Stålmugg/flaska som går att elda

[Henkes]

ja ok tack. har bara använt alu-kärl på mitt lilla vedkök med småpinnar och kottar, men kaffepannan har jag nog tänkt ställa bredvid lägerelden. Det räcker nog om man ställer den så och inte mitt i glöden.

 

[seobserver]

Varmvattengrytan, 4,5 l brukar stå vid elden när vi är ute med ungdomarna, en vanlig Trangia lägergryta i aluminium, den har hållt i åratal.

 

[xxargs]

Vedbrasans process är komplex att beskriva - trägaslågorna är nog inte sådär jättevarma och stämmer nog ganska bra med angivna 700 grader C.

Kolglöden under och när det brinner så häftigt att det brinner blåa CO-lågor är något helt annat och i rätt utformning i förbränningsrum (hässja) blir så varmt att det kan mjukna upp järn för smidesbruk - förväms luften dessutom med de heta avgaserna till 500-800 grader C med värmeväxlare innan det går in i kolet så blir det så varmt att det kan smälta stål till flytande form.

Det intressanta att detta svårt att få till med gas eller brännolja av anledningen att de innehåller för mycket väte i bränslet och väte och syre förenar sig inte innan temperaturen i lågan går ned under en viss antal grader och först då avger värme vilket gör att temperaturen är långt under den nivå av vad värmeinnehållet i temperaturökning borde ge vid fullständig förbränning och ny värme skapas först när lågan kyls och agerar som en slags buffertverkan.

Därför har kol och träkol (kolbränsle utan väte) och smide/järn varit så hårt kopplade mot varandra över historien för att det var helt enkelt den endaste sättet att få tillräcklig hetta. Innan man lärde sig att förvärma luften så var tidig järnframställning aldrig så långt gången att järnet smälte på riktigt - utan man bankade ihop de reducerade mer eller mindre svampaktiga malmbitarna till hela stycken och under processen med upprepande vikningar och åter utbankningar också bankade ut en del av orenheterna vilket gjorde att det var väldigt mycket arbete bakom innan stålet hade klass för att göra svärd av - och de bättre svärden fick man om det var rätt malm med rätt legeringsmetaller i sig redan från början... (tex damaskus-stålet) eller väldigt många ihopvikningar och utbankningar igen (som samurai-svärdet)

idag kan man värma stålet till helt flytande, lägga in legeringsmetaller i önskad mängd och röra om för önskad stålkvalitet, men på gammeltid hade man aldrig den möjligheten då man aldrig smälte stålet till helt flytande.

---

Yttermantel i en låga i tex. kök/brännare är till stor del vätgas och CO som reagerar med luft i en reaktionfront och är mycket svalare än kärnlågan vid hålen i hatten där kolet i bränslet omvandlas till CO (och vätet frigörs, vilket suger enerergi och drar ned tempen) med den tidigare inblandade luften och i yttermanteln har temperaturen sjunkit så pass att vätgasdelen och CO-gasen kan slutföra sin förbränning (och resterande energimängden frigörs i värme).

Det är också därför som kylflänsade grytor kan bli väldigt stora producenter av farlig CO om mantellågan går hårt in i flänsarna då reaktionen med luftsyre för att slutförbränna till CO2 upphör när lågfronten kyls under 1100 grader C - medans plana kokgrytor klarar sig betydligt bättre då det alltid finns en brinnande lager enstaka mm undre kokgrytan som hela tiden återtänder och återvärmer den kylda förbränningsgasen tills det är så lite kvar brännbart att det inte kan brinna längre (lågspetsen) - kort sagt bör lågan hinna brinna helt ut innan avgaserna går in i flänsdelen av grytan, men då är det ofta väldigt långt ifrån full pådrag.