stilar inom bigwall

Hej alla hjältar som vågar er på större och högre berg. Jag är en medioker sportklättrare/bumlare med hemliga bigwalldrömmar. Har lite filosofiska funderingar kring stil och rådande praxis. Jag undviker ordet etik då det mest brukar leda till krig i sport/trad vilket finns andra trådar om. Jag som mest har klättrat 2-repors i tunaberg har svårt att hänga med på hur storväggarna egentligen klättras. Ren aid säger sig ju självt men vad räknar man en tur i fri stil med en kruxsekvens man måste aida? Eller att hänga upp repet på första replängden för att få en snabb start dagen efter. Om man försöker göra den i "god" stil men tvingas hänga på några replängder? Jag kanske bara fast i sportklättringens Os rp och att det är så enkelt att glädjen att komma upp är det enda viktiga. Vore kul att höra någon erfarens syn på vilken stil som egentligen är "god" och vad duktiga storväggsklättrare strävar efter. Mvh Emil Wikström
Ps skriver på mobilen så frågan kanske är tråkigt och lite kort formulerad. Ds
Ciao
 
Om Spacemonkey är åter från Långbortistan tror jag du kan få ett mer kvalificerat svar snart.

Dock är det både så att man i och för sig är lite "noga" med stil även inom Big Wall, men det är å andra sidan så att aid kan vara helt accepterat eller närmast normalt på många leder, medan det inom övrig klättring kanske mer betraktas som nåt slags fusk.

Många BW-leder är ju graderade i en kombination av fri och aidgrad; man förutsätts klättra t ex upp t o m grad 6 eller kanske 5.10a fritt, och det som är svårare sätter man en aidgrad på. Nosen brukar anges som 5.9 C2, men har också friats och är då 5.14a om jag minns rätt. Sen kan man ju rimligen klättra den som 5.11b C2 antar jag, beroende på att man friar till högre grad - men ändå aidar sig förbi några passager.

Om man är noga finns det dessutom flera parametrar som avgör hur god stil man klättrat i, och då kommer omständigheter som antal klättrare, om det är ren ground-up, om tvåan jumarerat osv in i bilden. Dock ska man väl kanske ha klart för sig att många turer är i god stil, även om de tagit flera dagar och inkluderat mycket aid. Allt är relativt, men på många ställen kan det vara en prestation att över huvudtaget ha kommit upp, eller för den delen att ens ha försökt!

Det finns ju för övrigt också gradering av Big Wall som avser hur omfattande leden är tidsmässigt - vid nån slags normalt genomförd klättring.

Mina egna BigWallprestationer kräver att man ser till att tidsperspektivet, uteslutande. Tar man in annat i bilden, är jag bara en väldigt långsam klättrare...
Jag var på gång att göra Häggstatraversen för nån vecka sen, och det hade säkert kunnat ta en hel dag, men p g a obeslutsamhet/oenighet i replaget hamnade vi på andra leder. Häggstatraversen kräver dock att man har en mycket flexibel syn på Big Wall för att den ska räknas, om man så håller ut i en vecka misstänker jag.
Risken är väl snarare att man åker dit för lösdriveri!
 
Jag skulle säga att förhållandena bestämmer stilen.

Man kan klättra stora berg med karaktär av sportturer, bra klippa stabilt väder, väl säkrat och med räddningstjänst ett mobilsamtal bort. Där kanske du springer löpande förbi en fyra passage och du har tid att öva in crux repan under en extra dag!
Eller så klättrar man på lös klippa i vinterförhållande långt borta i ingenstans.
Då kan en fyra kamin som har förvandlads till ett vattenfall 700 m upp utan säkringar kan bli det hårdaste du någonsin gjort och du kommer aldrig få cred för det (det var ju bara 4a klättring)

I en miljö där ett brutet ben skulle kunna innebära döden skulle jag aldrig riskera mig själv eller min repkamrat genom att strunta i att ta tag och hänga i en säkring om alternativet skulle vara att ta ett långt fall med ev skador som följd bara för att kunna säga att jag friat den, men det är jag det! Åt andra sidan kan det också bli nödvändigt att simultan klättra med eller utan rep därför att det helt enkelt är farligare att befinna sig länge på väggen just där och då.

Klättra säkert och i så god stil du kan eller förhållandena tillåter, ibland snabbt för att snabbt kan vara = säkert men unna dig en bivack på ett berg du skulle kunna springa upp för bara för att det är så jä.... vackert!
 

Bilagor

  • Johan Rimond.jpg
    Johan Rimond.jpg
    113.8 KB · Visningar: 909
Testa detta med at unnna mig eb bivy i tisdags/onsdags, inte sa bekvamt pa Grandes Jorasses...

Tja en nödbivy ingår också =) den som aldrig suttit ut en natt och fryst som en hund hängandes i i repen eller skedandes med sin repkamrat har gått miste om något!
Synd bara att jag alltid får skeda upp med Johan och aldrig någon vacker flicka, måste gjort något ont i mitt förra liv!
 
Bara för att nämna lite olika stilar så finns:
Alpine style
Capsule style (kapselstil)
Expedition style
Speed climbing
Solo climbing (med rep)
Solo climbing (utan rep)
Free climbing
 
Härligt med alla kommentarer. Läste nyss på Petter Restorps blogg om deras klättring i Yosemity. Planen var om jag förstått rätt att fria Zodiac. De beskriver att de dagarna innan "jobbade" in vissa replängder och det köper jag helt då det handlar om övning inför presset. Men hur skulle det vara om man är halvvägs upp tar ett litet fall eller som i deras fall tar tag i en pitong? skulle de kunna fira ner till föregående stand göra ett nytt försök på replängden klara den och toppa ur? Kan man säga att man friat den då? En anna sak jag tänkte på då jag läste bloggen var en antydan att man gjorde några replängder dan innan och hängde upp repet och sedan startade nästa dag med att jumera upp dit. Hur ser man på det?

Obs! Menar verkligen inte att göra några negativa kommentarer på deras för mig otroliga utmaning att ge sig på Zodiac utan tar bara upp de som ett exempel för att förstå hur det går till på de "riktiga" bergen ;)
Ciao
/Emil
 
Antar att det i olika kretsar är lite olika vad som är accepterat, men för att "fria" nåt på El Cap så gäller att man ska göra varje repa fallfritt. Faller man så firar man till stand. Repan ska väl då vara rensad också, vilket säkert ibland kan vara lite pyssel - om man nu fallit tidigt på den.

Att fira till insteget är nog mer än överkurs, och det är väl också så att en led som Zodiac är så normal att aida till stor del, att det väl blir lite special när den ska frias. (Har dålig koll hur leden gjorts fritt förr.)

Hur man gör i detalj ska väl helt enkelt ärligt redovisas, och sen kan var och en tycka vad de vill om vad bestigningen ska kallas förstås.

Det finns en eller två trådar sedan tidigare här på forumet som gäller just "god stil" på Big Wall, och kanske särskilt om fribestigningar. Sök efter dem så hittar du troligen både allt du undrar över, samt att det kanske framgår att åsikterna ibland går isär.

Personligen tycker jag att huvudsaken är att man är ärlig OCH tydlig med hur båda klättrarna har gjort på de olika reporna.
Sen är det förstås så att det för t ex Yosemite finns en särskild, lokal, tradition som "föreskriver" vad som är mest rätt. Är man bara tydlig med hur man gjort, så tycker jag väl kanske att det är viktigare än att man underkastat sig lokala praxis.

Huberbrorsorna har väl fortfarande speedrekordet på Zodiac, och där är det väl helt enkelt så att allt så går fortare att fria, frias medan resten aidas, även om det inte handlar om traditionell aid. I övrigt är det väl framförallt så att man under ett sånt rekord tar större risker, förstemannen shortfixar eller klättrar med hela repet löst mellan sig och stand, medan tvåan jumarerar osv. Simultanklättring var säkert också vanligt. Och sen är det väl typiskt att man tränat in alla repor ock krux väldigt noga i förväg.
 
[...]
Hur man gör i detalj ska väl helt enkelt ärligt redovisas, och sen kan var och en tycka vad de vill om vad bestigningen ska kallas förstås.
[...].
Jag måste hålla med. Oavsett hur du tar dig upp är det en bedrift, endast klättrare kan förstå sig på hur stor bedriften är, men man skall såklart alltid vara ärlig :)
 
Insåg just att jag som så många andra drog upp ett ämne utan att testa att använda sökfunktionen innan... Sorry. Hittade direkt en "God stil" diskussion om just Yosemity. Dock var tonen lite tråkigare i den tråden så jag hoppas jag inte sparkat några stenar utför klippkanten nu bara... (fånig klättervariant på stenar i glashus eller nåt..)
Konsensus verkar ju vara att klättra som du vill men var tydlig med hur och vad du claimar.

Några tips var man ska gå vidare från tunaberg alt. häggstatraversen. Nissedal verkar ju alltid rekomenderas men verkar regnigt och man vill ju helst inte ha köbildning efter sig första längre turen. Alpin start funkar ju kanske iofs ;)

En sista sak jag undrar bara som jag inte hittat någon direkt kommentar på är om man firar ner efter ett par replängder och sover första natten vid insteget för att sedan jumera upp sen och fortsätta? Förstår självklart att detta inte är särskilt ok om man ska hävda nått tidsrekord eller så men är det vanligt vid vanliga bestigningar vid tex yosemityväggarna?
Lovar att det var sista funderingen ;) men vad gör man när det regnar och man inte kan göra annat än att i huvet bestiga alla klassiker världen över. Tack för alla kommentarer Peace out /Emil
 
Det är riktigt att det verkar vara vanligt att man vanligen kör lite "kapselstil" på det sättet att man gör ett par repor men återvänder ner till marken, innan man startar på riktigt. Tror det också har kommenterats förr, och jag kan väl bara tänka mig att det är lite bättre stil att inte göra så. Det är ju å andra sidan väldigt god stil om man göra så, jämfört med hur förstabestigningen av Nosen gick till! :)

Nissedal är säkert bra för att enkelt göra sina första multipichar. Att man är beroende av vädret, är väl bara typiskt för längre klättringar, sen är förstås Norge en extra utmaning om man inte gillar regn. Det finns långturer i södra Europa att göra också, men det beror ju på vad man är ute efter för typ av klättring också. I vilket fall, så kan man lugnt åka till Norge eller Spanien för sina första långturer utan att ha koll på alla finesser avseende god stil på Big Wall!
God stil och rapportering har väl dessutom mest betydelse när man gör lite märkvärdiga saker. Ärlig kan man väl alltid vara, men rent allmänt ska man nog som klättrare vara medveten om att de flesta struntar i vad och hur andra gör för turer.
Om man sen försöker slå rekord, bloggar, får pengar från SKF eller sponsorer - då är det förstås viktigt att hålla tungan i rätt mun. Jag brukar dock försöka vara ärligt med om jag råkat få repstöd eller gjort nåt annat fult, när jag halkar omkring på mina triviala turer. (Det är väl också en sorts storhetsvansinne!) Repkamraten lyssnar artigt, men blir antagligen lika chockerad över mina ev bekännelser som jag blir av hans... dvs man är mer intresserad av om det blir en led till innan kaffet eller ej.


Edit: Om du vill hålla dig uppdaterad på vad som händer på El Cap, så kika på http://elcapreport.com/ där omnämns idag ett svensk replag. De är enligt uppgift välklädda, vilket förstås också kan vara "god stil" - eller så är det bara lite härskarteknik från Tom Evans....
 
Senast ändrad:
Nissedal verkar ju alltid rekomenderas men verkar regnigt och man vill ju helst inte ha köbildning efter sig första längre turen. Alpin start funkar ju kanske iofs ;)
Steget från två pitch leder till bigwall är väll rätt stort. Nissedal är ju ett bra ställe att börja med lite längre turer på. Jag som många andra gjorde min första längre led där med Via Lara, och visst det tog lite tid. Just Via Lara tycker jag inte att man behöver ta så mycket hänsyn då replaget efter er kommer förmodligen att vara lika långsamma. Blir man störd av att det går långsamt framför en på Via Lara så tycker jag att man har gjort ett taskigt val av led och får skylla sig själv att man inga orkade göra nå alpinstart för att slippa trafiken. Håll ett öga på väderprognosen och försök välja en helg som ser bra ut, och om det skulle regna så ska du inte låta det hindra dig om du nu har bigwall drömmar. Jag kan själv intyga att det går att klättra Via Lara i spöregn.

Det jag brinner för är långa tradleder som följer fina linjer, men som är rimliga för mig att klättra på en dag, t ex Sypillaren på Stetind och Västpillaren på Presten. Lägg till midnattsol och gott sällskap så kan det inte bli bättre enligt mig. Jag skulle rekomendera att göra några sånna här turer först, sen kan du ju kika på Sydpillaren på Mongejura som börjar väll likna bigwall med sina nära 1000 meter klättring. Men visst, drömmer du om portaledges och haul bags när du drömmer om bigwalls så är det kanske inte rätt led, någon annan kan kanske komma med ett bättre förslag.
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg