Min gammelfarfar åt väldigt mycket mört under sin uppväxt. Då han var ung var det mycket tack vare mörten som familjen på 7 barn överlevde någorlunda bra (2 av dem dog vid ca 8 års ålder men men). Han själv gjorde surmört (surströmming fast med mört) på sina senare dar. Det hade varit intressant att testa.
Surmört låter spännande. Tidigare åt man ju även surgädda (och förmodligen andra sura fiskar). Surströmmingen har överlevt och blivit en delikatess, men är ju också en rest från en tid med magrare resurser. Så även lutfisken.
Jag hoppade in ett tag som restaurangchef på Arctic Bath i Harads precorona och där serverade kockarna (bl a Kristoffer Åström "samiske kocken") lokalt inspirerade 14-rättersmenyer med bl a surströmming, kalakoukku (brödinbakad fisk) m.m. till globala high-end resenärer (varav en del anländer med eget flygplan till Luleå). Surströmmingen serverades inte som vi är vana vid, men i en mer "raffinerad" form men smakerna fanns där. Det finns ett stort intresse för traditionell kunskap och metoder runt lokala råvaror men där man kanske förädlar dem i en mer nyskapande form. Mycket av framgången i Fäviken byggde ju på det.
I Boden fiskar man ju årligen upp mycket vitfisk i sjöarna för att motverka algblomning. Det hade ju varit fantastiskt om det gick att förädla en del av den, både ur ett resursperspektiv, men också för att anknyta till gamla traditioner. Dock verkar det så att den bästa mörten ur ett matperspektiv ska fiskas på våren när det är kallt i vattnet och troligen inte vara så stor. Friterar man småmört så förstörs de många små benen, vilket annars är ett problem med mört (och braxen). När jag var barn la vi då och då nät i Buddbyträsket utanför Boden och fick mycket Braxen och åt en hel del. Mycket ben, men annars helt okej.