Utveckla ett klätterområde så att det blir bra är svårt och är något som erfarna klättrare ägnar sig åt för att de gillar området, det är vackert och stenen och bergväggarna passar för klättring. Är det ett område som passar för klättring bedrivs det oftast klättring där. Annars tycker jag du ska bjuda in klättrare dit och låta de själva utveckla klättringen, så kommer etiken bli fin och stället få en själ. (Visar du upp berget men ingen börjar klättra där är det förmodligen ganska dåligt ställe för klättring. Lägg ut på nätet? Med bilder! Gör reklam! "Jag har hittat ett berg som jag tror ni klättrare vill klättra på , här är en bild, och information också vidare!")
Vad du kan göra som markägare som inte skadar klättringen, men som bidrar till att folk kommer att vilja klättra där är att rensa sly, såga ner träd som skymmer klippan (men inte träd som ger en svalkande skugga). Se till att klippan är ren (inga barrande träd i närheten, ingen mossa, gräs, jord eller annan smuts på klippan). Se till att det finns vettiga gångvägar, helst från/till toppen och botten av klippan och till parkeringen. Det är också smart att bygga gångvägar på ett sådant sätt så att klättrare väljer den väg som stör närboende minst.
Ska det vara riktigt deluxe snackar vi fungerande toalett, återvinnings/sopstation och en parkering. Riktigt populära berg har väldigt högt markslitage (både på toppen och botten) vilket gör att det mesta förvandlas till lera. Något profylax mot detta kan fungera.
Det är klart att det skulle vara uppskattat bland lata klättrare som t o m skulle orka bli nytursmakare, om klippan vid ankomst är röjd, rensad och borstad. Om man till detta lägger anlagda stigar, parkering, rastplatser (och toalett!), så borde det ju dra klättrare. Fast detta har väl tidigare aldig hänt i Sverige?
Min uppfattning är snarare att det kan ligga hyfsade klippor och "gömma" sig lite under mossa osv, och även om man tar dit många klättrare så säger det bara "Nja, kanske kan bli nåt, men...". Om nån däremot borstar upp ett par fina turer och troligen pratar vi om bultade turer också, så står det inte på förrän det är trafik på klippan. Självklart blir det i viss mån beroende av hur fina turerna är, men bekvämligheten i sammanhanget ska inte underskattas. En väldig stor del av klättrarna (numera?) vill gärna komma till en färdig klippa, som kanske lite grann närmar sig inomhusväggens tillgänglighet. Man är van vid inomhusklättring, och utlandsresor till stora väletablerade klätterområden. Detta gäller förstås inte alla klättrare. Och att vänta sig att en markägare på många sätt ska bereda en klippa, så att den blir trevlig att göra lite trevliga nyturer på efter att de parkerat bilen på den nygrusade P-platsen och knallat sista biten till klippan på en välanlagd anmarsstig känns direkt världsfrånvänt. Sen tror jag ju faktiskt att det finns en ganska stor andel klättrare som skulle undvika en sån klippa.