Hej alla hjältar som vågar er på större och högre berg. Jag är en medioker sportklättrare/bumlare med hemliga bigwalldrömmar. Har lite filosofiska funderingar kring stil och rådande praxis. Jag undviker ordet etik då det mest brukar leda till krig i sport/trad vilket finns andra trådar om. Jag som mest har klättrat 2-repors i tunaberg har svårt att hänga med på hur storväggarna egentligen klättras. Ren aid säger sig ju självt men vad räknar man en tur i fri stil med en kruxsekvens man måste aida? Eller att hänga upp repet på första replängden för att få en snabb start dagen efter. Om man försöker göra den i "god" stil men tvingas hänga på några replängder? Jag kanske bara fast i sportklättringens Os rp och att det är så enkelt att glädjen att komma upp är det enda viktiga. Vore kul att höra någon erfarens syn på vilken stil som egentligen är "god" och vad duktiga storväggsklättrare strävar efter. Mvh Emil Wikström
Ps skriver på mobilen så frågan kanske är tråkigt och lite kort formulerad. Ds
Ciao
Ps skriver på mobilen så frågan kanske är tråkigt och lite kort formulerad. Ds
Ciao