Lite kul att folk börjar prata om olika sidor, det fanns en tid då alla överlevare hjälpte ås och delade med sig av den kunskap de hade. Många av de äldre överlevnadsexperterna var med på den tiden och är en av anledningarna till att man ofta finner samma saker i olika böcker.
Tycker inte riktigt att det går att jämföra en militär nödsituation med en civil sådan. Var på en föreläsning för ett tag sedan om vad som händer om en pilot blir nedskjuten och hamnar i en s.k. överlevnads situation. Det är en stor process och en massa människor som bli inblandade väldigt snabbt med målet att få hem piloten så fort som möjligt, detta är vad som nu så populärt kallas CSAR (Combat Searc And Rescue).
I en civil nödsituation så får man hoppas att någon letar efter och då handlar det mycket om att underlätta för de som söker efter en. En nödsignal gör inte mycket nytta om ingen söker efter en. Tyvärr så reagerar inte många om de ser en nödsignal för de vet inte vad det är, men man kan alltid gör som en gjorde och sätta eld på hela ön, han fick hjälp ganska omgående =)
Sen tycker jag SÖS gör ett jättebra jobb, det är en ideel förening som driver utvecklinge av överlevnad vidare.