Stävar eller ej

[Havskatten]

Jag har ännu inte bestämt vilken kajak jag skall ha.
När jag pratade med en VKV-försäljare menade han på att stävarna på andra havskajaker bara är kosmetika och ett besvärligt vindfång. Jag vill gärna höra vad de tycker, som har haft båda typerna, t ex Caribou och Seagull. Är det forfarande ingen som vet något om Minkenkajakerna???

 

[hassex]

Utseende

Visst är det en utseende fråga, kajaker utan språng ser ofta lite könlösa ut.

Är bara kajaken bara riktigt utformad med rätt bärighet i fören och aktern så att kajaken tar sjön vid den främre luckan så behöver inte stäven vara så hög. Och visst ger en hög stäv mer vinfång.

Dom höga stävarna kommer från grönländskakajakerna. men som för alla naturfolkfarkoster så lade man även in andra värderingar som skulle spegla ägarens olika förmågor. "titta där kommer Nisse Oj vilken lång kajak han har hmm"

Man hade även en uppsjö med kajaker för olika vädertyper där somliga var väldigt låga.

Hasse

 

[Avslut090305]

Hej Birthe! Ja höga stävar är bara kosmetik. Det finns en grupp konstruktörer som anser att moderna havskajaker skall se ut som eskimåkajaker och det vore väll trevligt. Utveklingen har dock passerat dem och idag har de flesta kajaker låga stävar för lågt vindfång. De har dessutom vuxit och är både större, snabbare och mer sjövärdiga, däribland VKV´s av vilken jag inte har någon personlig erfarenhet(erkännt hög kvalité och pris).

Caribou är en mycket sjövärdig kajak med mycket bra kursstabilitet då den är konstruerad för att fungera utan roder och skädda i hög sjö. Den har tillverkats under många år i Bohuslän i många olika versioner och används flitigt av uthyrnings företag.

Vet inte vilken modell jag paddlade när jag hyrde den en gång, men den föll inte mig i smaken. Den saknade både skädda och roder och var klart svår att manövrera i vikar med sin innbyggda kursstabilitet och relativt stort djupgående .
Vikten var hög vilket tillsammans med avsaknaden av handtag i för/akter gjorde den svår att ta upp/sjösätta. Upplevde den som tung paddlad med en låg marsch fart, speciellt när man ville ligga nära land och behövde ta ideliga styrtag.

En paddel-väninna har en och som hon sick-sackar fjärdarna med då även hon saknar både skädda och roder. När vi sågs sist berättade hon att hon nyligen lagat en sprucken sarg och änligen bestämt att monterar roder! Hon tycker den är svår styrd och vind känslig. Är du kort och/eller lätt tycker jag du skall välja en mindre smalare VKV.

Om man får rekomendera en favorit bland kompositkajaker jag paddlat så tycker jag du skall titta på en från finland. Den heter Pideraq och tillverkas av Welhopesä och är lagom i allt( http://koti.nettilinja.fi/~welho/eng/ )!

Den är inte så vanlig, men av de som jag träffat och som har provat mycket uppskattad.
Det V-formade skrovet ger den liten våt yta och lågt motstånd så den är mycket lätt paddlad och snabbare än genom snittet(tex Point65). Detta ger den även lägre initialstabilitet så den kan kännas lite livlig. Hög sekundärstabiliteten gör den dock säker så när man paddlat den några gånger känns den stabil och trygg!

Med skädda eller roder(rekomenderas!) är den lika stabil men mycket mer lätt manövrerad(än VKV och Caribou) och snabbare(än Caribou). Bra kvalite(tillverkas av folk som jag hört tidigare arbetade på KajakSport) och nu tillverkas tydligen en lågpris version i Estland!

Priser och mer info:
http://www.skargardsgumman.com/ (Har Welho Arctic 530 beg. till låga priser.)
http://www.flatokajak.com/
http://www.kanotcentrum.com/

 

[Havskatten]

Hm!

Jag är ganska liten, med korta armar, så jag vill inte ha en bred och tung kajak, ca56-58 cm och 22-24 kg är max. Jag vill kunna bära den själv på land också (tom alltså!).

 

[sprallerhök]

Hej Dude!
När du beskriver kajaken "Pideraq" i ditt inlägg så låter det som det skulle vara en bra försök till att kopiera grönlandskajaker i största allmänhet. Utvecklingen går tydligen bakåt ser jag (med glädje). Hans Friedel nämner i sitt inlägg att många grönländska kajaktyper har väldigt låga stävar. Å andra sidan kunde de då bli väldigt långa. På grönland gällde generellt "ju öppnare vatten (högre sjö) ju lägre stävar".
Birthe beskriver sig själv som ganska kort. Hon skulle kunna få en grönlandskajak som var 530 cm. lång till en vikt av 18-20 kg. Ett vrålåk som hon kan ha i 400 år innan hon komposterar den.

Håkan
Kosterfjordens Kajakbyggeri

 

[mielo]

Vill man ha en lätt havskajak kanske någon av Nelos modeller kan vara något? De finns i kolfiber/kevlar för under 20.000 kr. http://www.min-sajt.com/erik_gustafsson/SPORTKANOT/LANGFARD/K1langfard.htm

 

[kanotisten]

Stävar

Stävarna fyller bara funktion som vindfång!!! De härstammar ju ursprungligen från eskimåkajakerna som byggdes med tvär och längsgående spant som samlades ihop i små buntar längst fram o bak. Själv har jag legat bakom en Anita i ca 1 m höga vågor med sidvind, på väg från Björskär mot Harö. När akterskeppet låg ovanför vågen så blåstre det på det, när stäven låg ovanför vågen så blåste det på den. Dom hade en fin slalomtur.... Nej bort med skiten, Själv håller jag mig till min Gillöga.

 

[sprallerhök]

Svar till kanotisten

Buntar!!!
Det låter ju som om du kan en hel del om arktiska kajaker. Håll du dej till din Gillöga!

Håkan, Kosterfjordens Kajakbyggeri

 

[sestos]

Skönhet och funktion ?

Trots att jag inte har någon, är nog Nordkapp den vackraste serietillverkade kajaken som gjorts. Utformningen av stävar och däck är delikata.

Jag undrar om det trots allt inte finns funktion i de höga stävarna. I och med att dessa ligger med lyftkraften högre så förstärks dessa egenskaper :

- en kajak som går in i en stor våg kommer att lyftas mer än att penetrera vågen. Den får då en tendens att skära sig i stället för att stånga sig igenom vågen.

- mittsektionen på kajaken kommer att ligga förhållandevis lägre och därmed ge bättre stabilitet i vågdalar och andra skvalpgropar.

Hur stor effekt dessa egenskaper har visavi en rak kajak av VKV-typ vet jag inte. Konstruktioner från England är gjorda för hav och inte skärgård så något tänk tror jag trots allt ligger i dom höga stävarna.

Den kajak jag har som jag trivs bäst i gropig sjö med är Buccaneer - lätt bananformad.....

Och så igen - funktionens skönhet !!

/Staffan

 

[hassex]

Njaa

I den skandinaviska allmogebåts traditionen så lade man gärna ut friborden i fören och aktern för att få ökad bärighet. Nordlandsbåtarna och vikingaskeppen är exempel på detta. Medans Vally kajakerna är ganska konkava och saknar bärighet. Många grönländska kajaker med låg stäv och akter har också ganska utfallade fribord men man kan som sagt finna tusentals olika varianter i naturfolkens värld.

Att VKVn har lite hyss för sig i motsjö beror nog mer på att dom är ganska fylliga i aktern vilket bromsar förens rörelser. Nu har den fylliga aktern en del fördelar också och VKVs kajaker har ju paddlats kors och tvärs under ganska ruskiga förhållanden så dom måste ju betraktas som väldigt sjövärdiga ändå.

Annars tycker jag att symetriska kajaker rör sig trevligt och förutseende i sjön gärna kombinerat med lite rocker (banan) för manöverbarhetens skull.

Det blir aldrig riktigt om man bara studerar en detalj, en kajak är en ganska komplex konstruktion med många variabler


Hasse

 

[sprallerhök]

Historik

Jag får hålla med de två föregående skrivarna i denna diskussion. Det finns en funktion i ett något högre förskepp och ett inte lika högt akterskepp. Man får en torrare och bekvämare paddling. Det Hans säger om grönlandskajakerär riktigt. Den variation man finner från Thule till Angmagssalik är påfallande.

Grönandskajaken har utvecklats under tusen år och den utvecklas fortfarande alltefter nya behov och förhållanden. En klassisk kajak ifrån Thule har en hög förstäv, ett långt kilformat förskepp och en liten uppstickande sjärt ifrån det ganska breda, låga akterskeppet. Där, på det nordvästra Grönland, råder konstant högtryck med mycket bleke under sommarmånaderna. Det är viktigt att kajaken går tyst i det stilla vattnet.
Från Upernavik till Kap Farvel, där havet varit hårdare än i nordväst, har man under åren byggt olika typer av samma grundmodell. Några har varit extremt raka med låga stävar, andra har varit rejält bananformade. H.C.Pedersen (bla. "Skinboats of Greenland") menar att de som jagat ute till havs ville ha längre och lägre kajaker. Inne i fjordarna har en mer bananformad kajak medfört en torrare och bekvämare gång.

Genomgående för formen på alla Grönlandskajaker (förutom Thulekajaken) är att:
Bredaste punkten sitter framför mittpunkten.
Kölen är som djupast vid fot-trä't eller strax framför.
Skrovets form utgörs av två relingar,två sidolister och en köllist. Vid stävarnas utformning och vid spantningen avgörs hur V- eller hur flatbottnad kajaken skall bli.
Relingarna dras in i för och akter vilket gör kajaken konvex i vattenlinjen vid för och akter.

Jag kan sannerligen inte allt om grönlandskajaker, det jag egentligen kan någonting om är min egen Bohusländska variant. Den kännetecknas bl.a av ett brett förskepp med en lång konkav förstäv. Dessa kajaker vakar fint. V-formen i förskeppett "tränger" bort vattnet i mot- såväl som i medsjö.

Håkan, Kosterfjordens Kajakbyggeri

 

[hassex]

Hej Håkan

Naturfolken är ofta mycket mer praktiska och anpassningsbara än vi det är därför dom överlevt på platser där det egentligen inte borde bo någon.

En kajak måste givetvis vara anpassad efter den typ av vatten som den är tänkt att paddla på. Största problemet som jag ser det är att lista ut hur folk kommer att använda sina kajaker.

Jag ser alltid till funktionen när jag ritar. Anledningen till att jag inte har "plattbotten" på mina kajaker som är tänkta att fungera i lite mer havsmiljö. Är att jag inte får ner kajaken tillräckligt i vattnet för att fungera bra i sidvind. Jag lägger också bredaste stället något framför kajakens tyngdpunkt vilket ofta är kajakens mitt.

http://www.trapperkanot.se/nykajak/trapperrit.gif


Däremot brukar jag och många konstruktörer med mig lägga det djupaste stället något akter om tyngdpunkten. Enligt vad jag läst så skall Grönländska kajaker vara något lovgiriga medans baidarkorna som har den djupaste punkten betydligt längre akteröver är något fallgiriga. Att man gjort så här är förstås att det var mest praktiskt så när man jagade. Ligger det någonting i detta ?