Stigen Kvikkjokk-Ruovddevárre och där bortom...

[fowwe]

Andra gången följde vi den blå linjen. Stort misstag! Terrängen uppe på Vallasjvaratja är bland det enländigaste jag stött på någon stanns i Sarek. Massor av små branta kullar, surhål, manshöga videsnår och tät björkskog.

Hade du läst Hambergs Sarekguide innan du gick? Det är just denna väg han beskriver för att nå Njoatsosvágge. Han skriver att dalgången är "tämligen lätt tillgänglig" över Ruotevare. Och vidare: "...man fortsätter i någorlunda god terräng över Vallatj...". Han var en hård gosse, Hamberg! Frågan är vad som skulle vara "dålig terräng" för honom? ;-)

Det var tur(?) att jag inte såg den här tråden i våras eftersom jag då kanske avstått från att gå rakt igenom området under sommarens vandring. Jag följde nog ungefär Stefans röda linje upp till Tjårokjávrre vilket måste vara en av de besvärligaste sträckor jag gått. Jag tog mig totalt ca 6km den dagen!

Låter som om blå eller röd linje inte har så stor betydelse. Jag och min kompis Anders hade också problem.
Men dina foton från vandringen är ju helt enkelt fantastiska!

Hans

 

[Tobbe C]

Hade du läst Hambergs Sarekguide innan du gick? Det är just denna väg han beskriver för att nå Njoatsosvágge. Han skriver att dalgången är "tämligen lätt tillgänglig" över Ruotevare. Och vidare: "...man fortsätter i någorlunda god terräng över Vallatj...". Han var en hård gosse, Hamberg! Frågan är vad som skulle vara "dålig terräng" för honom? ;-)
...

Hamberg var garanterat en tuff prick, inte minst med tanke på vad utrustningen vägde på den tiden. Men man har ju på annat håll hört lokalbefolkning av den lite äldre generationen beklaga sig över att trädgränsen har flyttat uppåt och hur det på många ställen har blivit väldigt förbuskat. Tänker kanske att vegetationen inte var lika tät på Hambergs tid och att han därför hade lättare att se och undvika de värst stenbeströdda områdena.

 

[undvall]

Nej det var en ren chansning

Hade du läst Hambergs Sarekguide innan du gick? Det är just denna väg han beskriver för att nå Njoatsosvágge. Han skriver att dalgången är "tämligen lätt tillgänglig" över Ruotevare. Och vidare: "...man fortsätter i någorlunda god terräng över Vallatj...". Han var en hård gosse, Hamberg! Frågan är vad som skulle vara "dålig terräng" för honom? ;-)
Hans

Hej igen, lite kul att den här gamla tråden fick liv igen.

För att svara på din fråga Hans så har jag bara läst lite sporadiskt i Hambergs Sarekguide och har inget minne att jag läst passagen du beskriver. Då vi gick första turen (dvs den röda linjen) 1989 var min främsta källa till information och framför allt inspiration Edvind "Sarek" Nilssons fantastiska böcker. Det ska dock påpekas att vi den gången hade en vilodag uppe på Ruotevare och knallade omkring en hel del i landskapet utan ryggsäck vilket givetvis underlättade nästa dag. Så att vårat vägval blev så lyckat kanske berodde mer på detta faktum än att den "röda" vägen är mycket bättre än den "blåa"

Att vi valde den "blåa" vägen andra gången (tror det var oktober 2002) var mest en ren chansning. Jag ville gå en ny väg och tänkte att det kunde vara trevligt med utsikten ner mot Njotsovagge. Men det visade sig vara en mycket slitsam passage som jag tidigare nämnt. Fast det är ju klart att hade vi t.ex vandrat 500 meter åt sidan, parallellt med vårdat spår så hade det kanske varit helt annorlunda. Det är ju lite av tjusningen att ta sig fram nere i skogen

/ Stefan