Hörde på radion om hur det blir mer och mer sopor som lämnas i fjällen. Speciellt på de populära lederna dit förstagångsvandrare söker sig. Det har även förekommit att tält har lämnats eftersom man inte orkat, utan det blivit för tungt och man bor ändå i stugorna eller på stationerna. Det med tält låter som en skröna, kan det verkligen vara så illa.
Nya generationer måste ständigt förvärva vad gamla generationer lärt sig. Och någonstans brister det tydligen. Att bära ut vad man bär in (exklusive den naturliga egna komposteringen) borde vara en självklarhet. Att bränna upp skitpapper likaså. Men så är det inte. Alla dessa hightecprylar till trots så saknas förstånd att visa respekt. För naturen, andra vandrare och till sist även sig själv.
I fjällvärlden känns det speciellt märkligt då det är rätt bökigt att ta sig fram med ryggsäck och knata runt. Då borde det tyda på ett speciellt intresse man förvärvat och därmed också naturintresse. Ett intresse som i min värld tyder på att man förstår och respekterar de regler som finns.
På min senaste vandring med vänner som aldrig tidigare vandrat i fjällen blev det klassiska triangeln som jag hade inte varit på flera år. Jag blev förvånad över hur många som inte ens hälsade när vi möttes. Jag förstår att det är nya tider och nya seder men inte alltid något som gläder. Att ta med sig storstadsanonymitetens jargong och inte ens morsa ett tjena, tjena när man möts på den i övrigt tomma stigen känns trist. Att det antagligen är den attityden som också ger upphov till att nån annan fixar soporna känns troligt. Men inte roligt.
Den som inte hejar kommer jag misstänka är en sopmarodör. Kan jag ha fel ?
Nya generationer måste ständigt förvärva vad gamla generationer lärt sig. Och någonstans brister det tydligen. Att bära ut vad man bär in (exklusive den naturliga egna komposteringen) borde vara en självklarhet. Att bränna upp skitpapper likaså. Men så är det inte. Alla dessa hightecprylar till trots så saknas förstånd att visa respekt. För naturen, andra vandrare och till sist även sig själv.
I fjällvärlden känns det speciellt märkligt då det är rätt bökigt att ta sig fram med ryggsäck och knata runt. Då borde det tyda på ett speciellt intresse man förvärvat och därmed också naturintresse. Ett intresse som i min värld tyder på att man förstår och respekterar de regler som finns.
På min senaste vandring med vänner som aldrig tidigare vandrat i fjällen blev det klassiska triangeln som jag hade inte varit på flera år. Jag blev förvånad över hur många som inte ens hälsade när vi möttes. Jag förstår att det är nya tider och nya seder men inte alltid något som gläder. Att ta med sig storstadsanonymitetens jargong och inte ens morsa ett tjena, tjena när man möts på den i övrigt tomma stigen känns trist. Att det antagligen är den attityden som också ger upphov till att nån annan fixar soporna känns troligt. Men inte roligt.
Den som inte hejar kommer jag misstänka är en sopmarodör. Kan jag ha fel ?