i hur det är att leva som professionell äventyrare beroende av sponsorpengar, men jag tror själv att jag inte skulle kunna stå ut med att låta folk tro att jag varit på Everests topp två gånger när jag i själva verket bara varit där en gång. Det är precis vad Sträng gör, tycker jag. Nu är det iofs inte så svårt att kolla upp, och han är säkert den förste att medge att han fick vända vid sitt första försök, men de flesta kollar ju inte upp sånt så många tror nog att han faktiskt bestigit Everest två gånger.

Förhoppningsvis så samlar han tids nog på sig nog med äkta meriter för att kunna skippa det här "förskönandet" som man kan ana ibland.
 
Ett problem med kritiken mot kritiserade äventyrare, kanske särskilt klättrare, är väl att det finns så många retoriska fällor.

Jag vet själv att jag varit på klätterutflykt I ALL ANSPRÅKSLÖSHET, till hemmaklippan eller vadsomhelst, och när nån kompis frågar efteråt hur det var, kan man lätt säga vad man gjort på lite olika sätt. Kraven på precision i hur man då uttrycker sig är då låga, men det är lätt att välja ett sätt som är ödmjukt, tydligt, otydligt eller rent av lite förledande.

Säg att jag försökt klättra en led. Trots att jag misslyckats kan jag ju gjort det på en mängd sätt, alltifrån att ha tagit ett häng bara för att lyfta undan ett löst block till att ha gett upp efter att ha hängt i ett topprep utan att komma till utsteget... Jag kan ändå säga att "vi testade den och den leden - och den var JÄTTEFIN" utan att ha sagt nånting om hur det egentligen gick. Det finns massor av sätt att säga att man på nåt vis klättrat en led, utan att ljuga men utan att ange om man onsightat den i god stil eller i själva verket förnedrat sig på den i vanlig ordning.
Det här känns ju verkligen inte som ett stort problem när man klättrar till vardags, men möjligheten att vara lite lömsk eller slarvig i sina uttryck finns redan där, och det går ju förstås att uttnyttja detta ganska långt när man har hela sin försörjning, och marknadföringen av sin produkt och ego, beroende på hur man väljer sina ord. En bra början är förstås att vara noga och aldrig vara otydlig i onödan i rapporteringen av sina vardagsutflykter heller.

Jag föredrar ju varianten där man är mindre skrytsam. Den som enklast beskrivs av en anekdot/skröna om den entusiastiske klättrare som ringde för att beställa karbiner i den klätterbutik som innehas av en svensk klätterprofil som bl a utmärkt sig på Trollväggen. Trots många försök att få igång ett litet samtal om den klättringen så tog klätterprofilen inte chansen att nämna nåt om turen varvid den enstusiastiske klättraren till sist frågade:

- Kan du inte berätta om hur det var på Trollväggen??
- Jo.
- Hur var det då???
-nja... ...löst.

Sen var den skrytberättelsen över.

Själv tycker jag ju det kanske just sånt ändå är lite slöseri på bra historier, och lever knappast upp till det tysta ödmjuka själv, utan berättar glatt och mångordigt om mina treaklättringsäventyr där det mest spännande och farliga kanske är att nån har snarkat hela natten i tältet...
 
Ett problem med kritiken mot kritiserade äventyrare, kanske särskilt klättrare, är väl att det finns så många retoriska fällor.

Jag vet själv att jag varit på klätterutflykt I ALL ANSPRÅKSLÖSHET, till hemmaklippan eller vadsomhelst, och när nån kompis frågar efteråt hur det var, kan man lätt säga vad man gjort på lite olika sätt. Kraven på precision i hur man då uttrycker sig är då låga, men det är lätt att välja ett sätt som är ödmjukt, tydligt, otydligt eller rent av lite förledande.

Säg att jag försökt klättra en led. Trots att jag misslyckats kan jag ju gjort det på en mängd sätt, alltifrån att ha tagit ett häng bara för att lyfta undan ett löst block till att ha gett upp efter att ha hängt i ett topprep utan att komma till utsteget... Jag kan ändå säga att "vi testade den och den leden - och den var JÄTTEFIN" utan att ha sagt nånting om hur det egentligen gick. Det finns massor av sätt att säga att man på nåt vis klättrat en led, utan att ljuga men utan att ange om man onsightat den i god stil eller i själva verket förnedrat sig på den i vanlig ordning.
Det här känns ju verkligen inte som ett stort problem när man klättrar till vardags, men möjligheten att vara lite lömsk eller slarvig i sina uttryck finns redan där, och det går ju förstås att uttnyttja detta ganska långt när man har hela sin försörjning, och marknadföringen av sin produkt och ego, beroende på hur man väljer sina ord. En bra början är förstås att vara noga och aldrig vara otydlig i onödan i rapporteringen av sina vardagsutflykter heller.

Jag föredrar ju varianten där man är mindre skrytsam. Den som enklast beskrivs av en anekdot/skröna om den entusiastiske klättrare som ringde för att beställa karbiner i den klätterbutik som innehas av en svensk klätterprofil som bl a utmärkt sig på Trollväggen. Trots många försök att få igång ett litet samtal om den klättringen så tog klätterprofilen inte chansen att nämna nåt om turen varvid den enstusiastiske klättraren till sist frågade:

- Kan du inte berätta om hur det var på Trollväggen??
- Jo.
- Hur var det då???
-nja... ...löst.

Sen var den skrytberättelsen över.

Själv tycker jag ju det kanske just sånt ändå är lite slöseri på bra historier, och lever knappast upp till det tysta ödmjuka själv, utan berättar glatt och mångordigt om mina treaklättringsäventyr där det mest spännande och farliga kanske är att nån har snarkat hela natten i tältet...

Det är en stor skillnad i kraven på hederlighet och exakthet när det handlar om klättersnack vänner emellan och där ibland en odramatisk verklighet kan behöva "piffas upp" jämfört med berättelser som har ett kommersiellt syfte. Dock kanske vi får lära oss att betrakta redogörelser från kommersiella äventyrare inte som ärliga redogörelser över vad som gjorts utan som "mördande reklam", och med motsvarande grad av tilltro.
 
Det är en stor skillnad i kraven på hederlighet och exakthet när det handlar om klättersnack vänner emellan och där ibland en odramatisk verklighet kan behöva "piffas upp" jämfört med berättelser som har ett kommersiellt syfte. Dock kanske vi får lära oss att betrakta redogörelser från kommersiella äventyrare inte som ärliga redogörelser över vad som gjorts utan som "mördande reklam", och med motsvarande grad av tilltro.

Jo, men min ambition är ändå att gärna överdriva, om det nu skulle behövas, om den som snarkade i tältet bredvid, om det vackra/eländiga vädret, men att inte slira och säga att jag "gjort x-leden", när jag i själva verket hängde i en säkring halvägs. Visst har jag väl gjort leden, men inte tickat av den, vilket nån lätt kan råka tro. Sen kan man väl tycka att det är mindre noga om det gäller klättring som är en bit under ens maxgräns. Troligen är det ju så att jag struntar i att krångla och börja om från marken om jag halkar och blir hängande i bulten på en 5a om jag nu brukar klättra hårdare än så annars. Jag kanske ändå räknar upp leden som en av de "vi klättrade" om nån frågar vad vi gjorde i lördags, typ. Men ganska noga tycker jag det är även på den nivån - och det avspeglar sig nog i min syn på hur noga jag tycker det är om nån bloggar eller på annat offentligt sätt rapporterar om sin (troligtvis mer anmärkningsvärda) klättring.

Sånt här har helt enkelt betydelse när man klättrar; och om man alls pratar om det, ska det vara rätt.

Jag minns en gång när du halkade Seon men höll handen i en kamsäkring som du just placerade, ingen hade nog sett det, du hade inte behövt vare sig förneka eller uppmärksamma det, men nere på marken så påpekade du det förargliga "fusket". Det var ärligt och nogräknat, även vänner emellan.
Att du sen inte fördärvar en glad berättelse om kvällseskapaderna på nån gammal klätterträff med begränsningar till sanningen, är en annan sak.
 
Jag föredrar ju varianten där man är mindre skrytsam. Den som enklast beskrivs av en anekdot/skröna om den entusiastiske klättrare som ringde för att beställa karbiner i den klätterbutik som innehas av en svensk klätterprofil som bl a utmärkt sig på Trollväggen. Trots många försök att få igång ett litet samtal om den klättringen så tog klätterprofilen inte chansen att nämna nåt om turen varvid den enstusiastiske klättraren till sist frågade:

- Kan du inte berätta om hur det var på Trollväggen??
- Jo.
- Hur var det då???
-nja... ...löst.

Sen var den skrytberättelsen över.

Blev vittne till en liknande situation. Rafael Jensen jobbade i Tierra-butiken i Göteborg när den inte var mycket mer än ett "hål i väggen" på 90-talet, det var något år efter hans K2-expedition 1993.
Jag tjuvlyssnade mellan plaggen och skämdes i smyg när en city cowboy skulle skaffa "värsta grejorna" och förklara att han minsann skulle gå en del av Kungsleden, och detaljerat förklarade för expediten vilken strapats det var.
Utan att veta vem han skröt inför. Som stod där och lyssnade tålmodigt, med amputerade tår, och hade sett sin klätterkollega dödsstörta.
 
@ all

Jag har mailat tva ggr med Strang sedan jag kom hem fran G4 och jag kommer inte att samtala mer med honom. De var vanliga mails fran bada parter och jag konstaterar att jag inte ar intresserad av att skicka mitt CV till honom for att "se om jag platsar i hans team" for framtida expeditioner. Att intervjuva honom saknar helt poang.

Jag kan for tydlighetens skulle ocksa sag att jag mailade PR staben och Fredrik for att saga till att de maste ta bort alla claims om att gora Lothse i alpin stil fran siten eller bevisa att de gjort turen i alpin stil. Jag papekade aven detta for Fredrik nar vi mailade och han holl med om att de inte pa langa vagar klattrat i alpin stil. Dock andraade de inte informationen pa hemsidan.


Vidare vill jag saga att jag delvis tagit at mig av all kritik om att jag ar for otrevlig och dryg. Visst kan jag villigt erkanna att jag kanner frustration over att dessa aventyrare forsoker framstalla extremt mediokra prestationer pa ett satt som ar direkt vilseledande. Jag tycker dock att det ar synd och det devalverar vardet pa andras inkl mina forsok att gora saker som faktiskt skulle ha potential att vara intressanta. Men bitter ar jag verkligen inte. Tvart om. Jag har nog mer klattergladje an manga andra som likt mig haller pa med detta pa heltid.

Sedan sa kommer jag aldrig att sta pa laktaren och heja pa folk som klattrar berg i expeditionsstil. Ni pa utsidan ar inte ensamma om att tycka jag ar dryg och har en ortodox installning till alpinism, aven EXWEB tycker att jag ar ganska elitistisk och oresonlig i min syn pa stil. Det ar ett val jag gjort och jag ar langt fran ensam. Pa min blog skrev jag en grej om Stil i Himalaya och den ar kommer att re-publiceras i Montagnes ett franskt magazine om alpinism. Utan att pa nagot satt likstalla mig med Steve House, Vince Andersson, Mark Twight och manga andra sa kan jag upplysa er om de far exakt samma kritik som jag, dvs att de ar oresonliga och eletistiska.

Jag skulle kunna sluta skriva har. Men jag gor det trotts att manga tycker jag ar en idiot (de som inte tycker det skickar PM med glada tillrop for de ar for fega for att halla med publikt) for att jag tycker det ar viktigt att det fins nagon som reppresenterar den andra sidan av alpinismen. Ni kan som seon skriver debattera mig och mina inlagg hur mycket ni vill men saken ar enkel Strang, Pompe och manga andra overdriver vad de gor for medial uppmarksammhet och jag tycker det ar fel.

Sluta inte skriva på utsidan, det är uppskattat av många inkl. mig, vad mig behagar får du skriva hur fan du vill, vill någon kritisera så är det också fritt fram. Det enda jag skulle anmärka på är om du använder en näsan i vädret stil och leker besserwisser, tänk på att många (mig inkluderat) är mycket mindre insatta i grader, tekniker, terminologi etc inom alpinism och måste få ställa korkade frågor emellanåt.

Sen funderar jag på varför du inte påbörjar ett projekt med att klättra 8-tusingar i alpin stil, Jag inser självklart att det inte är ett uppdrag för vem som helst men vore inte det en intressant utmaning? Är det ngn som har gjort alla 14 alpint? Definitivt ingen svensk i alla fall. Vore inte det dessutom ett utmärkt sätt att sätta Sträng och övriga expeditionsdemoner på plats?
 
Liknande trådar
Trådstartare Titel Forum Svar Datum
bjorn_osterlind Syrgas i Himalaya Expeditioner 5

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg