Stavar

[camoscio]

Det viktigaste för knästabilitet och utförsförflyttning är musklerna på lårets framsida.
Det är dom som hela tiden ska både bromsa och stabilisera, annars viker sig knäet.

Jag har hört upprepade förslag på att det är dessa man ska träna på de äldre medborgarna eftersom det motverkar fall, förbättrar funktion och minskar knäsmärtor, När man är åttio-plus behövs de också för att kunna resa sig ur stolen utan att använda armarna.

Några extra knäböj varje dag kan eventuellt vara värt besväret.

Min förra PT rådde mig en gång att minska antalet träningstillfällen från 3 till 2 per vecka, för återhämtningens skull. På så vis är onsdagarna fria från fysisk aktivitet, bortsett från dagliga övningar för min dåliga
ländrygg (buktande disk, förslitningsskador).

För framsida lår kör jag huvudsakligen omvänd finne omväxlande med benböj, 3*(10+15), belastning 10 kg (två viktskivor); på tisdagar gör jag också 6 ryck i en 200 m lång och 15(?) meter hög
backe. Sen försöker jag hitta bra rörelser på balanskudde eller dito platta, tänker mig att det ska stärka muskulaturen kring knäna.

Jag är bara 75, så jag kan ännu resa mig från en stol på ett ben. Jag brukar börja med en bänk, 45 cm, och fortsätta med toastolen, 41 cm, varvid det visar sig att vänster är starkare än höger. Jag vill hitta tillbaka till den styrka jag hade för ännu ett par år sen då jag kunde resa mig från 30 cm och rentav lägre, men det verkar stå still.

Men jag tror verkligen inte det är bristande benstyrka som får gruset att glida eller stenar att rulla under fötterna -- obs. alltså att det är underlaget som rör sig. Det kan ha att göra med hur jag sätter ned foten, eller att jag är för långsam och försiktig. När det var nytt för mig med två stavar brakade jag bara på i utförsbackarna.

 

[Spikbjörn]

Vill man bli bättre på något så får man öva, men med åren blir man även försiktigare och klokare, och låter det ta lite tid om det behövs.
Det kan vara så att det också "sitter i huvudet" alltså, men det går också att träna.

 

[camoscio]

Vill man bli bättre på något så får man öva, men med åren blir man även försiktigare och klokare, och låter det ta lite tid om det behövs.
Det kan vara så att det också "sitter i huvudet" alltså, men det går också att träna.

Det är inte lätt att förstå det du skriver, eller varför eller vad det syftar på. Men jag tror inte du riktigt fattat vad det handlar om. Alltså, återigen, det handlar inte om balans eller benstyrka (som jag tränar regelbundet och allsidigt) utan om fotfäste, att underlaget rör sig, vilken teknik som behövs för att inte sätta det i rörelse.

Gunnar Andersson borde ha uppehålit sig mer vid det tekniska, men jag misstänker också att han inte gör (eller har gjort) så omfattande vandringar som jag.
Och han förfäktar ju envist behovet av kängor, t o m på låglandsleder, när jag själv äntligen gjorde upp med den bluffen vid nära 67 års ålder. Lite komiskt när Jörgen Johansson också medarbetar i Utemagasinet och Grundsten i artikeln om sitt 50-årsjubileum i Sarek prisade sina trailskor.

 

[Totteman]

Stsvar

Jag har stavar när jag ska vada. Annars är de ihopvikta och fastspända på utsidan av ryggsäcken.

Skor nämner jag inte alla här, så det handlar om stavar...

Att stavar kan hjälpa till vid både uppförs- och nedförsbackar är bra. Tycker man att de hjälper till ska man använda stavar. Inte svårare än så.

Jag märker att jag orkar gå i branta backar, både uppåt och nedåt då jag har starka ben. Har alltid löptränat och brukar också träna med ryggsäck inför en vandring.

Om jag ska gå med en tung ryggsäck så känns det självklart att träna med den på ryggen. Det blir bra träning för hela kroppen.

 

[thureb]

Kul att det finns olika uppfattningar och preferenser.

Håller med er alla i diskussionen.

Thure

 

[Kilsbergarn]

Jag har läst Gunnar Anderssons artikel.
Gillar den inte.
Han skriver om att motionsporten stavgång blandats ihop med vandring,
Men det är ju han själv som blandat ihop det, och inte förstår skillnaden.
Det är olika stavar som används till stavgång (eller Nordic walking) och vandring,
Skillnaden sitter i handtagen och handledsremmarna.
Kollar man på tex Lekis hemsida finns det två olika kategorier: trekking poles och Nordic walking poles.
Här tex beskrivs skillnaden: https://www.leki.co.uk/frequently-asked-questions-i129
Det är inte meningen att man ska köra ”Nordic Walking” när man är ute och vandrar i videt. Förestår att Gunnar Andersson haft problem om han försökt med det.
Andersson skriver också att ”Riktigt dyra stavar säljs dessutom med handlovsremmar som stjälper mer än de hjälper”. Ursäkta men jag tycker att det är rena dravlet. Handledsremmarna är ju enormt viktiga men man måste ju justera dem så att de hamnar exakt rätt. Då kan man vila händerna på dem och behöver inte hålla stavarna i ett så hårt grepp. Har själv tex tagit mig över djupfåror vid vad genom att köra ner stavarna i botten, stödja mig på dem, och sen ta ett jättesprång och hoppa över. Det skulle aldrig gå utan handledsremmarna.
Även billiga stavar har ju remmar.
Vidare så går det alldeles utmärkt att använda stavar i blockterräng (Andersson skriver att det inte går). Jag har oftast gummiknopparna på och då får man bra grepp på sten, är ju bara att stödja dem mot stenar med en grop i.

 

[camoscio]

Att stavar kan hjälpa till vid både uppförs- och nedförsbackar är bra. Tycker man att de hjälper till ska man använda stavar. Inte svårare än så.

Jag märker att jag orkar gå i branta backar, både uppåt och nedåt då jag har starka ben. Har alltid löptränat och brukar också träna med ryggsäck inför en vandring.

Om jag ska gå med en tung ryggsäck så känns det självklart att träna med den på ryggen. Det blir bra träning för hela kroppen.

Jag har inte alltid tränat löpning, bara de senaste 56 åren -- fick smak för löpning i lumpen, faktiskt . Vad jag gör idag kanske inte ska kallas träning, men det blir fyra pass i veckan, av lite olika slag; numera kring milen, sällan över (en bit upp i 50-åren sprang jag bl a 22 km istortsett varje söndag -- ack flydda ungdom!)

"Orka" är inte så intressant, eftersom det alltid finns goda skäl att spara energi och skona leder och senfästen. Redan när jag började med dagsturer med lättast tänkbara packning:

http://www.huthyfs.com/mixgal/images/page3.html

kunde knäna värka efteråt. Det var mitt motiv att börja använda åtm. en stav.

Jag försöker idag hålla packvikten under 14 kg. Jag har dock funnit det svårt att packa säcken realistiskt innan jag handlat mat. T ex att lägga vikter bland lite mjukare grejer funkar inte, eftersom de åker ned. Nån kanske har bra tips?

Dock går jag ett par varv med packad säck för att förvissa mig om att packningen sitter bra.

Och, som sagt, det är tekniken som är det viktiga utför.