"Stabila" kängor och långfärdsskridskor?

[Jonas.O]

I min sinnesvärld borde väl steget snarare beskrivas som att gå från en hög/stabil känga till en låg/STABIL känga eller sko.

Observera, jag skrev mjuk och inte instabil just av detta skäl. Med mjuk avser jag mjuk i skaftet. Jag har tidigare propagerat för hård sula men har tagit det under övervägande. Återkommer i den frågan efter praktiska tester.

-Palle

Låter spännande! Ser fram mot att isen lägger sig på Ruddalen med andra ord och utvärderingen av dina tester!

Vilka anledningar har fått dig ta en "hård" sula under övervägande?

J

 

[Palle_Z]

Nu blev jag felciterad eller snarare du citerade mig innan jag hann redigera mitt svar. Jag tror att övergången mellan känga och skridsko är viktigare än att sulan är hård. Eftersom skridskons överdel i sig är styv och ligger an i hela kängans längd och en stor del av dess bredd så räcker det att man får fast kängan ordentligt på skridskon. Nu är naturligtvis det svårare att få fast en mjuk sula bra på en skridsko. De klassiska snabbindningarna från Almgrens och Skyllermarks ihop med en Lundhagskänga (Certechvariant alltså, inte klassisk telemarks/långfärdsskridskopjäxa) tycker jag är en bra kompromiss mellan mjuk sula och bra skridskoegenskaper.

Hela löshälutvecklingen sätter dock ovanstående ur spel eftersom kängan sitter fast i skridskon bara i en liten fästpunkt fram (med SNS/NNN). Med SNS/NNN får man motverka detta med styvare sula. Med glappbindning är det klurigare och jag måste nog köra lite på en innan jag vågar säga något. Kontakten mot skridskon blir väldigt olika beroende på konstruktion. Vissa menar att den mjukare kontakten inte är några problem utan att det går att anpassa tekniken till detta.

Hade det varit större marknad för skridskor så hade det funnits stora möjligheter att utveckla interfacet mellan känga och skridsko.

-Palle

 

[thureb]

Re: Re: Kängan skall passa dig.

Vridstyvheten måste ju vara väldigt viktig, även för en skridsko/pjäxa uppsättning med fast häl. Sulan fungerar ju som överföringslänk mellan fot och skridsko och en icke vridstyv sula borde ju vara väldigt begränsande oavsett utrustning (glapp, klapp eller fast).

Delvis är detta redan utrett i inläggen ovan.
Det är viktigt att man har en känsla av att skenan inte vrids i förhållande till fotbladet under skären. Kraven på sulans vridstyvhet blir som Palle skriver större vid glapp och i synnerhet klapp. En för mjuk sula kan ge efter vid vrid eller annat våld så att man helt enkelt tappar skridskon vilket är synnerligen obra. Tar man i för fullt kan detta ske även på bra is. Jag lyckades t ex köra av mig skridskorna från skorna när jag testade Bo Gustavssons dåvarande glappgeneration under rundor på ÖP för ett par år sedan.

Detta kan ske även med fast häl även om det då mera är sulan som trycks ihop i längsled än brist på torsionsstyvhet.
I synnerhet sker det då man fastnar i en spricka och foten skjuts framåt varpå hälbindingen släpper taget över klacken.

Thure

 

[dabac]

Pjäxor för skateskidåkning har ofta denna typ av ledat skaft och hård sula.

Jo, jag har tittat på såna. Men jag åker så minmmalt lite skidor så än så länge föredrar jag att försöka merutnyttja de andra skor jag redan har. Dessutom är mina Meindl så varma och goa under de oundvikliga promenaderna...

Hur är det med den begränsade fotledsstyrkan egentligen? Det måste vara en kombination av balans, styrka och koordination där jag tror att balans och koordination är viktigare än styrka.

Jag åkte två säsonger i ett par högvaktskängor, där skinnet i skaftet bara är måttligt mycket stadigare än skinnet i ett par billiga arbetshandskar...
Det gick det också men fotpositionen blev väldigt kritisk.

En sak jag upptäckte då är att det som ger perfekt balans under glidfasen gör att man får spjärna lite extra under frånskjutfasen, så den mest lämpliga totalbalansen är är en kompromiss mellan bägge lägena.

Balans, teknik och koordination är naturligtvis viktigt, men förr eller senare så är det ändå musklerna som skall leverera detta.

 

[thureb]

Inga skor

Jag åkte två säsonger i ett par högvaktskängor, där skinnet i skaftet bara är måttligt mycket stadigare än skinnet i ett par billiga arbetshandskar...
Det gick det också men fotpositionen blev väldigt kritisk.

Nederländska åkare med trästocksskridskor åkte ibland i enbart ullsockor och det gick också bra, men förutsätter förstås fin is och bra balans. Dock inget för riktiga långturer.

Thure

 

[Palle_Z]

Som ovan noterats så vill man uppnå en stabil koppling mellan känga och skridsko så att man kan kontrollera skridskons lutning i sidled för att få både bra ytter och innerskär. I ytterskäret tror jag egentligen inte att fotledsrörlighet är så viktigt, det handlar mer om positionering av skridsko kontra kroppens tyngdpunkt och deras respektiver rörelser kontra varandra. I innerskäret så är det däremot viktigare för att få ut den sista kraften i skäret. Dessutom är det väl också så (för att motsäga mig själv) att ett längre innerskär innebär att det är lättare att komma upp på ytterskär. Men det borde t ex gå att ha ett skaft som sviktar inåt men inte utåt om det nu tillför något. Tyvärr hinner jag inte analysera skär mer idag men fortsättning följer.

Dessutom:
Tåkern i ullsockor: 2p

-Palle

 

[Jonas.O]

I ytterskäret tror jag egentligen inte att fotledsrörlighet är så viktigt, det handlar mer om positionering av skridsko kontra kroppens tyngdpunkt och deras respektiver rörelser kontra varandra.

Du har sannolikt rätt där med att under själva ytterskäret spelar fotledsrörligheten inte så stor roll, kan kanske t.o.m vara hämmande om man har svaga/trötta vrister för att ligga kvar tillräckligt länge på ytterskäret under glidfasen. Som alltid blir det en kompromiss utifrån fördelar och nackdelar.Positionering av tyngdpunkt i förhållande till skridskon är med största säkerhet a och o i sammanhanget om man skall ha en möjlighet komma upp på ytterskär.

Min tanke med fördelen av en rörligare fotled även utåt var att under själva isättningen av skridskon kan foten supineras aktivt ngt (eller åtminstone aktivt motverka pronation) och därmed underlätta att komma upp på ytterskär.

Min ringa erfarenhet i med mer rörlig fotled (utåt och inåt) är ännu så länge begränsad till inlines men övergången från en "hög" fitness sko till en "låg hastighetssko" medförde betydligt större möjlighet att komma upp på ytterskär (mer kontroll över isättning). Nu skiljer sig inlines från skridskor i flera avseenden, spec med tanke på de mer exakt definierade kanterna på skridskor jmf inlines, men det gör "problemet" snarare mer relevant för skridskor än inlines.

Det är de små, små detaljerna som gör det......!

Mvh

Jonas


[Ändrat av Jonas.O 2005-09-30 kl 08:58]

 

[Palle_Z]

Min tanke med fördelen av en rörligare fotled även utåt var att under själva isättningen av skridskon kan foten supineras aktivt ngt (eller åtminstone aktivt motverka pronation) och därmed underlätta att komma upp på ytterskär.

Ja, det är riktigt. Jag brukar experimentera med detta ibland. Gränsen för "översupination" är väldigt tydlig. Helt plötsligt så viker sig foten, ganska så obehagligt. Jag kan tänka mig att man i "double push" måste supinera för att få det rätta trycket, det ser så ut i alla fall.

Jag inser att jag mest sitter här och gissar. Är det inte någon som känner en duktig skridskotränare som man skulle kunna prata med?

-Palle

 

[Jonas.O]

Jag inser att jag mest sitter här och gissar. Är det inte någon som känner en duktig skridskotränare som man skulle kunna prata med?

-Palle

Javisst gissar vi allihopa men efter bästa förmåga. Men oavsett gissningarnas kvalite så "tvingas" man tänka till lite iallafall, vilket leder till allt bättre (ellar annorlunda?) gissningar förhoppningsvis....

Hej hopp
J

 

[thureb]

Gissningar etc

Mycket är gissningar och försök att analysera kroppens åkminne men man kan nog vara lite objektiv genom att studera hur andra åker, analysera spåren i isen etc.

Vetenskapligt finns större möjligheter t ex att studera kraftutveckling acceleration etc med bland annat videoteknik.

Thure

 

[Jonas.O]

Re: Gissningar etc

Mycket är gissningar och försök att analysera kroppens åkminne men man kan nog vara lite objektiv genom att studera hur andra åker, analysera spåren i isen etc.

Vetenskapligt finns större möjligheter t ex att studera kraftutveckling acceleration etc med bland annat videoteknik.

Thure

Ok, visst är det så men även en gissning kan ju vara objektiv och utgå ifrån annat än subjektiva intryck från sig själv. Kanske då i sammanhanget bättre prata om teori med ännu inte så mycket stöd .....

J

 

[Jonas.O]

[Jag inser att jag mest sitter här och gissar. Är det inte någon som känner en duktig skridskotränare som man skulle kunna prata med?

-Palle

Vet inte om du har tillgång till Barry Publow: s Speed on Skates där han går igenom åkteknik av både inlines och hastighetsskridsko. För bägge varianterna så skriver han i samband med själva isättningen ungefär följande:

...To ensure the outside edge grip during set-down....you can help facilitate this by placing the blade down with the ankle slightly turned outward".

Jag tolkar det som han avser en lätt supinering av vristen vid isättningen men det finns säkert alternativa tolkningar.

Sen är ju frågan hur applicerbart det är på långfärdsskridskor med en helt annan kroppställning jmf med hastighetsåkare. Men en bakgrund till gissningen om att lätt supinering vid isättning skulle kunna vara fördelaktigt gav det iallafall...


J