Ni, som bedriver ejderjakt i sundet utanför Revsudden, ni ska veta att ni är observerade. Den så kallade jakt ni bedriver måste utan konkurrens tillhöra en av de mest avskyvärda. Vi som åser detta från lite avstånd kan i våra tubkikare med lätthet följa de skadeskjutna fåglarna som tvingas nödlanda några hundra meter söder ut.
Där börjar en, i många fall, utdragen dödskamp som jag tror att även den mest hårdhudade skulle må dåligt av att se. Dagen efter ligger fåglarna döda och strandade i vikarna. Det borde inte vara så svårt att fälla och döda en ejder med en hagelsvärm men ni siktar naturligtvis lite vid sidan om för att inte få för mycket bly i köttet. Konsekvensen av detta blir en hel del skadeskjutna fåglar, fler än ni kanske tror.
Om ni åtminstone tog ert ansvar och såg till att i alla lägen spåra och avliva fåglarna. Men det orkar ni uppenbarligen inte. Kanske är det så att ni tror ni missat bara därför att de inte faller direkt, men efter att i några dagar bevittnat denna slakt kan jag vittna om motsatsen. Apropå avlivning kan jag också berätta att vi tydligt sett hur åtminstone en av er valt att avliva de skadeskjutna fåglarna genom att vrida om nacken några varv. Vid ett tillfälle krävdes det två försök för att avsluta lidandet för det stackars djuret.
