Det är reptilhjärnan som stökar - den har prio 1 - överlevnad på listan och vid nya rörelser som inte sedan tidigare finns schemalagda i hjärnan så blir de sensoriskt konflikt och då tycker reptilhjärnan att situationen är farlig och signalera det med illamående, kallsvettighet, torr mun etc. för att man skall dra sig ur den upplevda farliga situationen - en signal som inte kan misstolkas av någon...
I detta så avta vakenheten i försök att isolera/minska störningarna utifrån och den vägen minska konflikterna/överlasten - det sätts dämpfilter vilket också påverkar balanssinnets precision och reaktionstid - just det du upplever.
Det är också förklaring varför svårare sjösjuka blir helt apatiska och kan inte göra något intelligent då hjärnan nästan stängt ned helt i försöken att isolera och minska på de motstridiga sensoriska inflödet.
Till detta låser sig nedre magmunnen i magsäcken rätt tidig i processen och inget man sväljer eller dricker kommer vidare, istället lätt hänt att magen tömmer sig uppåt igen då det är helt stängt nedåt, och ger en viss lättnad för stunden - därav också att åksjuketabletter inte har verkan när de tas medans man börja bli rörelsesjuk.
För ca 95% av befolkningen så går det över efter ca 3 dygns utsatthet - kroppen och hjärnan har mappat de nya rörelserna till något som den har kontroll över och det är inte sensorisk konflikt längre.
med andra ord - träna, träna, träna - var rörelsesjuk under tiden tills kroppen lärt sig att situationen och rörelserna och mappat den och inte förknippar med onormal/farlig.
