Anderna är höga
Vädret varierar ganska mycket beroende på var du är i sydamerika. Kolla därför typ Lonely Planet för just de områden du funderar över. Vad jag kan komma ihåg ur minnet är detta en shoulderseason.
Peru har grovt räknat tre zoner; kusten (öken), bergen och regnskogen på andra sidan.
Men vädret kommer i vilket fall som helst att variera med höjden. Nollpunkten brukar ligga kring 4000 m i juli-augusti. Detta kanske inte låter så kallt för en svensk, men på den höjden har din blodsammansättning ändrats. Blodet kommer att vara mycket tjockare och ha svårt att värma händer och fötter. Din vilopuls kommer att ligga kring 100 och så fort du börjar gå är den sådär 130.
Du bör stiga långsamt efter 3000 m. 300 m per dygn är rekommenderat för att slippa höjdsjuka. Helt klart är att du kommer att märka om du försöker stiga för fort. Syret kommer att ta slut och tvinga fram pauser, även om du inte börjar må dåligt. Möjligen med undantag av Huarez kommer du att ha svårt att finna lättviktsmat, vilket innebär konserver och liknande istället. Därmed kommer du att vara tacksam för låg vikt. Personligen är jag därför tveksam till att ta en -15 säck. Själv använde jag Haglöfs LIM-5, men jag var inte över 5000m. På de flesta kända ställen kan du dock hyra antingen bärare eller åsnor, så det är ju inget stort problem.
Kort om några av de kändare områdena.
Inkaleden kombinerar berg och lämningar från forntiden (slutar ju vid Machu Pichu). Gott om folk, men det är ju trevligt folk! Bra ställe att vänja sig vid höjd då sevärdheterna i Cuzco är i nära (tar 10 dagar att ackalmatisera sig fullt). De rykten om risk för obehagligheter som finns är inte korrekta. Lokalbefolkningen tjänar för mycket på att ha turisterna där, så den värsta faran är andra turister. För något år sedan var det planer på att minska antalet besökare och införa obligatorium på att köpa en resa hos trekkingbyrå. Vet inte om det gick igenom.
Huayhuasch, är ganska okänt, men har visst röstats fram som en av de 10 bästa treks som finns världen över. Folktomt och hela sträckningen går över 4000 m. Ditvägen är inget för höjdrädda, men ack så vackert.
Cordillera blanca är ett känt tillhåll för klättrare. Jag har inte varit där, men det lär säkert vara gott om gringos där.
Förresten, öva upp spanskan om du inte redan kan.